Jag besökte min tandläkare för en tid sedan. Allt gick normalt, några hål, tandsten och lite pyssel, ja ni vet. Dock, jag blev häpen när hon visade mig en ny metod gällande implantat. Jag tyckte det var så intressant, att jag bara måste berätta, så håll till godo.

Vi tar det från början.
Alla kroppsdelar har en viktig funktion för människan. Vilken är viktigast? Det går naturligtvis inte att svara på. Hjärnan tycker man spontant, utan den fungerar ju ingenting. Tänderna då? Det är lätt att nonchalera tändernas betydelse. Förr i tiden drog man ut en tand om den värkte. Ett hål i tandraden var väl inte så farligt. Att det kunde ha betydelse för utseendet fick man ta. Dessutom var kunskapen att sköta tänderna mycket bristfällig, om vi tänker några generationer tillbaka. När jag besökte Afrika och träffade masajerna, slog det mig hur fina tänder de hade. Masajerna gör alltid rent tänderna  med en mindre sticka, så hade de alltid gjort och gör än i dag.

Tändernas funktion
Vi kan uttrycka det enkelt. Du tuggar med de bakre tänderna och biter av med de främre. Om du förlorar för mycket tänder kommer dessa funktioner att fungera sämre, vilket påverkar dig negativt. Det är också så att varje tand tuggar eller biter mot en motsvarande tand. Om den inte finns fungerar det inte. Om för många tuggtänder försvinner börjar du tugga med framtänderna, vilket skapar problem på sikt. Dessutom måste tanden ha ett motstånd annars fortsätter den att växa, blir för lång och ramlar ut! Kort sagt, du kan få allvarliga problem med käkarna, nacken och andra delar om för många tänder försvinner. Det finns en annan aspekt, det psykiska. Inte alla, men många skäms för sina, som de tycker, fula tänder. Saknar man någon tand i främre tandraden, vill vissa inte skratta. De håller masken så att säga.

Nå, vad kan tandläkaren göra då?
Först en viktig sak. Det behöver inte göra ont, när du besöker tandläkaren. I dag droppar man bedövningsmedel runt tanden, sen känner du ingenting. Ingen spruta alltså. Jag tror, vet, att många som inte går till tandläkaren är rädda , har till och med tandläkarskräck. Glöm det – Ok, nu fortsätter vi. Vi tar det pedagogiskt, från ett litet hål till implantatet.
1. Ett litet hål var det. Tandläkaren borrar bort karis och lägger dit en fyllning, klart!
2. Tanden är för skadad för en fyllning. Nu pratar vi om en s.k. krona, en ny tand helt enkelt. Tandläkaren borrar bort skadade rester runt den gamla tanden. Tanden har rot och lever, men man ”gör” en ny tand som man sätter fast med tandcement över den gamla.
3. Ibland måste man göra en rotfyllning. Det innebär att man tar bort nerven i tanden och fyller roten ända ned till botten. På detta gör man en pelare, för att sedan göra en krona som sätts på pelaren.
4. Nu är vi framme vid implantat. Tandroten är borta av olika anledningar. Då sätter man in en titanskruv i käkbenet. På denna skruv fäster man den nya tanden.

Nästa steg är avancerad käkkirurgi
Vad gör man om käkbenet är förstört? Det kan vara skadat, sjukdom eller dylikt. Då måste man ta ben från patienten. Ofta är det en bit av höftbenet. Detta är som ni förstår, en riktig operation. Benet opereras sedan in och ersätter den bit av käkbenet som är förstört.

Hela denna krävande operation kan nu ersättas av en ny metod, nämligen stamcellskirurgi.
Det låter otroligt, men är sant. Man tar helt enkelt blod från patienten och kör detta i en form av centrifug. Stamcellerna för ben skiljs ut och denna blodmassa placeras och ersätter käkbenet. När detta stelnat kan man skruva fast titanskruvarna och sätta dit nya tänder.

Fakta för denna artikel har jag fått från Prima Dental Clinic.
Detta är en tandläkarmottagning här i Torrevieja, ägd av tandhygienisten Birgitta Andersson. Hon har nu inlett ett samarbete med Dr. Leo Allasia. Han är en berömd forskare med implantat- stamcellskirurgi som specialitet. Han kan utföra hela processen på Prima Dental Clinic. Unikt!

Ps 1. Oavsett tänder måste man ju äta. Normalt rekommenderar jag aldrig restauranger. Smaken är olika och några månader senare har de bytt kock. Nu gör jag ett undantag. En ganska ny restaurang har öppnat här i Torrevieja. Den heter ¿Que tal?. Ligger bakom kyrktorget, vid stora teatern. En blandning av svenska och spanska ungdomar(?) driver den. Mycket bra, besök den.

Påsken är oerhört stor här i Spanien.
Det handlar inte om att käka mycket ägg eller dricka snaps. Här dominerar de kyrkliga traditionerna hela påskveckan. Varje dag kan man följa en, eller till och med flera processioner varje dag under påskveckan. Processionerna är stora, går genom städerna och kan ta upp till fyra timmar. Folk står längs gatorna eller sitter på stolar och applåderar vad som visas upp, fantastiska skulpturer, mycket konstnärligt gjorda. Det kan vara Jesus bärande på korset eller Jesus tillsammans med lärjungarna i Nattvarden eller jungfru Maria med Jesusbarnet. Varje skulptur vilar på ”plattformar” eller vad man skall kalla det, som bäres av ett stort antal bärare. För varje steg gungar de omväxlande till höger och vänster. Efter varje skulptur kommer en blåsorkester blandat av både äldre och yngre av båda könen. En del låter riktigt bra, en del låter. Det som förvånar är att man varje år kan få så många att ställa upp på allt. Det krävs ju absolut en stor arbetsinsats av bärare och musiker. Bakom bärare och musiker går både barn och vuxna, bärande mycket vackra dräkter i varierande färger, symboliserande olika skeenden i den bibliska berättelsen. Dräkterna kostar säkert mycket pengar och arbete att framställa. Flera hundra år av tradition är svaret.

Den här gången blandar vi lite Spanien och Norden.

En park för meditation.
En bit bort från mitt hus i Torrevieja finns en vacker park. Där växer rosor i många röda färger, en ljuvligt grön gräsmatta inbjuder till besök. Över alltsammans strävar palmer uppåt och ger skön skugga, när det blir för varmt. Mitt i denna idyll står en ensam bänk med plats för tre. Bänken är av trä och börjar se lite nött ut, liksom de som sitter där. Varje dag samlas tre äldre getlemen, för att lösa världens problem. Den här bänken finns över hela världen, i Sverige kallas den ofta ljugarbänk. Mycket beroende på, att allt som sägs där, är ibland något överdrivet.

De tre vise männen, Erik, Finn och Pedro.
En av männen kommer från Sverige. Han heter Erik och skall snart fylla 74, vilket han förmodligen har glömt. Hans hemort är en liten by i Lapplands inland, kallad Myrssteinschlösen.
Detta namn är fullständigt omöjligt att både uttala och skriva, varför alla kallar den för Byn. Allt fungerade bra i fyrtiotvå år, tills det kom en ny, ung brevbärare. Han kom från Hälsingland och var bandyfantast. För honom fanns bara en Byn i världen och det var Edsbyn (helt korrekt, för övrigt). All post till Myrssteinschlösen sändes nu till Edsbyn. Nåja, allt ordnade sig. Den unga brevbäraren blev omplacerad och är nu någon sorts postdirektör i Umeå. Han gör väl minst skada på en sådan post.
Nästa medlem i ljugargänget är Finn från Bergen, således förstår inte många vad han säger. Erik påstår till och med att Finn måste ha tolk, när han kommer till Oslo. Det kan väl ändå inte vara sant, eller? Det är klart, när jag lyssnar till min granne Nilsen, blir jag tveksam (också från Bergen). I vilket fall är han 73 år (Finn alltså) och som alla norrmän – trevlig, glad, gemytlig, har mycket pengar och vill inte vara med i EU.

Pedro, ett språkgeni, eller?
Den tredje medlemmen är Pedro, ålder okänd. Han jobbade i Sverige, som invandrare, under 60-talet. Även om hans grammatik kan orsaka, att en språklärare gråter floder, så är han lättast att förstå. När Erik drar igång sin dialekt, måste man erkänna att Finn i jämförelse, låter som en glasklar fjällbäck.
Erik och Finn funderade en gång hur Pedro hade lärt sig svenska. De hade ju själva gjort av med tonvis av euros på kurser i spanska och lärt sig – Hola que tal? Förklaringen var enkel och naturlig:

– Jag komma Sverige onsdag kväll, Gåtebårg. Tårsdag jag stå Vålvå. Ams-utbildning 35 minotes, sen jag måntera hjul på Vålvå. Rast kåmma Kålle, bjuda kaffe , fråga jag tipppa. Inte veta tipppa, men betala. Nu lärt mig svenska ord, tipppa. Nästa rast Kålle säga, följa med fotboll manjana. Jättekul, blåvit mössa och halsduck. Jag skrika Heja Blåvitt, jävla AIK. Lära många svenska ord. Sen dricka skitöl, heta Lätt. Svenska flicka vara…..
– Gick du ingen kurs för invandrare?
– Jo, fan, Kålle bra kårs.
– Det var bättre förr Finn, vi ses i morgon.
– Ja, om vi lever, hasta luego grabbar (se där, lite spanska i alla fall).

Den här gången tänker jag ha lite spanskt tema. Jag växlar lite mellan Sverige och Spanien, men det kommer lite Nordiska tankar på slutet.

När skapades ovan nämnda klenoder och hur gick det till.
Under andra hälften av 1700-talet var Carlos III kung i Spanien. Han var en ung monark som kom från Neapel. Carlos tillhörde familjen Bourbon, som hade regenter i flera länder runt om i Europa. Neapel och även Sicilien samt Sardinien tillhörde det spanska imperiet. Italien existerade inte som ett enat land under denna tidsperiod. Detta skedde först 1871.

Carlos beviljade alla spanska hamnar fri handel med Amerika.
Detta kom att betyda mycket för ekonomin i Spanien, inte minst för Torrevieja och handeln med salt. Skepp på skepp lastades fulla med salt och seglade till Buenos Aires och Montevideo. Eftersom det var kungen som ägde rätten till saltet, ökade nu inkomsterna påtagligt för Carlos. Han startade dessutom ett stort statligt lotteri, som gjorde att spanjorerna började drömma om att bli rika på en natt. Det intressanta är att detta lotteri finns kvar och är en stor händelse runt jul för hela Spanien.

Carlos inför nu pesetan.
Under denna tidsperiod existerade många olika valutor eller sätt att betala. Carlos bestämde nu att alla skulle använda pesetan. Alla andra valutor försvann och pesetan har sedan dess varit i orubbat bo tills euron kom. Inte undra på att spanjorerna älskar sin peseta och fortfarande till viss mån tänker i pesetan, när de värderar något.

Flaggan då?
Det började med att Carlos införde ett nytt signalsystem inom flottan. Som jag nämnt tidigare, var det många regenter från huset Bourbon bland Europas länder. Huset Bourbons vita flagga med sitt röda kors användes alltså av flera länder. Även i Englands flagga dominerar den vita färgen med rött kors, inte att förväxla med Union Jack. Det här skapade stora problem, bland annat sänkte engelska flottan tre spanska skepp utanför Kanarie- öarna. England var i krig med Frankrike och trodde att skeppen var franska. Carlos bestämde nu att flottan skulle få en ny flagga. Han utgick från Kataloniens och Aragoniens flaggor med gula och röda ränder, men även i kungariket Neapel/Siciliens flagga fanns den gulröda färgen. Flera prover togs fram och slutresultatet blev ganska likt den flagga Spanien har i dag. Det bör också nämnas att mitt i flaggan placerades den kungliga vapenskölden. Detta skedde år 1785. Armén fortsatte med den vita flaggan, vilket ställde till en massa problem.
Vid mitten av 1800-talet, när Isabella II var regent, bestämdes att även armén skulle använda den gul-röda flaggan, vilket till slut ledde till att denna flagga blev hela landets flagga.

Flera versioner av den gul-röda flaggan.
Fram till 1981 har det funnits flera olika utseenden, men grunden har alltid varit lika. Spanien har ju haft republik under vissa perioder och då har man tagit bort den kungliga vapenskölden. Skölden har också varierat. Efter Francos död 1975 omarbetades flaggan. 1981 fastställdes nuvarande flagga av parlamentet. Personligen tycker jag att det är en mycket vacker flagga, som ej heller förväxlas med andra flaggor. På något vis finns den spanska själen i dessa färger.

Till sist – nationalhymnen.
Nu återvänder vi till Carlos III igen. Fredrik II var släkt med Carlos (alla kungliga i Europa var ju släkt med varandra, en del alldeles för mycket….). Fredrik var kung i Preussen och komponerade en marsch som Carlos gillade och gjorde till Spaniens nationalsång. Tyvärr skrevs det aldrig någon text och det verkar vara omöjligt att kunna ena sig om en text. Problemet är naturligtvis vilket språk som skall användas. Katalan, kastilianska, baskiska……? Inte ens Franco lyckades med detta, då förstår man problemet. Visst måste det vara roligt, ja högtidligt, att kunna sjunga ut sin glädje när man som Spanien vinner VM och EM i fotboll och andra sporter.

Egentligen är ju inte texten så viktig. De flesta nationalsånger har ju med tiden fått lite gammelmodiga texter. Den svenska avslutar ju lite märkligt ”för jag vill leva, jag vill dö i Norden”. Inte i Sverige alltså, utan i Norden. Det tycker jag är utmärkt. Tänk om våra politiker på 60-talet kunnat enats om ett gemensamt Norden. Tanken fanns faktiskt och diskuterades. Vad skulle det inte ha inneburit när man bildade EU. Vilken förhandlingssits, ett enat Norden.

Ett brett yrke – för många

Det här har jag inte hittat på själv, utan tvärtom hittat, när jag läst olika tidningar. Jag tyckte det var så roligt, att jag ville låta Er också få ha lite roligt. Folk tror tydligen att dessa supermänniskor kan svara på allt. Egentligen är det inte så konstigt, eftersom många fortfarande betraktar datorn som något andeväsen.

I USA har man gjort en studie om detta (var annars). Man har intervjuat 1400 personer som jobbar som IT-tekniker. För det första är vissa av frågorna till teknikerna sanslöst korkade. För det andra verkar folk tro att IT-tekniker kan och är till för att lösa så gott som alla problem i världen.

Några exempel:
– Varför är den trådlösa musen inte ansluten till datorn?
– Hur startar man om Internetet?
– Var på tangentbordet sitter vilken-som-helst knappen? (frågeställaren hade alltså blivit ombedd, att trycka på valfri tangent för att gå vidare).
– Hur kan man flytta om bokstäverna på tangentbordet, så att de står i bokstavsordning? (det skulle ju i och för sig gå, men det skulle bli krångligt).

Sen var det, det här med bred kompetens.
– Kan ni installera kabel-tv på min jobbdator?
– Går det att få stereon i bilen lagad?

E-posten är ett annat problem (det är det ju för många av oss, men…)
– Kan ni ordna, så det inte kommer någon e-post på fredagar?
– Kan ni ordna, så det inte kommer någon e-post från chefen?

Det blir värre
En tekniker fick byta kabeln till datorn, för att en skunk ätit upp den. Menade skribenten hela datorn? och hur visste han att det var en skunk?. En annan hittade en död ödla i serven.

Ändå bredare kompetens
– Hur lång tid tar det att baka en potatis i mikrovågsugnen?
– Hur dyrkar man upp låset på toaletten? (dottern hade låst in sig)

Kan det bli värre? Joodå.
– Hur blir vädret det närmaste året?
– Hur räddar man en dator som körts över av en lastbil?

Den här är gammal, men bra
Personen i fråga kunde inte skriva ut vad han ville och bad om hjälp. Teknikern frågade:
– Är det en svartvit skrivare?
– Nej, den är beige.

Som sagt, allt är hämtat från olika tidningar, men den här fick jag höra på mitt gamla IT-gymnasium. Med andra ord är den ganska gammal, liksom jag. En riktig nybörjare med sin första dator ringde till vår tekniker:
– Min kaffekoppshållare har fastnat.
– Kaffekoppshållare? Vad har det med datorn att göra?
– Jag trycker på en knapp och så kommer kaffekoppshållaren ut, mycket praktiskt faktiskt, men nu kommer den inte ut.
Nu gick det upp ett ljus för teknikern. Personen menade alltså facket för CD-skivan. Teknikern var en riktig spjuver med stor humor. Nu frågade han:
– Vilket kaffe har du?
– Löfbergs Lila
– Aha, ja det är långt och krånglar ofta. Försök med Gevalia.

Ja, fortsättningen fick jag aldrig höra. Gymnasiet har i alla fall bytt namn till Fjällgymnasiet. Det var kanske lika bra.

Killevippen på Er.