Nationaldag. Viktigt? Jo, det tycker jag, absolut. Då ringer det. Barnbarnet Amanda. Jag och Erik med barnen tänkte hälsa på om det passar. Passar? Det är ju fantastiskt. Barnbarnsbarnen Aline, snar fyra år och Elton drygt ett år.
Sen kommer ångesten. Vad bjuder jag på? Jag vill ju bjuda. Amanda föreslår en picknick. Strandpromenaden i Sigtuna är ju toppen. Vad käkar vi då, säger jag. Längesen man bjöd dessa ålderskategorier, så att säga. Amanda skrattar. Hon sänder över ett SMS.
Så kommer dom. Aline tittar på fotografier, är det där mamma? konstig frisyr. Elton har på några minuter tömt fyra lådor och verkar trivas. Tillsammans packar vi ner allt som behövs för en riktig picknick och går ned på strandpromenaden. Sigtuna kommun bygger om på strandpromenaden och har gjort en helt ny lekpark. Den är suverän. Aline och Elton går inte att stoppa. De utmanar allt. Balansgång, klättring, gungar. Problemet är att få plats. Det kryllar av barn och föräldrar. Alla verkar glada trots trängseln. Ramlar någon finns alltid en hand till hjälp. Kulturblandningen är total. Olika färger, olika språk. Aline klättrar lite för högt, bredvid henne sitter en mörk kille, som verkar lite rädd. De skrattar och kryper ned tillsammans.
Då slår det mig. Det här är också Sverige. Själv ser jag på TV och matas dagligen med allt elände. Professionella journalister skriver om ett förlorat Sverige. Folkhemmet är dött. Någon skriver hur annorlunda det var på 70-talet. Jag minns 40-talet när folkhemmet byggdes. Första barnbidraget. Tandvård till alla barn. Vaccination så vi slapp barnförlamning (polio). Byskolor med fyra klasser och 35 elever i samma klassrum försvann, vi fick skolmat. På samma gång stor invandring från krigshärjade länder, men vi klarade det.
Det molnar till, lite regn i luften. Trots ihärdigt motstånd från barnen går vi mot mot kaffestugan vid Borgmästarängen. Lika trång här, samma kulturblandning, men lika fin stämning. Ordningsam kö där man hjälper varandra, erbjuder stolar. Dessutom kommer solen fram igen. På ängen börjar den högtidliga ceremonin där vi tar emot våra nya svenskar. De får papper på att de är medborgare i Sverige. Det hålls tal, som jag inte hör på grund av konversation med barnbarnsbarnen. Enligt bekanta ett mycket fint tal. Där finns också en mässingsorkester i uniformer som spelar härlig musik, den hör jag. Elton drar iväg på en promenad. Han möter en man i min ålder, som hejar på Elton. De har ungefär samma balansproblem, men tar sig till vårt bord. På vägen hem möter vi två, jo två, poliser utan skottsäker väst. Det räckte för en fin nationaldag i Sigtuna.
Så, har vi två Sverige? Ett nattsvart, som vissa journalister skall leva på. Ett mycket större som inte säljer lika bra. Jag vet att det finns barn som inte kan äta glass med gammelfarfar Anders, som har det svårt. Dock, skillnaden mellan rik och fattig var mycket större på 40-talet, men det blev bättre.