Den här gången tänker jag ha lite spanskt tema. Jag växlar lite mellan Sverige och Spanien, men det kommer lite Nordiska tankar på slutet.

När skapades ovan nämnda klenoder och hur gick det till.
Under andra hälften av 1700-talet var Carlos III kung i Spanien. Han var en ung monark som kom från Neapel. Carlos tillhörde familjen Bourbon, som hade regenter i flera länder runt om i Europa. Neapel och även Sicilien samt Sardinien tillhörde det spanska imperiet. Italien existerade inte som ett enat land under denna tidsperiod. Detta skedde först 1871.

Carlos beviljade alla spanska hamnar fri handel med Amerika.
Detta kom att betyda mycket för ekonomin i Spanien, inte minst för Torrevieja och handeln med salt. Skepp på skepp lastades fulla med salt och seglade till Buenos Aires och Montevideo. Eftersom det var kungen som ägde rätten till saltet, ökade nu inkomsterna påtagligt för Carlos. Han startade dessutom ett stort statligt lotteri, som gjorde att spanjorerna började drömma om att bli rika på en natt. Det intressanta är att detta lotteri finns kvar och är en stor händelse runt jul för hela Spanien.

Carlos inför nu pesetan.
Under denna tidsperiod existerade många olika valutor eller sätt att betala. Carlos bestämde nu att alla skulle använda pesetan. Alla andra valutor försvann och pesetan har sedan dess varit i orubbat bo tills euron kom. Inte undra på att spanjorerna älskar sin peseta och fortfarande till viss mån tänker i pesetan, när de värderar något.

Flaggan då?
Det började med att Carlos införde ett nytt signalsystem inom flottan. Som jag nämnt tidigare, var det många regenter från huset Bourbon bland Europas länder. Huset Bourbons vita flagga med sitt röda kors användes alltså av flera länder. Även i Englands flagga dominerar den vita färgen med rött kors, inte att förväxla med Union Jack. Det här skapade stora problem, bland annat sänkte engelska flottan tre spanska skepp utanför Kanarie- öarna. England var i krig med Frankrike och trodde att skeppen var franska. Carlos bestämde nu att flottan skulle få en ny flagga. Han utgick från Kataloniens och Aragoniens flaggor med gula och röda ränder, men även i kungariket Neapel/Siciliens flagga fanns den gulröda färgen. Flera prover togs fram och slutresultatet blev ganska likt den flagga Spanien har i dag. Det bör också nämnas att mitt i flaggan placerades den kungliga vapenskölden. Detta skedde år 1785. Armén fortsatte med den vita flaggan, vilket ställde till en massa problem.
Vid mitten av 1800-talet, när Isabella II var regent, bestämdes att även armén skulle använda den gul-röda flaggan, vilket till slut ledde till att denna flagga blev hela landets flagga.

Flera versioner av den gul-röda flaggan.
Fram till 1981 har det funnits flera olika utseenden, men grunden har alltid varit lika. Spanien har ju haft republik under vissa perioder och då har man tagit bort den kungliga vapenskölden. Skölden har också varierat. Efter Francos död 1975 omarbetades flaggan. 1981 fastställdes nuvarande flagga av parlamentet. Personligen tycker jag att det är en mycket vacker flagga, som ej heller förväxlas med andra flaggor. På något vis finns den spanska själen i dessa färger.

Till sist – nationalhymnen.
Nu återvänder vi till Carlos III igen. Fredrik II var släkt med Carlos (alla kungliga i Europa var ju släkt med varandra, en del alldeles för mycket….). Fredrik var kung i Preussen och komponerade en marsch som Carlos gillade och gjorde till Spaniens nationalsång. Tyvärr skrevs det aldrig någon text och det verkar vara omöjligt att kunna ena sig om en text. Problemet är naturligtvis vilket språk som skall användas. Katalan, kastilianska, baskiska……? Inte ens Franco lyckades med detta, då förstår man problemet. Visst måste det vara roligt, ja högtidligt, att kunna sjunga ut sin glädje när man som Spanien vinner VM och EM i fotboll och andra sporter.

Egentligen är ju inte texten så viktig. De flesta nationalsånger har ju med tiden fått lite gammelmodiga texter. Den svenska avslutar ju lite märkligt ”för jag vill leva, jag vill dö i Norden”. Inte i Sverige alltså, utan i Norden. Det tycker jag är utmärkt. Tänk om våra politiker på 60-talet kunnat enats om ett gemensamt Norden. Tanken fanns faktiskt och diskuterades. Vad skulle det inte ha inneburit när man bildade EU. Vilken förhandlingssits, ett enat Norden.