I helgen var det dags för den årliga golfträffen med ”det gamla gänget”  på Funäsdalens vackra golfbana i Ljusnedal. Förra året var den mest märkliga händelsen, att ICA-handlaren i gänget gjorde en birdie. Något sådant hände inte denna gång och kommer förmodligen aldrig att hända igen. Det märkliga denna gång var att mujeren, alltså min fru Margareta, var med och spelade. Efter sex operationer och reumatism trodde jag aldrig att det skulle hända. Egentligen borde det inte gå, men duktiga läkare och en otroligt envis rehabilitering ligger till grund. Det är en prestation värd lika mycket som att ta guld i olympiaden.

Att ha rätt inställning. Margareta spelar golf på ett ovanligt, men mycket förnuftigt sätt. Hon skiter fullständigt i hur många slag hon har. Hon lägger bollen tillrätta innan hon slår (huva, fruktansvärt!). Blir hon trött, hoppar hon över ett hål. Hon njuter av naturen runt och gläder sig om medspelarna slår bra. Denna inställning borde flera golfare ha. Jag har sett alldeles för många slängda klubbor och åkallande av djävulen på flera språk.

Nå, vad har denna långa inledning med Champange att göra? Jo, när vi kommer fram till green på det sista hålet, ligger Margaretas boll i greenkanten, cirka 22 meter från flaggan. Med andra ord mycket långt ifrån flaggan. Vännen Lars är en erkänt duktig rörmokare, men i golf håller han inte världsklass och någon instruktör i golf blir han aldrig. När Margareta skulle putta utbrast han:
– Sätter du den här bjuder jag på Champange.
– Riktig Champange? sa Margareta.
– Naturligtvis, ingen Cava som ni dricker i Spanien.

Margareta blundade och slog till. Bollen rullade snett, men ändrade riktning (föll på golfspråk).
– Den blir nära, sa Annika, Lars hustru som skulle vara med och betala.
Några sekunder senare steg pulsen och hon ändrade sig till:
– Onödigt nära (som Staffan J. brukar säga)

Har ni hört ljudet, när en boll slår i botten på hålet? Det är en ljuvlig upplevelse, utom för Lars och hon som måste vara med och betala.

Lars är en man som står för sitt ord. Trots protester från Margareta bjöd han på champange, men jag tycker cava är godare och framför allt billigare. Billigast är förstås Pomac, det skulle jag tagit.

Den här bloggen skall handla om den svenska sommaren. Alltså blir det en mycket kort blogg. Hittills har vi haft sommar två dagar, åtminstone här i det fagra Jämtland och det var högst tre timmar per dag. Någon torka som i Afrika har det inte varit. Däremot har det regnat varje dag med korta uppehåll mellan skurarna. Jag tänker på gamle Axel på Långörn, som ständigt var förbannad på SMHI. Det skulle bli uppehåll mellan skurarna. Jaha, när skulle det annars bli uppehåll?

När det inte regnar, blåser det. Dock, det finns fördelar, inte en mygg så långt ögat kan se – och – gräsmattan växer mycket sakta p.g.a. kylan – och – hösnuvan existerar inte. Med andra ord en underbar sommar.

Nej, nu tar vi något annat. Vi har beslutat att hyra ut vårt hus i Spanien. Ni vet där solen lyser jämt och det är varmt, både på land och i vattnet. Euron är jättebillig liksom vinet. Vi hyr ut omkring 20 maj till 20 september. Kostnad 400 kr per dag. Det är alltså fritt att bestämma antal dagar själv. Mycket för att kunna passa in billiga flygbiljetter. Allt ingår som el, vatten, sängkläder, handdukar, prylar för stranden – ja t.o.m. golfklubbor. Kontakta oss om ni är intresserade. Det är mycket sommar kvar i Spanien.
Mail: anders@trense.se
Tel. 070-2587136

Är sommaren här nu, trots allt? Mitt i skrivandet har det blivit sol och en bra bit över 20 grader (+ som jag brukar skriva på mailen till grannarna i Torrevieja).

Killevippen, som Astrids underbara Nils Karlsson Pyssling sa.

Samma förväntan varje år. Jag svänger ned mot vår lilla stuga. Solen lyser på berget i bakgrunden fast klockan är 23,00. Jämtland är fantastiskt när midsommar närmar sig. Jag tittar på berget en stund och njuter innan jag sänker blicken. Där står den, 40 cm hög, världens mest oklippta gräsmatta och stor, förbannat stor. Från början planerade jag en lagom plätt framför dörren. Tillräcklig för att kunna sätta ned utemöblerna och ta sig en pilsner. Sen kom hustru, barnbarn och andra rådgivare. Här skulle spelas kubb, brännboll, fotboll, skjuta luftgevär och ha´de´. Nu kan man snart landa med en Ärbass, med bra bromsar. Nåja, det går ju bra att slå några golfbollar också – samt – jag har en fruktansvärd kondition när hösten kommer. Trots allt detta positiva skall den i alla fall slås, ja besegras.

Hemsöborna. Jag tänker på madame Flod. Hon kallade till slåtter. Nja, det finns bara tre kvar i byn och dom har inte tid. Nej, det är nog lika bra att köra igång direkt. Det regnar ju normalt ganska mycket i Jämtland. Det kan ju ge några dagars vila med en bra bok eller en svensk film från 1938, som man sover så bra till. Dock, inte en droppe, bara sol. Vilket jäkla väder.

Det värsta är att min golfträning helt försummas. I morgon skall jag spela ”Liktåget”. Namnet är förbjudet att användas, men den som kom på namnet hade god blick. Vi spelar ett antal niohålare varje vecka. Hen som lyckas bäst, och då lever, får pris och hyllningar när säsongen är slut. Det är inte precis British Open, men prestigemässigt ganska nära. Bristen på träning är alltså mycket allvarlig. Jag vill absolut inte få stryk av Staffan J. Han ser så förbannat belåten ut, när han vet att jag har sämre score. Staffan J. har vunnit Long Drive en gång. Det var i Spanien på Alenda. Det är fortfarande en gåta för mig. Undrar om det var Mona J. som var markör?
Jag har också vunnit Long Drive en gång. Det var en s.k. golfresa med Ving till Tunisien. Denna dag regnade det så att t.o.m. minaretutroparna höll käften. Alla bröt utom jag. Har man betalat en dyr greenfee, så skall man spela sina 18 hål. Driven var på 60 meter, men vad då? Övriga deltagare ansåg att jag inte skulle få något pris (en teddybjörn med Vingmärke) eftersom jag var ensam. Jag ansåg att jag borde fått två björnar, eftersom jag krigat loppet ut. Dock, jag förstod varför. Resten av deltagarna var några veklingar från södra Sverige. Dom har aldrig spelat Grand Finale i snöstorm runt 22 sekundmeter, men ändå, hur kunde Staffan J. vinna Long Drive?

Elände, elände, elände, mera elände, alldeles otroligt mycket elände.
Det är inte klokt alla omdömen som skrivs om Spanien. Allt är katastrof. För spanjorerna var nog det värsta att både Real Madrid och Barcelona åkte ur Champion Leage. För övrigt ordnar det sig nog, nej inte riktigt.

Nu skall jag minnas.
Mujeren och jag kom hit 2000. Euron skulle införas i Spanien. Svenskar, norrmän och övriga ytlänningar hånskrattade. Det kommer aldrig att gå. Försök att lära en häst spela piano. De kommer att stå med sina pesetas och gapa. Vad hände? Jo – alla, gamla med käpp, unga uppkäftiga och alla andra besökte bankerna i god tid och växlade in sina pesetas. Det var mer bråk utanför Råsunda när AIK mötte Djurgården än i hela Spanien, när vi tog pesetan. Förmodligen blir det fan så mycket besvärligare om vi skall införa euron i Jämtland.

Sen blev det rökförbud på restauranger, post, kommunalhus m.m.
Nu jävlar brakar det loss, sa ytlänningarna. Sorry, men icke. Det är jätteskönt att kunna äta utan att bli böckling.

Trafiken då? Här kör man som dårar, fulla och glada, eller?
Jodå. Det var inte roligt på vägarna då. Spanien ledde överlägset ligan att hinna köra ihjäl folk på en påsk. Det sorgliga var att ytlänningarna tog till sig seden lika friskt. Svenskar som aldrig skulle kört bil hemma med fyra starköl och två glas vin tyckte allt var ok. Sen small det. Exakt samma regler som ”hemma”. Guardia Civil lät folk blåsa, så att en del nästan blev trumpetare. Hastighetskontrollerna stod som spön i backen. Det gick så långt att barerna klagade, men ordning blev det. Rondellerna blir det nog aldrig ordning i, men det beror också på ett öfolk, som har ratten fel.

Jag minns ett bygge, usch ja.
Fyra byggnadsarbetare stod på två st. plank (2 tum 4). De yttre drog i två rep och hissade sig och kamraterna upp fyra våningar! Klädda i gympaskor, ingen hjälm. När de byggde poolen bredvid oss saknade alla hörselskydd och skyddsglasögon o.s.v. Detta mina vänner, är historia nu.

Kriminaliteten då? Där leder man väl?
Ledsen, men icke. Det finns lika många ficktjuvar i Stockholm som i Alicante, lika många stulna bilar, som försvinner österut…..   Vi har inte haft ett inbrott i vår urbanizacion sen 2007, när de tog Pedros cykel och det var lika bra. Den saknade bromsar och var livsfarlig. Skillnaden mot Sverige var att Pedro fick inte böta, när boven daskade in i en mur och bröt ena benet.

Så då är allt bra då. Naturligtvis inte. Spanien har stora problem.
Vad jag vill framhålla är att man trots allt försöker och har gjort stora framsteg inom många områden. Det är bara det att ingen tänker på det. Just nu gäller bara ekonomin, helt naturligt. Jag säger som min spanska vän. Vi har ett problem och det är politikerna. Två stora partier, PSOE och PP (sossar och borgerliga, enkelt försvenskat). De kan inte prata med varandra. Många frågor måste lösas gemensamt och skulle spara mycket pengar. Ex. Pensionsreformen i Sverige. Man kan inte betala mer pengar än vad landet tjänar. Skolsystemet med siestan är föråldrat. Stora skolbussar kör till och från skolan åtta gånger om dagen. Börja nio och sluta fyra. Pengar och miljö.

Alla vet det här, men komma överens?
Det är lättare att få en Djurgårdare att lösa medlemskort i Black Army eller ändå värre – att få en Myssjöbo att heja på Bergs IK (lokalt betingat, men jämtarna förstår). Det finns massvis med reformer, som skulle hjälpa upp ekonomin om man kom överens.

Finns det hopp?
Absolut. Tänk på allt positivt jag skrev i början. Kan man göra allt detta, så kan man nog göra mera. Särskilt nu när man står under bilan och då kan man kanske lära spanjorerna att betala skatt också.

Mar Menor

 La Manga revet

Stranden från Los Locos. Masa hotell i bagrunden.

Byggnadstillstånd fick man, men inte av havet.

17 Maj

Norges nationaldag – En stor fest i Torrevieja

Firar man 17 maj i Spanien?
En sak ska ni veta. Det behöver bara finnas två norrmän på någon plats på jorden den 17 maj, så firar man med tåg, is, brus och sjunger Ja, vi elsker. Det är en djup tradition, som man är stolt över och som är värd att beundra.

När jag promenerade ned till strandpromenaden här i Torrevieja, där tåget startar, fick jag sällskap med en norrman i 30- års åldern. Han hade med sig sin son på cirka sju år, som naturligtvis höll sin norska flagga högt. Vi började prata om detta unika sätt att så helhjärtat och mangrant fira sin nationaldag.
– Vi har fått kämpa för vår självständighet. Vi är en liten nation, som haft det fattigt. Du som svensk vet ju det här med Unionen och tyska ockupationen. Vi fick inte hissa vår flagga eller sjunga Ja, vi elsker på fem år. Ok, ibland kan det bli lite svulstigt och för mycket.
Jag började fundera. Är det hela förklaringen? Det måste vara något mera.

Väl framme, trodde jag att jag var i Norge, men där finns ju inga palmer.
Norrmän – stora, små, unga, gamla, trevliga tonåringar, bebisar och – alla hade en eller två flaggor i händerna eller på barnvagnen. Jag såg en äldre man, som nog kunde minnas ockupationen. Han gick med käpp och haltade, men rak i ryggen. En del var klädda i mycket vackra folkdräkter. Jag tror det finns cirka 2000 norrmän i vår region av Costa Blanca. Förmodligen var alla här. Man viftade med flaggorna och hejade på alla. Spanjorerna tittade storögt och glömde till och med att tuta, när de fick vänta i trafiken.

Jardin de las naciones – Nationernas park. Denna park är mycket stor och mycket vacker. Här finns en sjö och många djur knallar omkring i parken. Denna park var målet för tåget. Många skandinaver säger Europaparken, men den ligger på ett helt annat ställe. Bra att veta. Det har skett lite missförstånd vid taxihämtning m.m.
Här börjar nu ett långt program. Den som håller i det hela är den norska sjömansprästen. Det gjorde han på ett utmärkt sätt. Lättsamt och humoristiskt. Norrmännen har till och med en egen, mycket vacker kyrka, där alla är välkomna (t.o.m. svenskar….) De har också en fin gospelkör, som uppträdde. Likaså en stor skola, som naturligtvis var representerade. Vi har också präst, församling och skola, men får som vanligt känna oss lite frånåkta.

Två saker tänkte jag på efteråt. Den starka betoningen på att denna dag är barnens dag. Det är allas födelsedag. Den här dagen skall det inte fattas is (glass), brus (läskedryck) och pölsa (korv).
Kan detta vara en av förklaringarna att traditionen är så stark?

Det andra var talet av en medlem av stortinget (riksdagsman). Det var visserligen långt (han är ju politiker), men bra. När han tog upp allt som Norge har, blev det kanske lite för mycket, men svulstigt? absolut inte. En sak rörde mig. Han tog upp den norska  grundlagen. Den antogs den 17 maj 1814. Därför är 17 maj nationaldagen. Det var en förnämlig historielektion. Den norska grundlagen är egentligen unik. Man har nästan inte ändrat på något sen den skrevs. För att vara för snart 200 år sedan är den enormt radikal. Här betonas allas lika värde, bonddräng eller greve, fattig eller rik, svart eller vit. Betänk att detta skrevs för 200 år sedan. Det måste ha varit enormt framsynta människor som författade denna grundlag.
Finns här ett svar på att alla norrmän hyllar 17 maj så starkt?

Låt oss sluta med en Nordisk förbrödning, något vi har tillsammans. Titta på min sista bild. Vi har alltså varit kanske 1000 personer i parken. Även många från de andra nordiska länderna. Ser ni något skräp? Alla tog med sig papper, burkar, tallrikar, t.o.m. stolarna samlades ihop.

Vädret då? Ja, det är alltid bra här i Palmeland, som en känd norrman säger.