I helgen hölls den nästan världsberömda Älg-Helga i Bergs kommun/Svenstavik. Det är faktiskt 20 år som denna fest/marknad gått av stapeln, jubileum alltså. För den oinvigde syftar namnet på den blivande älgjakten, som startar inom kort. Älgjakten är fortfarande helig här i Jämtland, men Älg-Häga har nog större betydelse för gemene man som en rolig händelse, när man träffar vänner och gör fynd bland alla knallar som besöker marknaden.
Varför skriva om det i min blogg? Jo, jag tycker Företagarföreningen i Svenstavik gör ett jättebra jobb, som håller denna tradition vid liv. Norrlands inlandskommuner kämpar en hård kamp för att bevara skolor, vårdcentraler och service. Därför är sådana här fester som Älg-Hälga så viktiga och – det kommer folk! Det var trångt som på strandpromenaden i Torrevieja, när man firar Feria de Mayo och lika omöjligt att hitta en parkeringsplats.
Årets nyhet var allsång, med spindeln i nätet, ICA-handlaren Curt Jonsson (han med birdien, se blogg arkiv augusti 2011). Han hade till och med fixat Lasse Berghagens gamla kavaj. Jag vet att många säger att Curt gör det här av egen vinning. Vamos a ver, det gör vi väl alla. Över huvud tycker jag att det är roligt att min gamla kommun visar framfötterna. Turistbroschyren om Berg var mycket bra gjord och visade saker som även jag var ovetande om.
Publikbild från allsången
Finnkampen då, varför skriva om den? Jo, en av våra sex älskade barnbarn, Amanda, har blivit uttagen i det svenska ungdomslandslaget och skall springa 1500 meter. Jag skrev en mycket ironisk blogg om barnbarn (se arkiv, februari 2011). Nu har jag åkt dit själv. Jag vet att Jantelagen är stark, men förlåt en stolt farfar (och farmor, huva..) för Amanda har gjort en enorm prestation.
Amanda föddes två månader för tidigt och vägde 1221 gram.
Hon fick kämpa för att överleva. Något var fel, ville inte äta och tappade de få gram hon hade. När situationen var riktigt kritisk kom man på problemet. Hon var glutenallergiker. Jag glömmer aldrig en augustidag när mamma Helene ringde och sa att Amanda gått upp 1 gram. På detta följde pollenallergi, men – hon kämpade på.
Mor och far trodde på idrott. Inte för att bli någon världsstjärna, men för att röra på sig och få bra kamrater. Amanda började med friidrott. Det gick väl så där, men så hände något. Bara för att pröva sprang hon 800 meter. Mycket långt för en liten tjej – och det gick över förväntan. Sen rullade det på. När hon slutat nian sökte hon till Löpargymnasiet i Sollentuna/Stockholm. Hon kom in och flyttade till den stora staden. 16 år och flytta hemifrån, klara allt själv, ett stort steg.
Uttagen till Finnkampen. Det är en stor händelse för alla ungdomar att få representera Sverige. Få pröva ut landslagsdräkten, möta och få vänner från hela Sverige och lika mycket Finland.
Hur gick det då? Jodå, det gick bra, men det är inte det som är grejen. Det är som Coubertin sa: Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl.
