Samma förväntan varje år. Jag svänger ned mot vår lilla stuga. Solen lyser på berget i bakgrunden fast klockan är 23,00. Jämtland är fantastiskt när midsommar närmar sig. Jag tittar på berget en stund och njuter innan jag sänker blicken. Där står den, 40 cm hög, världens mest oklippta gräsmatta och stor, förbannat stor. Från början planerade jag en lagom plätt framför dörren. Tillräcklig för att kunna sätta ned utemöblerna och ta sig en pilsner. Sen kom hustru, barnbarn och andra rådgivare. Här skulle spelas kubb, brännboll, fotboll, skjuta luftgevär och ha´de´. Nu kan man snart landa med en Ärbass, med bra bromsar. Nåja, det går ju bra att slå några golfbollar också – samt – jag har en fruktansvärd kondition när hösten kommer. Trots allt detta positiva skall den i alla fall slås, ja besegras.
Hemsöborna. Jag tänker på madame Flod. Hon kallade till slåtter. Nja, det finns bara tre kvar i byn och dom har inte tid. Nej, det är nog lika bra att köra igång direkt. Det regnar ju normalt ganska mycket i Jämtland. Det kan ju ge några dagars vila med en bra bok eller en svensk film från 1938, som man sover så bra till. Dock, inte en droppe, bara sol. Vilket jäkla väder.
Det värsta är att min golfträning helt försummas. I morgon skall jag spela ”Liktåget”. Namnet är förbjudet att användas, men den som kom på namnet hade god blick. Vi spelar ett antal niohålare varje vecka. Hen som lyckas bäst, och då lever, får pris och hyllningar när säsongen är slut. Det är inte precis British Open, men prestigemässigt ganska nära. Bristen på träning är alltså mycket allvarlig. Jag vill absolut inte få stryk av Staffan J. Han ser så förbannat belåten ut, när han vet att jag har sämre score. Staffan J. har vunnit Long Drive en gång. Det var i Spanien på Alenda. Det är fortfarande en gåta för mig. Undrar om det var Mona J. som var markör?
Jag har också vunnit Long Drive en gång. Det var en s.k. golfresa med Ving till Tunisien. Denna dag regnade det så att t.o.m. minaretutroparna höll käften. Alla bröt utom jag. Har man betalat en dyr greenfee, så skall man spela sina 18 hål. Driven var på 60 meter, men vad då? Övriga deltagare ansåg att jag inte skulle få något pris (en teddybjörn med Vingmärke) eftersom jag var ensam. Jag ansåg att jag borde fått två björnar, eftersom jag krigat loppet ut. Dock, jag förstod varför. Resten av deltagarna var några veklingar från södra Sverige. Dom har aldrig spelat Grand Finale i snöstorm runt 22 sekundmeter, men ändå, hur kunde Staffan J. vinna Long Drive?