Att fira jul i Spanien. Förra året firade vi en underbar jul med barn och barnbarn i Östersund. I år är vi i Torrevieja/Spanien. Motsatser? Jo, naturligtvis, men grunden är ju lika. Julen är en kristen högtid, värt att påpeka för de som glömt. Krubban finns här som i Sverige. Granen finns och tomten som heter Papá Noel. En kul grej är att spanjorerna hänger ut uppblåsbara tomtar på husen.

Julafton den 6 januari (Trettondagsafton). Spanjorerna har julafton som vi den 24/12, men det kommer ingen tomte med julklappar. Familjen samlas och äter middag och tänker nog mera på Jesus födelse, än snaps och Hej tomtegubbar som slår i glasen…Övriga västvärldens traditioner med tomte och en drös med dyra julklappar på julafton/juldagen har påverkat spanjorerna, men inte så mycket. Barnen kan få lite leksaker, men inte mera. Gåvorna kommer den 6/1 (trettondagsafton) med De tre kungarna eller De tre vise männen eller Tres Reyes Magos (Melchor, Gaspar och Baltasar). De kom ju till Jesusbarnet i Betlehem med gåvor enligt Matteus-evangeliet. Då, trettondagsafton, är det stor fest med parader i alla städer. Nu kommer kungarna ridande på kameler (helst) och delar ut gåvor till barnen.

Svensk gran från Småland, mitt på torget i Torrevieja samt plastgran modell större.

Trenses gran, modell mindre, lätt att dansa runt.

Maten då, som dominerar nästan för mycket hemma, men det är gott…Något julbord som i Sverige existerar inte. Vissa rätter förekommer ofta till middagen på julafton och lunchen på juldagen. Dit hör kalkon, lamm och havsbrax. I mån av råd har man skaldjur, skinka, spädgris, korv, ost m.m. Det här är inga rätter som bara finns på julen. Ett svenskt julbord utan skinka, Janssons, lutfisk, sillsallad, strömming, sill – ja, ni vet – är en katastrof. Många av julens rätter är inte alls så viktiga annars. Jo, det är klart, till midsommar.

Räcker den här?

Eller ska vi ta några till?

Vad dricker man då? Ja, inte snaps i alla fall. Det finns inte en affär, stor som liten, där du kan hitta snaps (vodka undantaget). För att katastrofen inte skall inträffa (ev. i morgon 21/12 enligt Maya) finns några skandinaviska affärer som har offrat sig. Bäst är en norsk affär, som har alla klassiska sorter. De har också den justa stilen att bjuda på provsmakning. Har man svårt att bestämma sig ska man absolut inte köra bil.

Spanjorerna då? Jo, de dricker som vanligt vin eller öl, inte mer med det.

Brasklapp. Spanien är ett stort land. Dessutom egentligen fem (ungefär) länder med olika språk (inte dialekter). Naturligtvis har alla olika traditioner. Vad jag berättat är ungefärligt, om man kan uttrycka sig så.

Står sig det här vädret, blir det julmiddag ute. Det skall väl inträffa någon gång det också.

En God Jul och grattis till Erik, som fyller 70 år i dag. Erik, vad då Erik, vem Erik? Erik Fernström ?? Jerry Williams då!!! För mig är han inte någon idol rent musikaliskt. Jag har inga skivor med honom, har sett honom live, då är han bra, men – han är en jättefin kille, så jordnära och enkel. Vi är ju jämgamla, nästan, och han har alltid varit reko. Har någon sett något i skvallerpressen om Erik? Om hans familj? Det bästa han gjort är tolkningen av John Lennon´s – Working Class Hero. Det får mig att minnas min pappa Birger och hans kamrater på Sängfabriken i Örbyhus för mer än 60 år sedan.

God Jul.

Överlever euron? Jag återvänder till föredraget av bankmannen, som var ganska påläst (men bankman alltså, som brasklapp….). Absolut säger han. Euron är faktiskt mycket stabil. Den står stark mot dollarn och andra valutor. Vi svenskar har lätt för att jämföra med kronan, helt naturligt. Faktum är att det är inte euron som sjunkit, utan kronan som har blivit jättestark.

Euron är en stor valuta, mycket stor. Det är 330 miljoner som använder euron och när alla länder som sökt medlemskap kommer in närmar vi oss 500 miljoner, smaka på den siffran. USA har 250 miljoner invånare (fast fler använder dollarn), Japan 130 miljoner. Att en valuta är stor garanterar inte att den överlever, men en liten valuta är alltid illa ute i kristider, minns kronan under krisåren på 90-talet.

Anders Borg. Just när jag skriver detta hör jag på Anders Borg, som sitter i stenhårda förhandlingar om bankunionen. Han är tuff, men på samma gång lyser det igenom att han är helt inställd på en lösning, även om det tar tid.

Arbetslösheten i Spanien. För något år sedan uttalade sig en spansk minister, hon sade: Spaniens ekonomiska problem handlar inte bara om ekonomi, det är en kulturfråga. Spanjorerna vill inte, tycker inte, skall inte – betala skatt. Den som betalar skatt är dum helt enkelt. I Sverige träter vi om hur mycket vi skall betala i skatt, 30% – 40 % -50% ? Inte om vi skall betala skatt, det måste vi ju om samhället skall fungera. Slutsats, arbetslösheten i Spanien är mycket hög (25%), alldeles för hög men – den är kanske inte så hög i verkligheten. I vilket fall är det den absolut svåraste frågan för Spanien att lösa.

Nu får räcka med allvarliga spörsmål. I nästa blogg tar vi ett kåseri, som ju egentligen är min planhalva.

Snart kommer De tre kungarna, Tres Reyes (De tre vise männen) med sina gåvor (6 januari). Kanske kan Melchor, Gaspar och Baltasar reda upp ekonomin?

Jag är ingen expert, men det går att läsa och lyssna. För den delen verkar det, som att experterna ibland inte vet så mycket heller. I vilket fall lyssnade jag till en bankman, som verkade kunnig och stod med båda fötterna på jorden (den spanska röda alltså). Nu var han ju bankman, så ok….men ändå.

Spanien, ett känt varumärke. Vad har det med ekonomi att göra? Jo, mycket faktiskt. Spanien har förbyggt sig, det vet alla. Bankerna har lånat ut för mycket och nu står de med tusentals hus/lägenheter, som skall reas ut, det vet alla. Hur många vet att man kan köpa stora fastigheter i Norrland till skamlöst låga priser? Hur är läget i norra Finland, Slovakien, Skottland, Belgien o.s.v. Ja, inte vet jag (jo Norrland) och inte ni heller som läser, de flesta. Allt blir så fokuserat på Spanien, eftersom så många vill/tänker köpa fastighet här eller åka hit på semester. När något negativt händer här, blir det stora svarta rubriker i alla Europas stora tidningar, även övriga världen. Att man säljer en jordbruksfastighet för 625.000 kr i Norrlands inland hamnar inte på första sidan i Times, inte ens på ÖP (Östersundspos…). Förstår ni vad jag menar, ja det gör ni. Alltså, nu skall vi ta bort de svarta rubrikerna och åtminstone försöka få fram lite enkla fakta.

Minns ni Sverige på 90-talet? Göran Persson åkte till USA för att låna pengar. Statsskulden var alldeles för hög, det mesta var åt helv….(det var det faktiskt). ”Den som står i skuld..” Då bildades ”skitbanken”, vanvördigt sagt, men ni vet vad jag menar. I stort har vi samma situation i Spanien nu – och – Spanien har nu bildat en liknande ”skitbank” (ägs av staten). Bankerna är dåliga mäklare, de har reat ut fastigheter i panik för att få in pengar och klara stresstesterna.       

Förenklat: Nu köper ”skitbanken” loss alla bankfastigheter från bankerna och kommer att långsiktigt sälja dessa till marknadspris. Kontentan: Bostadsmarknaden kommer att stabiliseras. Den spanska staten klarar detta ekonomiskt (jo, det är sant, sa bankmannen). Mera mycket viktigt: Nästan alla banker klarade de sista stresstesterna (stresstester görs av EU och kollar om bankerna har kapital att klara sin verksamhet). Nu blir alltså bankerna fria från alla ”banklägenheter” och kan koncentrera sig på normalt bankjobb.

Andra fakta. Spaniens statsskuld är i dag lägre än vad Sverige hade under krisen på 90-t. Den spanska börsen har under hösten stigit. Räntan på de spanska obligationerna sjunker och är under 7% (smärtgräns enligt många). Grekland har omkring 16%. Obligationer? Jo, de med mycket pengar lånar pengar till staten. De köper obligationer och betalar till staten, för att sedan få tillbaka med ränta. Om man tror på landet i fråga blir räntan lägre.

Spanien är och kommer att vara – det stora turistlandet för Europeerna. Vi kan snacka om Thailand, Brasilien, Uruguay, USA m.fl. De är fantastiska resmål, dock. Du reser till Spanien på max. 4,5 timmar för 500 kr och uppåt. Du kan åka hem med bil om det krisar. Det är fortfarande billigt att bo i Spanien. Här finns solen och golfbanorna året runt. Spanien hör till EU. Med det blåa kortet (Försäkringskassans) får du sjukvård på samma villkor som hemma och – bra sjukvård. Det finns mera, men allt detta talar för att Spanien kommer att resa sig ekonomiskt. Det blir en jobbig resa, särskilt för spanjorerna själva, men de kommer att klara den, det har de alltid gjort.

Euron då, kommer den att överleva? Arbetslösheten, högst i Europa. Jo jag vet, men – jag har varit lärare och vet att eleverna lyssnade i ungefär tio minuter, sen la de av. Nu har det gått fem minuter, alltså tar vi lite siesta. Jag fortsätter på ämnet i nästa blogg.

Killevippen.

Mar Menor – La Manga

Vad då glad, har jag vunnit på tips – eller? Nej, inte alls, men. Ovanför södra La Mata stranden, pågår just nu ett stort bygge. Området är stort som sex fotbollsplaner, så det är i sanning ett stort bygge. Jag knallade förbi och tittade på arbetet. Där stod en murare med – hjälm och säkerhetslina. Därför blev jag glad. För elva år sedan gick jag också förbi ett bygge. Där stod fyra jobbare utan någon som helst säkerhetsutrustning. De stod på två plankor, fästade med rep i vardera ändan. Repen gick upp till två block fyra våningar upp. Två av jobbarna drog hela ekipaget upp längs väggen. Otroligt.

Vad mera? Jo, utanför vårt hus höll man på att bygga poolen. Där stod en gästarbetare i gymnastikskor med en rondell och sågade av en järnbalk. Inga glasögon eller hörselkåpa. Sorgligt.

Det här ser du inte längre. Därför är jag glad. Mitt i eländets elände i Spanien, kan man konstatera att det händer saker trots allt.

Ekonomin då? Här är väl allt åt hel…..? Nja, inte allt. Jag har lyssnat på ett föredrag om byggkrisen, euron, arbetslösheten. Allt är inte som tidningarnas svarta rubriker, det händer saker (positiva) även här, men det skall jag berätta om i nästa blogg.

Killevippen på Er!

Torreviejas stolthet. Krubban som sätts upp varje år till advent.

Den här bloggen skall handla om vårt barnbarn Matilda. Hon har varit hos oss i tio dagar, otroligt roligt. Matilda läser spanska i skolan och har haft sin prao här. Dessutom har hon arbetat på en ganska mastig svenskuppgift. Till detta skall läggas en tuff friidrottsträning, som delvis har förlagts till stranden. Det är suverän träning att löpa barfota längs vattnet kilometer efter kilometer.

En gång var Matilda liten. En gång var alla våra barnbarn små, sen gick jag och lade mig och när jag vaknade var alla stora. Något överdrivit, men så kändes det. Matilda var det sista?? och som jag tidigare berättat kunde hon inte säga R.  Har jag tur kanske jag får uppleva barnbarnsbarn, som inte kan säga R. En gång ringde Matilda och jag skrev sedan ned vår konversation, håll till godo:

Hej fajfaj, de e jag!
Hej Matilda, hur mår du?
Bja.
Vad gör du då?
Pjataj i telefon.
Jo, det förstås, men annars då?
Lekej. Jag vill bli pansjo, som du å fajmoj.
Jaså, varför då?
Ni behövej inte gå upp, näj ni äj tjötta.
Det behöver väl inte du heller?
Jo, till dagis. Haj ni möjkt?
På natten, men inte nu.
Äj det vajmt och sol hos ej?
Ja, det är….
Näj blij jag pansjo?
Det dröjer länge det.
I mojgon?
Det d…
Pappa sa att du fått en fjakt.
En infarkt.
E de joligt?
Nej, det gör ont.
Ska du dö nu?
Nej, det tror jag inte.
Bja, jag vill inte att du skall dö, inte föje jul i alla fall.
Nej, inte jag heller.
Kommej du och fajmoj hem till jul? jag vill det.
Det var roligt att höra.
Jag längtaj efter ej.
Vi längtar efter dig också.
Vajföj gjåtej du?
Jag gråter inte, jag är lite snuvig.
Lite gjåtej du.
Ja, kanske lite.
Vajföj, e de fjakten?
Nej, jag blir så glad när du ringer.
Va bja, nu vill jag pjata med fajmoj.
Hej då..

.