Skoja inte om invandrarnas svenska, försök själv.

Vad jag tänker på är språket.
– Dom har bott i Sverige i tio år, men kan inte ett ord svenska eller mycket lite i alla fall.
Här i Spanien möter jag en annan sorts kritik. Det gäller polisen och andra myndigheter.
– Fan vad dom är dåliga på engelska. Ingår det inte i deras utbildning?
Jag tittar på svensken eller norrmannen, som är irriterad och har sina funderingar om detta lågt stående folk, som inte begriper dennes halvknackiga engelska.
– Jag har ju för fan förklarat att jag glömt passet, men att det går lika bra med körkortet.
– Säg det på spanska då, säger jag, också irriterad.
– Spanska, jag kan ingen spanska.
– Hur länge har du bott här i Spanien?
– 15 år.
FINITO.
Dessutom går det inte lika bra med ett svenskt/norskt körkort.

Jag kan inte riktig spanska, men jag klarar mig, någorlunda. Den spanska jag använder fungerar bra med hjälp av händer, ben, armar, ögon, fötter och lite till (i telefonen är det jobbigt). Jag har aldrig blivit stöddigt bemött för min dåliga spanska, tvärtom. De flesta säger: Es bien, solo intentado (det är bra, försök bara).

Första gången vi var här och inte hittade någonstans, skrev jag upp adressen på gatan vi hyrde på. Den hette Calle Francisco Pedro Bazan 14. Fan så långt tänkte jag och skrev Calle 14. Ni skulle sett minen på taxikillen, när jag visade lappen. Calle betyder gata, alltså beställde jag Gata 14. I New York gick det ju bra, 14:e gatan……
Vi var inbjudna till våra spanska grannar. Maken stod i köket och lagade paella, jodå, sånt hände redan 2003 (maken i köket alltså). Frun kunde ingen engelska, men hon var imponerad av svenska ungdomars engelska. Jag försökte förklara att våra ungdomar nästan föds med engelskan – teve, popmusik, film m.m. (i Spanien dubbar man alla filmer till spanska). Jag såg att hon såg lite fundersam ut. Då kom mannen in och han var ganska bra på engelska, så jag förklarade vad jag ville ha sagt. Båda började skratta, men inte jag. Ungdom på spanska heter jovenes, torsdag heter jueves. Jag hade på något sätt fått till det att svenskarna bara pratade engelska på torsdagar!
Vi var ett golfgäng som träffades varje vecka. Före och efter rundan beställde vi lite gott på klubbhuset. Av någon anledning hade några fått för sig att jag kunde spanska. En av dem var en riktig jämtlänning. Han frågade på hjältarnas språk:
– Hörrddu Trense, da som kän spanska (jo, jag tackar jag) köup en tåcken dan äppelkauka (tarta de manzana).
Jag stegade fram lite nonchalant:
– Una tarta de mañana (morgondagens kaka!)
Den här är också bra. Jag var på marknaden och skulle köpa kalsonger. De jag tittade på var storlek grande, men de såg lite små ut. Så jag frågade:
– Es este para caballos? (Är de här för män? – trodde jag att jag sa).
Mitt emot mig stod en ung tjej. Ni skulle sett hennes ögon. Dom vidgade sig och tindrade som stjärnor, sen började hon skratta. Jag förstod ingenting. När hon skrattat färdigt och torkat tårarna sa hon:
– Quieres decir, que es para caballeros, no? (Du menar väl för män, eller?).
Nu förstod jag. Jag hade alltså sagt – är de här för hästar? (caballos=hästar)
Några dagar senare upplevde jag något ännu värre, faktiskt. Det var två köer på banken. Bredvid mig stod en dam från broderlandet i väster. Hon behärskade förmodligen spanskan lika bra som jag. Det var ganska varmt i lokalen. Damen tog av sig sin vackra päls (januari) och sade högt:
– Estoy muy caliente! (jag är så varm – trodde jag att hon sa, men det sa hon inte).
Tjejen i kassan rodnade och tittade på sin kompis i min kassa.Båda hade det definitivt svårt att hålla masken. I kön hördes muntra kommentarer från glada män.
Jag begrep ingenting, men anade att något var fel. Senare fick jag förklaringen av en spanjor. Du kan säga att ex. kaffet är varmt, mi cafe esta caliente, men icke om en människa. Det får då en ren sexuell betydelse, att vara het, tänd, ja ni vet, ett ord som börjar på k…..
Så kära hombres (män), säg inte till damen på nästa party, att ni är muy caliente. Då kan ni få en smäll på käften eller ja…..

Om man jämför våra nordiska språk med spanskan, kan man säga att våra är ganska ordfattiga. Spanskan har många ord för att uttrycka en sak, där vi har ett, vilket kan orsaka problem.

Crazy Golf 020På golfbanan pratar man bara engelska. Där trivs ytlänningarna och har roligt.

3 tankar kring ”Skoja inte om invandrarnas svenska, försök själv.

  1. Den här var riktigt kul, längesedan jag skrattade så mycket som när jag läste detta inlägg.

    Tack Anders

    Mvh Åke

    1. Tack Åke. Jag minns en gammal sak från 1977. Hela familjen var i England på vår andra utlandsresa, ganska oerfarna med andra ord. Mina tre söner ville äta hamburgare, vilket de aldrig gjort. Det fanns inte på kartan i Norrlands inland. Bredvid oss på Piccadilly Circus, satt en stor man och mumsade på en lika stor hamburgare. Fråga honom pappa, var han köpt den, uppmanade sönerna. Jag tog sats:
      Why have bought that hamburger?
      Mannen stirrade på mig.
      Is that your business?

  2. invandrar svenska borde väl bara räknas som jamska skånska eller nå annat oförstålig dialektgrupp ? 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *