Nu återvänder jag till skolan igen. Hela mitt lärarliv kretsade runt vissa elevers problem med att lära sig läsa och skriva/stava, därför jag tar upp det igen i min blogg. I mars och april skrev jag fyra bloggar om den svenska skolan, se nedan. Mycket handlade om elevers brister i att läsa och skriva/stava.

Läsa absolut viktigast. Om du stavar lite knackigt är inte så farligt. Det finns lite snobberi i att kunna stava perfekt. Vissa måste alltid anmärka om de ser ett litet stavfel, trots att de fullständigt förstår vad som menas i texten. Dessutom finns det i dag program i datorn som rättar till det mesta. Läsa bra är däremot jätteviktigt. Det är till och med en demokratisk fråga. Om du inte förstår viktig information kan du bli lurad.

Därför, vi måste satsa allt på att få bra läsare. Alla ämnen i skolan kräver att du förstår vad du läser, matematik, kemi – allt! Redan på ”min tid” började det finnas inläst studielitteratur, så att elever med lässvårigheter hann med att klara tentorna. Det är bra, men jag tänker mera på elever i grundskolan, där grunderna läggs. Jag försökte hela tiden fortbilda mig och studera in nya metoder för att föra en elev med läsproblem framåt. Datorernas intåg betydde mycket. Framför allt tror jag det blev mycket roligare för eleven att träna med en dator än med mig. Dagens pedagoger har säkert lika stora ambitioner och kan tack vare ny forskning mycket mera än vad vi kunde på stenåldern (hoppas jag….).

Dock, en sak har inte förändrats. Vill du bli en bättre läsare, måste du läsa. En av våra legendariska och berömda forskare inom dyslexi, Ingvar Lundberg, upplyste mig om detta över en kopp kaffe för hundra år sedan. Jag kontrade med att det var nästan hopplöst att hitta böcker som mina elever orkade med att läsa. Här satt jag med elever i mellan- och högstadiet. De ville ha spänning, kärlek och ”moget” innehåll, inga barnböcker.

Skriv själv då, sa Ingvar. Jag hade aldrig haft några planer på att bli författare. Mycket med tanke på att jag själv hade stora problem med att både stava och läsa när jag började skolan. Fantasi och idéer hade jag, men skriva en bok? Alltnog, jag började på ett manus och lät mina elever läsa högt i mindre grupper. Det fungerade perfekt. Jag hörde när de inte förstod och om texten inte var lämplig. Sedan diskuterade vi innehållet och jag ändrade.  Till slut blev det ett färdigt manus, som jag sände in till bokförlaget Opal. Det var faktiskt en otrolig känsla, när Opal meddelade att de skulle bli en bok. Den hette Stormbyar och är slutsåld för länge sedan.

Nu har jag fått en idé. Varför inte ge ut boken som en pdf fil. Bristen på lättlästa böcker med ett moget innehåll är fortfarande lika stor och antalet läsovilliga och eller elever med läsproblem är lika många, om inte fler. Tryck på Stormbyar, så har ni filen. Läs den på datorn eller ladda ned på en läsplatta eller skriv ut den. Jag märker själv, när jag läser Stormbyar att åren gått, men vill inte göra några ändringar, så här var det på 80-talet i Norrland.

Tycker ni att boken är användbar kan ni väl berätta för andra – lärare/ungdomar/föräldrar/ flera…. Mun mot mun metoden är det bästa sättet att sprida ”reklam”, åtminstone billigast. Tycker ni dessutom att det är värt en slant, kan ni sätta in en valfri summa på kontot (frivilligt). Tryck på DONATE i den högra sidan på min blogg, sen följer du instruktionerna. Du kan öppna ett PayPal konto eller betala från ditt kort.

Jag har flera utsålda böcker och även ej utgivna manus. Ser jag att det finns ett intresse, lägger jag ut dessa så småningom.

[wpdm_file id=2]  Stormbyar (511.3 KiB)