Det spelar väl egentligen ingen roll vad jag skriver. Skolverket och Björklund har nog inte tid att läsa (dom kan väl läsa i alla fall?). Jag vill betona att alla idéer är gratis, håll till godo. Nej, nu skall vi vara allvarliga. Det viktigaste när du bygger ett hus är grunden. Det är lika inom skolan. Vad som görs i förskolan och lågstadiet avgör allt. Därför, återinför lågstadieläraren. Ryktet säger att det redan är beslutat, det gläder mig, men hur blir utbildningen? Alla lågstadielärare skall ha en gedigen utbildning i läsinlärning. De skall studera olika metoder. Barn lär sig på olika sätt. Om det inte funkar på ett sätt, pröva ett annat. Det är aldrig barnet det är fel på, det är i så fall metoden eller pedagogiken.

Samarbetet med förskolläraren oerhört viktigt. Förskollärarna ser tidigt vilka barn som kan få problem med läsinlärningen. De skall nöta språklekar och allt som behövs för att göra barnet moget för läsinlärningen. Varje barn slussas in i läsinlärningen utan stress, men med fullständig kontroll från förskolläraren och lågstadieläraren i samarbete. Föräldrarna skall hela tiden vara med i processen och veta vad barnet står. Raka rör: här finns problem, men vi kan tillsammans fixa det. Denna information skall vara både muntlig och skriftlig. Jag har varit med om alldeles för många s.k. kvartssamtal, där man efteråt haft olika uppfattning om vad som sagts. Kan vi få Penningpojkarna (ibland flickor) att inse, att vi spar miljoner om alla barn kan läsa, när de lämnar trean – ja då har vi kommit långt. Då finns kanske pengar till välutbildade speciallärare också – oh himmelska tanke.

Betyg!? Vi behöver inga betyg de första tre åren, men noga diagnostiseringar som talar om att här behövs mera träning, resurser. Alla barn skall ha en godkänd läsförmåga innan de lämnar trean. För att inga misstag skall uppstå vill jag ha ett nationellt prov under höstterminen i trean. Ingen rektor, lärare eller förälder skall kunna säga att de inte visste…

Läsgaranti. Ja, varför inte, vi har ju vårdgaranti. Om en elev inte klarat det uppsatta målet för läsning efter det nationella provet får skolan böta. Skolan slipper detta om de sätter in extra resurser och visar att eleven nått målet vid slutet av trean.

Varför detta tjat om läsning. Jo allt bygger på läsförmågan, även räkning/matematik, ja alla övriga ämnen.

Nu blir det en paus om skolan, men jag kommer snart tillbaka till ämnet. Då skall jag berätta om läsovilliga elever (efter trean),  som inte vill läsa och varför.

Kåserier. Under mina år i Spanien har jag skrivit kåserier för några svenska tidskrifter. Mutade, vänliga vänner har frågat efter dessa och undrat om jag inte kan väcka dem (kåserierna, inte vännerna) till liv igen. Eftersom några miljoner svenskar inte fått läsa dessa kåserier, menar mina vänner att jag i jämlikhetens namn måste ge dessa hemmasvenskar chansen. Claro, i nästa blogg kommer det första vansinnigt roliga kåseriet.

Innan ni somnar, något helt annat. Med ålderns rätt har jag blivit opererad.  Operationen gick bra, men komplikationer gjorde att jag fick stanna en hel vecka på Sankt Görans sjukhus avd. 36. Sjukvården i Sverige diskuteras ständigt – långa köer, felaktig behandling m.m. Jag kan bara säga en sak: Tack Sankt Göran för ett jättefint mottagande. Tack alla Annor, Hannor, Johannor, ja all personal från överläkare till städ. Resultatet efter operationen visar på kompetens, men lika viktigt var det fina samarbetet som skapade en sådan trivsel. Ett tack också till sänggrannen Ragnar. 83 år ung med ett knivskarpt intellekt. Vilka världsproblem vi löste.