Gammelmorfar Hilbert föddes 1888 och blev 91 år. Han gick cirka fyra år i skolan och började därefter arbeta. Hans höft slets ut och då stelopererade man. Hilbert läste mycket och imponerade på mig med sin allmänbildning.

Tog jag i för mycket? Jag lovade att tala om varför tidigare generationer, trots kort skolgång, behärskade de tre ovan nämnda grundelementen till full belåtenhet. Likaså, varför vi fått ett sådant ras bland våra elever de sista femton åren.

Det finns naturligtvis inte bara ett svar, men jag skall nämna det viktigaste. Folkskolan i Sverige startade 1842. Ända fram till slutet av 1960-talet var skolans huvuduppgift att lära eleverna läsa, skriva och räkna. Allt annat var underordnat denna uppgift. Lärarutbildningen utgick från detta krav, att kunna lära alla läsa, skriva och räkna. Någon riktig lärarutbildning fanns inte den första tiden. Så småningom växte den fram och vi fick Folkskolläraren och Småskolläraren (Lågstadieläraren). Här har vi ryggraden i svensk skola ända fram till mitten av 1960-talet, när de nya lärarutbildningarna startade.

Se på ett schema från 1842 fram till 1968. Ok, nu förenklar jag, men i stort. Här står Välskrivning, Rättstavning, Skriva uppsats, Högläsning, Tyst läsning, Muntlig framställning, kanske något mer som jag glömt men – en rejäl dos svenska hela tiden.

Byskolläraren (folkskolläraren resp. småskolläraren) hade alla ämnen. De hade alltså slöjd, gymnastik, musik, teckning, historia, geografi, naturkunskap….o.s.v. Naturligtvis var lärarna olika duktiga i dessa ämnen, mycket beroende på intresse. Förutsättningarna varierade också. Eftersom det ofta saknades gymnastiksalar, även slöjdsalar, fick man improvisera. Regnade det eller var för kallt stannade man inne. Vad gjorde man då?

Jo, nästan alltid, tränade man extra på att läsa, skriva och räkna. Det hände även att elever som låg efter i dessa färdigheter fick stanna inne för att träna extra, när kamraterna hade rast eller gymnastik. Ett grymt beteende som kan liknas vid aga (det var inte bättre förr). Dock, kanske finns här svaret på min fråga. Varför kunde tidigare generationer läsa, skriva och räkna så bra?

Till nästa fråga. Varför har vi fått ett sådant ras i förmågan att läsa, skriva och räkna de sista femton åren? Enkelt min käre Watson. Vi tog bort lågstadieläraren och införde 1-7 läraren. På samma gång försvann stadierna (låg- mellan och högstadiet). 1-7 lärarna skulle följa eleven i sju år. Dessutom fick de välja om de ville utbilda sig i matematisk inriktning eller svenska, alltså läsinlärning. Vi får nu lärare för våra ettor som inte ens har läsinlärning i sin utbildning. Inte alla naturligtvis, men ändå. Detta är otroligt. Dessutom skulle de följa eleven i sju år och börja om därefter med ettor. Ännu mer otroligt. Utbildning är viktig, men erfarenhet lika viktig. Lågstadieläraren nötte om med sina ettor, tvåor och treor och blev professionell på läsinlärning.

Förskollärarna, tack och lov. Tokstollarna som förstörde lärarutbildningen lyckades inte sabotera de som förskollärarna stod och står för. De kan barns utveckling, språklekar och det viktiga förberedande arbetet för läsinlärningen. Tyvärr räcker inte förskollärarnas insats i samarbetet om läraren saknar kompetens.

Hur skall vi göra då? Det skall jag berätta om i nästa blogg. Jag förstår naturligtvis att ingen av höga vederbörande bryr sig om vad jag tycker. Förmodligen sitter väl många av tokstollarna kvar och planerar nytt nu. Det fungerar ju så inom statlig och kommunal förvaltning, att har man gjort bort sig får man en knuff snett uppåt och ett lönepåslag. Trots detta, lite kan man väl få drömma, så. Jag skall tipsa Skolverket om hur man på ett enkelt sätt kan få våra elever att om tio år vara i topp när det gäller att läsa och skriva.