När var förr?

Förr är för det flesta, när de själva gick i skolan. För mina barn är det -70 talet. Deras barn går nu i skolan och de jämför dagens skola med -70 talets skola,  då det stora flummet tog över, rätt eller fel. Jag började skolan i ett fattigt Sverige 1946. Världskriget hade slutat och det mesta fattades. Vi gick i nedslitna byskolor, extra lokaler som inte alls var skolor. Vi hade inga slöjdsalar eller gymnastiksalar. Simhall hade vi inte ens hört talas om. Förr för min generation är alltså något helt annat, när vi jämför.

Sedan blev jag lärare och har följt skolan en bit in i vårt nya sekel. Jag pratade mycket med min mamma om hennes skolgång, som började 1914. Som blivande lärare var jag intresserad av hur det var förr, så även min mormor lyssnade jag ofta på och då är vi i 1800-talet. Förr för mig, är med andra ord en lång tid.

Mamma Aina. Av många minnen berättar jag två. I historia fick de lära sig allt om Sveriges kungar och deras krig. En kung som fick hjältegloria var Gustav II Adolf. Den 6 november 1632 stod ett stort slag i Europa vid staden Lytzen. Kungen rider med i slaget och blir dödad.                             Vi hoppar till den 6 november 1918. Mamma och hennes kamrater står upp bredvid sina bänkar. Läraren läser en hjältedikt om kungen. Tårarna rinner på honom och de hurrar för kungen. Det här glömde aldrig mamma.                                                                     Nästa minne. En stor dag var när alla barnen fick följa med ut på en friluftsdag. Mamma hade en termos med choklad. Korken på termosen satt fast och mamma kunde inte få loss den. Hon vågade inte fråga läraren om hjälp, han kanske skulle bli arg. Då har man respekt för läraren, men var det bra och vad är kunskap?

Mormor Elin. Mormors kusiner hade utvandrat till Amerika. Hon fick brev från kusinerna och berättade för mig. De har konstiga namn på saker därborta. Grind heter gate (hon uttalade det ljudenligt) och spis heter stove (samma här). Jag måste förstås i min ungdomliga dumhet rätta mormor. Det heter inte gate mormor, det heter geit.

Mormor såg på mig länge. Nog för att du har studerat och skall bli lärare, men mig skall du inte lära. Jag kan både läsa och stava och här står det gate (g-a-t-e). Jag tittade på brevet och sen på mormor. Jo, du har rätt, det gör det.

Nu har det gått 52 år och jag undrar: Pappa gick fem år i skolan. Han gick varannan dag. Skolan hade inte resurser att ta emot alla barn. Dessutom, med elva syskon behövdes man hemma för att hjälpa till. Mamma gick sex år. Mormor vet jag inte, men

Alla kunde läsa, skriva och räkna bra. Jag läser deras brev. En vacker handstil och rättstavat. De fick gå till skolan, de hade ingen skolmat och ibland ingen matsäck. Det är kanske överdrivet att skriva alla, men de flesta kunde läsa, skriva och räkna bra.

Det var alltså bättre förr. Nej, inte alls. Det hände förfärliga saker med stryk och orättvis behandling av vissa elever, beroende på föräldrarnas status. När jag började skolan fick vi fortfarande gå till skolan och ha matsäck med oss. Du fick inte vara vänsterhänt. Envisades du kunde man knyta upp vänsterarmen på ryggen och som lök på laxen få en smäll av linjalen över fingrarna. Det var bättre förr…..

Åter till frågan om förmågan att läsa och skriva. Varför kunde man – trots kort skolgång – läsa, skriva och räkna helt ok förr och varför har vi fått ett sådant dramatiskt fall i denna förmåga de sista 10-15 åren?

Det vet jag, men det skall jag tala om i nästa blogg.