Den här gången tänker jag ha lite spanskt tema. Jag växlar lite mellan Sverige och Spanien, men det kommer lite Nordiska tankar på slutet.

När skapades ovan nämnda klenoder och hur gick det till.
Under andra hälften av 1700-talet var Carlos III kung i Spanien. Han var en ung monark som kom från Neapel. Carlos tillhörde familjen Bourbon, som hade regenter i flera länder runt om i Europa. Neapel och även Sicilien samt Sardinien tillhörde det spanska imperiet. Italien existerade inte som ett enat land under denna tidsperiod. Detta skedde först 1871.

Carlos beviljade alla spanska hamnar fri handel med Amerika.
Detta kom att betyda mycket för ekonomin i Spanien, inte minst för Torrevieja och handeln med salt. Skepp på skepp lastades fulla med salt och seglade till Buenos Aires och Montevideo. Eftersom det var kungen som ägde rätten till saltet, ökade nu inkomsterna påtagligt för Carlos. Han startade dessutom ett stort statligt lotteri, som gjorde att spanjorerna började drömma om att bli rika på en natt. Det intressanta är att detta lotteri finns kvar och är en stor händelse runt jul för hela Spanien.

Carlos inför nu pesetan.
Under denna tidsperiod existerade många olika valutor eller sätt att betala. Carlos bestämde nu att alla skulle använda pesetan. Alla andra valutor försvann och pesetan har sedan dess varit i orubbat bo tills euron kom. Inte undra på att spanjorerna älskar sin peseta och fortfarande till viss mån tänker i pesetan, när de värderar något.

Flaggan då?
Det började med att Carlos införde ett nytt signalsystem inom flottan. Som jag nämnt tidigare, var det många regenter från huset Bourbon bland Europas länder. Huset Bourbons vita flagga med sitt röda kors användes alltså av flera länder. Även i Englands flagga dominerar den vita färgen med rött kors, inte att förväxla med Union Jack. Det här skapade stora problem, bland annat sänkte engelska flottan tre spanska skepp utanför Kanarie- öarna. England var i krig med Frankrike och trodde att skeppen var franska. Carlos bestämde nu att flottan skulle få en ny flagga. Han utgick från Kataloniens och Aragoniens flaggor med gula och röda ränder, men även i kungariket Neapel/Siciliens flagga fanns den gulröda färgen. Flera prover togs fram och slutresultatet blev ganska likt den flagga Spanien har i dag. Det bör också nämnas att mitt i flaggan placerades den kungliga vapenskölden. Detta skedde år 1785. Armén fortsatte med den vita flaggan, vilket ställde till en massa problem.
Vid mitten av 1800-talet, när Isabella II var regent, bestämdes att även armén skulle använda den gul-röda flaggan, vilket till slut ledde till att denna flagga blev hela landets flagga.

Flera versioner av den gul-röda flaggan.
Fram till 1981 har det funnits flera olika utseenden, men grunden har alltid varit lika. Spanien har ju haft republik under vissa perioder och då har man tagit bort den kungliga vapenskölden. Skölden har också varierat. Efter Francos död 1975 omarbetades flaggan. 1981 fastställdes nuvarande flagga av parlamentet. Personligen tycker jag att det är en mycket vacker flagga, som ej heller förväxlas med andra flaggor. På något vis finns den spanska själen i dessa färger.

Till sist – nationalhymnen.
Nu återvänder vi till Carlos III igen. Fredrik II var släkt med Carlos (alla kungliga i Europa var ju släkt med varandra, en del alldeles för mycket….). Fredrik var kung i Preussen och komponerade en marsch som Carlos gillade och gjorde till Spaniens nationalsång. Tyvärr skrevs det aldrig någon text och det verkar vara omöjligt att kunna ena sig om en text. Problemet är naturligtvis vilket språk som skall användas. Katalan, kastilianska, baskiska……? Inte ens Franco lyckades med detta, då förstår man problemet. Visst måste det vara roligt, ja högtidligt, att kunna sjunga ut sin glädje när man som Spanien vinner VM och EM i fotboll och andra sporter.

Egentligen är ju inte texten så viktig. De flesta nationalsånger har ju med tiden fått lite gammelmodiga texter. Den svenska avslutar ju lite märkligt ”för jag vill leva, jag vill dö i Norden”. Inte i Sverige alltså, utan i Norden. Det tycker jag är utmärkt. Tänk om våra politiker på 60-talet kunnat enats om ett gemensamt Norden. Tanken fanns faktiskt och diskuterades. Vad skulle det inte ha inneburit när man bildade EU. Vilken förhandlingssits, ett enat Norden.

Ett brett yrke – för många

Det här har jag inte hittat på själv, utan tvärtom hittat, när jag läst olika tidningar. Jag tyckte det var så roligt, att jag ville låta Er också få ha lite roligt. Folk tror tydligen att dessa supermänniskor kan svara på allt. Egentligen är det inte så konstigt, eftersom många fortfarande betraktar datorn som något andeväsen.

I USA har man gjort en studie om detta (var annars). Man har intervjuat 1400 personer som jobbar som IT-tekniker. För det första är vissa av frågorna till teknikerna sanslöst korkade. För det andra verkar folk tro att IT-tekniker kan och är till för att lösa så gott som alla problem i världen.

Några exempel:
– Varför är den trådlösa musen inte ansluten till datorn?
– Hur startar man om Internetet?
– Var på tangentbordet sitter vilken-som-helst knappen? (frågeställaren hade alltså blivit ombedd, att trycka på valfri tangent för att gå vidare).
– Hur kan man flytta om bokstäverna på tangentbordet, så att de står i bokstavsordning? (det skulle ju i och för sig gå, men det skulle bli krångligt).

Sen var det, det här med bred kompetens.
– Kan ni installera kabel-tv på min jobbdator?
– Går det att få stereon i bilen lagad?

E-posten är ett annat problem (det är det ju för många av oss, men…)
– Kan ni ordna, så det inte kommer någon e-post på fredagar?
– Kan ni ordna, så det inte kommer någon e-post från chefen?

Det blir värre
En tekniker fick byta kabeln till datorn, för att en skunk ätit upp den. Menade skribenten hela datorn? och hur visste han att det var en skunk?. En annan hittade en död ödla i serven.

Ändå bredare kompetens
– Hur lång tid tar det att baka en potatis i mikrovågsugnen?
– Hur dyrkar man upp låset på toaletten? (dottern hade låst in sig)

Kan det bli värre? Joodå.
– Hur blir vädret det närmaste året?
– Hur räddar man en dator som körts över av en lastbil?

Den här är gammal, men bra
Personen i fråga kunde inte skriva ut vad han ville och bad om hjälp. Teknikern frågade:
– Är det en svartvit skrivare?
– Nej, den är beige.

Som sagt, allt är hämtat från olika tidningar, men den här fick jag höra på mitt gamla IT-gymnasium. Med andra ord är den ganska gammal, liksom jag. En riktig nybörjare med sin första dator ringde till vår tekniker:
– Min kaffekoppshållare har fastnat.
– Kaffekoppshållare? Vad har det med datorn att göra?
– Jag trycker på en knapp och så kommer kaffekoppshållaren ut, mycket praktiskt faktiskt, men nu kommer den inte ut.
Nu gick det upp ett ljus för teknikern. Personen menade alltså facket för CD-skivan. Teknikern var en riktig spjuver med stor humor. Nu frågade han:
– Vilket kaffe har du?
– Löfbergs Lila
– Aha, ja det är långt och krånglar ofta. Försök med Gevalia.

Ja, fortsättningen fick jag aldrig höra. Gymnasiet har i alla fall bytt namn till Fjällgymnasiet. Det var kanske lika bra.

Killevippen på Er.

Konstig rubrik, men den har sin förklaring. Margareta är bonndotter och uppfödd med odlingens värde. Hon älskar blommor och att få sköta dem. När jag släpade med henne till Norrland, blev det inte så lätt. Vi brukade skoja om att det enda som växte säkert var björk. Ibland kunde en växt överleva några år, sedan kom en svinkall vinter och – finito. Alla försök med äpplen är nästan legendariska på Lillhallen 15.

När vi flyttade till Spanien fick hon sin revansch. Här växer ju allting. Tyvärr fattade inte vi, liksom andra skandinaver, att vissa växter är ogräs, dit hör ex. bouganvillan. Den är gudomligt vacker, men tar över allt. Rötterna växer djupt, spränger murar och skräpar ned alldeles förskräckligt. Våra spanska grannar ruskade på huvudet och tyckte synd om oss, eller vad de nu tyckte, när vi planterade denna växt.

Här kommer en resumé av växterna på Larrosa-Manzana 33B. Det är kort tagna under de cirka tolv år vi bott här.

Här stod palmen. När den var som vackrast kom några hundra spanska barkborrar. Palmen dog på en månad. Nu har vi planterat ett olivträd.

Apelsinträdet var vackert, men finns inte längre.

Denna växt blommar bara i december

Bouganvillan är  vacker,  men tar över allt.                                         
                                                                                        Palmen julen 2006      

Citroner hade vi också

Tänk att en vanlig pelargon, som mormor Elin hade i fönstret (inte den här…), kan vara vackrast.

Papegojblomman (tror jag). Vad vi väntade på den, men så slog den ut, december 2012.

Å, så har vi blomman som bara blir vackrare med åren. Detta var bröllopsresan till Ljungdalen 1961.

Typiskt Spanien, utropar grannen. Om jag använder ugnen, stannar tvättmaskinen. Gång på gång slår strömmen  av. Likt en minaretutropare hör jag honom åkalla himmel och helvete (mest det senare). Teven slocknar mitt i Idol (eller var det På spåret) och datorn dör utan förvarning. Ett mail till vännen i Piteå försvinner osparat, nu är jordens undergång nära.
Jag och flickvännen från 1957, flyttade in här 2001. Det tog lite tid, men sen lärde vi oss. Margareta tvättar aldrig när hon lagar mat. Det går alldeles utmärkt att tvätta på andra tider. Däremot äter jag fast tvättmaskinen går, men det är ju en annan sak, så att säga. I jämlikhetens tecken står jag för städ och disk. När dammsugaren dånar får övrig verksamhet vila, då kan Margareta koppla av med att läsa börsnyheterna och sporten i Vikingposten.
Vi har ingen golvvärme, vi har tofflor, som vi köpt på marknaden för 3 €. I vårt vedeldade hus i Norrland hade vi sällan över 20 grader. Här har vi termostaten på 20 grader, men alltid på, liksom ylletröjan, åtminstone under vintern, som är behagligt kort, nästan som svenska sommaren. Att slå på och slå av värmen, för att spara el är bara dumsnålt i dessa stenhus under vintern. Ett tag tänkte vi säkra upp hela systemet. Det slutade vi tänka på. Eftersom vi har låga pensioner, passar det oss med låga elräkningar.

Det går alltså att anpassa sig, men hur går det hemma då?
Hemma är och kommer alltid att vara Sverige. Vi gör av med enormt mycket el i Sverige. Stora villor står uppvärmda och tomma till kvällen, när barn och föräldrar kommer hem från den offantliga förvaringen, som sedan står uppvärmd och tom till nästa dag. Bil/en/arna skall stå varmt eller vara uppvärmda. Bastun, tvätten, torktumlaren, spisen, ugnen, elvispen, mixerstaven, diskmaskinen, mikron, skivspelaren, äggkokaren, brödrosten och kaffekokarna av fjorton modeller skall fungera på en gång mellan klockan sex och tio. Då skall det heliga hemarbetet utföras av mor i huset med hjälp av far (enligt forskning blir allt jämlikt 2035), som helst ser på sporten, alltså skall teven också få plats. Tonåringarna spelar dataspel på varsin dator eller ser på den senaste videon. Lägg således till minst två datorer och två små teve. Bautateven med hemfilmsanläggning och superljud använder far till sporten (och mor 2035). Om det finns någon tid över skall familjen även löga sig i bubbelpoolen. Jag glömde radion, som ingen lyssnat på sedan 1995, men inte blivit avslagen.

Varför gnälla, vi betalar ju för allt detta, so what?
Medges, men. Tänk om alla så småningom kan betala och vill ha sin del av energikakan. Tänk om den inte räcker? Tänk om det blir så, att vi måste anpassa oss.

Att titta på kort. Margareta och jag har spenderat några timmar framför teven. Det har kallnat till lite och solen har gömt sig bakom några moln. Då kan det bli kyligt, så klädseln kräver tröja ovanpå tiisjörten, alltså stannade vi inne.

Ett hästjobb. Förra året flyttade jag över 4000 diakort till datorn och sparade dem på ett USB-minne. Kära vänner – gör inte det. Man blir trött, får huvudvärk och blir förbannad när tekniken inte förstår vad man vill. Dock, när det fungerar och allt blir klart, känner man sig stolt och lycklig. Ett stort tack till barnbarnet Jonatan, som är släktens datorguru. Att han inte blev förbannad av alla frågor förstår jag inte, men han tänkte väl på arvet.

Jag ska inte trötta ut er med alla kort på barnbarnen. Visserligen är våra barnbarn onormalt begåvade, trevliga och påminner om farfar och farmor, men ändå. Nej – Hör upp alla Bergsbor. Jag har fastnat för en lycklig period för friidrotten i Bergs IK.

I början på 70-talert fick vi löparbanor av tartan på skolan i Svenstavik.
I samma veva drog en idrottsledare av den gamla sorten igång friidrotten i Bergs IK. Han hette Rune Thorell och är värd all beundran. Många kvällar tillbringade han på idrottsplatsen vid skolan utan ett öre i ersättning. För Rune var alla välkomna, oavsett kille eller tjej eller vad de presterade.

På våren drog vi igång med terrängtävlingar. Danielsson buss från Vigge räckte knappt till för alla som ville vara med, när vi åkte runt i länet och även längre. Vad jag minns mest från detta var den duktiga idrottsfamiljen Hallkvist från Storhallen. Pappa Ragnar med en drös döttrar och sonen Urban vann nästan allt. Som tur var tävlade inte mamman, då hade det blivit kris att hålla reda på alla grejerna. Vi ordnade t.o.m. DM i terräng i Svenstavik.

Sen kom sommaren. Då tänker jag på resorna till sommarspelen i Järvsö (där vi även deltog i deras vårterrängtävling). Vi hade tävlande med i nästan alla grenar. Många vann och en del kom sist, men det var lagandan som gällde. Höjdpunkten var naturligtvis ÖP-iaden. Hofvallen kryllade av tävlande båda dagarna. Läktaren var fullsatt, fast de flesta var förstås föräldrar och kompisar. Nu tänker jag ta med några kort från då.

Prisutdelning i en terrängtävling någonstans, kan vara Trångsviken. Förmodar att det är vinnarna. Rätta mig om någon vet bättre. Från vänster: Mikael Trense, Hallkvist, Olsson Dahlåsen (?), Anna-Berit Andersson, Thomas Karlsson (senare världstopp i slalom och dito tränare), Hallkvist, Hallkvist, Pelle Thorell, ?, ?, ?, Ragnar Hallkvist.

Ja, här ser ni själva. Danielssons buss och alla tävlande och ledare. Bland ledarna ser ni i bakre ledet från vänster Kalle Olsson, i mitten Arne Edenryd och trea från höger Rune Thorell. Vem står framför Rune?

Det här är Järvsö våren 1975. Bland ledarna ser vi från vänster Lasse Ahlzén, framför honom Margareta Trense. Längst upp med vit toppluva Rune Thorell. Längst till höger Hans i Granliden Hansson och framför honom has fru Nancy.

Liten idrottsman med stor nummerlapp. Magnus Trense som tävlade i Pierre de Coubertins (skapare av Olympiska spelen) anda: Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl. Han vann dock en tävling. I ÖP-iad uttagningarna på Svenstaviks IP, vann hann 1000 meter före Micke Larsson (två deltagare).

Sammanfattning: Finns det ledare som vill satsa, finns det alltid ungdomar som vill deltaga.