Saltets historia och betydelse för Torrevieja. del 2
Salt på spanska = Sal

Saltet är och har alltid varit enormt viktigt för livet på jorden.

Jesus sade till sina lärjungar:
Ni är jordens salt.

På romartiden användes salt som pengar.
Lön på spanska heter salario. Vad har du i lön?  ¿Que salario tienes?

Allt började för flera miljoner år sedan.
Vi har haft istider även i Spanien, inte mindre än fem stycken. Under dessa tusentals år av geologiska förändringar bildades stora koncentrationer av salt i jorden under de områden där våra saltsjöar i Torrevieja ligger. Vissa uppgifter säger att det finns 8 miljoner ton salt i marken under saltsjöarna. Längre in i landet bildades även berg i dagen, innehållande enorma mängder salt. Cirka fem mil västerut vid Pinoso, finns ett sådant ”saltberg”. Efter -70 talet, när den moderna utvinningen av salt för Torrevieja startar, har detta berg fått en central roll, mer om det senare.
Vattnet steg och sjönk mellan istiderna. Under vissa perioder fanns flera laguner i området från Torrevieja och upp mot Alicante, men till slut bildades våra saltsjöar. Denna beskrivning skulle förmodligen inte räcka till godkänt på Madrids universitet, men kort sagt är den någorlunda korrekt.

Det finns gruvor med diamanter, guld, järn, koppar….
Allt detta ger enorma rikedomar, men människan kan överleva utan all denna lyx, men inte utan salt. Den som hade salt, hade rikedomen. Torreviejas saltsjöar dyker upp i historien med jämna mellanrum. Dock, nu ska vi först beskriva hur dagens saltutvinning går till.
Under 1960-70 talet ökade efterfrågan på salt över hela världen (inte minst på grund av efterfrågan på vägsalt). Därför började man fundera över, om det fanns möjligheter att öka produktionen av salt. I detta tänk ingick också planer på hur saltet skulle forslas ut till skeppen på ett snabbare och enklare sätt. Hur man gjorde förr skall vi ta upp längre fram.

Pinoso kommer in i handlingen.
Pinoso ligger cirka fem mil västerut från Torrevieja. Där finns ett av flera saltberg i samma område. Ekonomiskt är det inte meningsfullt att bryta ut jorden och rena saltet. Vad gjorde man då? Jo, man byggde en tunnel under jorden ned till Torrevieja, Laguna Rosa. I januari/februari spolar man med högtryck på berget och leder vattnet/jorden/saltet genom tunneln ned till Laguna Rosa. När Laguna Rosa blivit full stoppar man. Nu får moder sol och värmen göra jobbet. Vattnet dunstar, ångar bort och kvar blir saltet. I november börjar ”skörden”. I dag har man moderna maskiner med ekolod. De vet alltså exakt var saltet ligger och hur djupt man skall gå. Saltet lastas på båtar/pråmar, som ligger som en kedja efter maskinen som gräver upp.
Saltet lastas sedan maskinellt på de enorma högar man kan se på långt håll. Från dessa högar går ett transportband ut mot havet och den stora saltpiren. Där tömmer bandet sitt salt direkt i båtarnas lastutrymmen.

Kanalen in från havet till Laguna Rosa.
Denna kanal har ingenting att göra med den moderna saltutvinningen. Havsvattnet innehåller 3 procent salt. Vattnet i Laguna Rosa har mellan 15-18 procent salthalt. På andra ställen, exempelvis i Santa Paula, tar man in havsvattnet och låter det dunsta, vilket är något helt annat än vad som sker i Torrevieja. Laguna Rosa är faktiskt unik, sett över hela världen. Varför byggdes då nyss nämnda kanal? Det får ni veta längre fram….

Antalet arbetstillfällen har minskat drastiskt.
Förr i tiden kom arbetare i tusental för att få jobb inom saltindustrin. Förutom fisket var det saltet som gjorde att Torrevieja växte och blev en stor stad. Med ovan nämnda teknik behövs inte många arbetare. Ser man tillbaka och granskar hur arbetet utfördes, är det nog lika bra det som skett. Arbetsförhållandena var outhärdliga och de flesta arbetare fick svåra sjukdomar.

I nästa blogg skall jag berätta om detta, men en sak till
Varför blir Laguna Rosa så rosa på eftermiddagen?
I Laguna Rosa finns en encellig alg som heter Dunaliella. Den har pigment från mikrobakterien Halophiles, som är rosa. När solen skiner över vattnet bryts solstrålarna i vattnet och den rosa färgen framträder. Denna alg trivs bara i vatten med hög salthalt som i Laguna Rosa. Den finns alltså inte i Laguna Azul, som har en salthalt på 3 procent. Dessutom finns en mygga som heter quironomidos. Den lägger sina ägg i saltsjön på våren. I slutet av sommaren har dessa ägg blivit larver, som är röda. Resultaten av dessa myggbett är förfärliga. Stora svullnader och klåda. Mina myggkompisar i de svenska fjällen är nästan att betrakta som njutbara i jämförelse med quironomidos.

Saltet som ligger vid saltsjön Laguna Rosa och som fraktas på ett rullande band ut till saltpiren och töms direkt i båtarna.

Transportbandet med salt. Till höger ligger Playa de los Naufragos (skeppsvrakens strand).

Kanalen byggdes för mycket länge sedan, men används inte för saltutvinningen.

Så här stod arbetarna i saltsjön och grävde upp saltet. Många fick svåra sår, som inte läkte. Bilden är från saltmuseet, som ligger vid Saltsjön.

För flera år sedan skrev jag en serie artiklar om saltutvinningen i Torrevieja. Det sker ständigt nyinflyttning i Torrevieja och många har frågat mig om dessa artiklar. Därför tänker jag nu lägga ut dessa artiklar i min blogg. Det kommer att komma en per vecka.

Saltets historia och betydelse för Torrevieja, del 1.
Salt på spanska = Sal

Saltet är och har alltid varit enormt viktigt för livet på jorden.
Jesus sade till sina lärjungar:
Ni är jordens salt.

På romartiden användes salt som pengar.
Lön på spanska heter salario.   Vad har du i lön? ¿Que salario tienes?

Innan jag börjar berätta historien om saltet, vill jag lägga in en så kallad brasklapp. Vi hinner inte ta historien om biskop Brask, men brasklapp betyder förenklat att man skyller ifrån sig. I mitt fall att jag gör något faktafel. Det har varit mer än svårt att få fram exakta svar. Det kan naturligtvis bero på min dåliga spanska eller det kanske inte finns exakta svar. Du som vet bättre får gärna komma med andra förklaringar, jag tar inte illa upp.

Romartiden var för cirka 2000 år sedan.
Romarna hämtade salt ur den lilla saltsjön, som ligger vid La Mata. Den låg närmast havet. Romarna byggde en kanal in i sjön. De körde in med sina båtar, tog upp saltet och fraktade det vidare. Historien om saltet är alltså mycket lång.

Det är skillnad på en falsk och en äkta spanjor.
Det är faktiskt skillnad på salt från havet och salt från Torreviejas saltsjöar. Medelhavets vatten innehåller 3 procent salt. Vattnet i Torreviejas stora saltsjö, innehåller 15-18 procent salt. Redan här höjer ni på ögonbrynen. Vaddå vatten, kommer inte allt vatten från havet, som sedan får dunsta och kvar blir saltet? Både ja och nej.

Torrevieja har två saltsjöar.
Det finns flera namn på dessa. Den stora saltsjön kallas Laguna de Torrevieja, men också Laguna Rosa. Den mindre kallas Laguna de la Mata, men också Laguna Azul. De som sett den stora saltsjön på eftermiddagen när solen lyser över sjön, förstår namnet Laguna Rosa.  Den är nämligen helt rosa i färgen. Varför denna färg skall vi förklara senare. Den lilla saltsjön är mera blå och kallas helt naturligt för Laguna Azul (blå på spanska).

Någon mera skillnad mellan sjöarna?
Det viktigaste är kanske, att det industriella utvinnandet av salt endast sker i den stora saltsjön, Laguna Rosa. Den lilla saltsjön, Laguna Azul, är skyddad som naturreservat. Laguna Azul ligger nära stranden La Mata och förbinds med havet genom en kanal. Det innebär att salthalten i Laguna Azul är samma som i havet.
Det finns en kanal som förbinder Laguna Azul med Laguna Rosa, men den är stängd, varför? Eftersom salthalten i Laguna Azul är mycket lägre än i Laguna Rosa, vill man inte ha in vattnet från Laguna Azul. Dessutom finns det negativa biprodukter i saltet från Laguna Azul.

Hur kan salthalten i Laguna Rosa vara 15-18 procent?
Om vattnet och saltet inte kommer från havet, varifrån kommer det då? Det ska du få veta i nästa blogg. Hast Luego.

Jag besökte min tandläkare för en tid sedan. Allt gick normalt, några hål, tandsten och lite pyssel, ja ni vet. Dock, jag blev häpen när hon visade mig en ny metod gällande implantat. Jag tyckte det var så intressant, att jag bara måste berätta, så håll till godo.

Vi tar det från början.
Alla kroppsdelar har en viktig funktion för människan. Vilken är viktigast? Det går naturligtvis inte att svara på. Hjärnan tycker man spontant, utan den fungerar ju ingenting. Tänderna då? Det är lätt att nonchalera tändernas betydelse. Förr i tiden drog man ut en tand om den värkte. Ett hål i tandraden var väl inte så farligt. Att det kunde ha betydelse för utseendet fick man ta. Dessutom var kunskapen att sköta tänderna mycket bristfällig, om vi tänker några generationer tillbaka. När jag besökte Afrika och träffade masajerna, slog det mig hur fina tänder de hade. Masajerna gör alltid rent tänderna  med en mindre sticka, så hade de alltid gjort och gör än i dag.

Tändernas funktion
Vi kan uttrycka det enkelt. Du tuggar med de bakre tänderna och biter av med de främre. Om du förlorar för mycket tänder kommer dessa funktioner att fungera sämre, vilket påverkar dig negativt. Det är också så att varje tand tuggar eller biter mot en motsvarande tand. Om den inte finns fungerar det inte. Om för många tuggtänder försvinner börjar du tugga med framtänderna, vilket skapar problem på sikt. Dessutom måste tanden ha ett motstånd annars fortsätter den att växa, blir för lång och ramlar ut! Kort sagt, du kan få allvarliga problem med käkarna, nacken och andra delar om för många tänder försvinner. Det finns en annan aspekt, det psykiska. Inte alla, men många skäms för sina, som de tycker, fula tänder. Saknar man någon tand i främre tandraden, vill vissa inte skratta. De håller masken så att säga.

Nå, vad kan tandläkaren göra då?
Först en viktig sak. Det behöver inte göra ont, när du besöker tandläkaren. I dag droppar man bedövningsmedel runt tanden, sen känner du ingenting. Ingen spruta alltså. Jag tror, vet, att många som inte går till tandläkaren är rädda , har till och med tandläkarskräck. Glöm det – Ok, nu fortsätter vi. Vi tar det pedagogiskt, från ett litet hål till implantatet.
1. Ett litet hål var det. Tandläkaren borrar bort karis och lägger dit en fyllning, klart!
2. Tanden är för skadad för en fyllning. Nu pratar vi om en s.k. krona, en ny tand helt enkelt. Tandläkaren borrar bort skadade rester runt den gamla tanden. Tanden har rot och lever, men man ”gör” en ny tand som man sätter fast med tandcement över den gamla.
3. Ibland måste man göra en rotfyllning. Det innebär att man tar bort nerven i tanden och fyller roten ända ned till botten. På detta gör man en pelare, för att sedan göra en krona som sätts på pelaren.
4. Nu är vi framme vid implantat. Tandroten är borta av olika anledningar. Då sätter man in en titanskruv i käkbenet. På denna skruv fäster man den nya tanden.

Nästa steg är avancerad käkkirurgi
Vad gör man om käkbenet är förstört? Det kan vara skadat, sjukdom eller dylikt. Då måste man ta ben från patienten. Ofta är det en bit av höftbenet. Detta är som ni förstår, en riktig operation. Benet opereras sedan in och ersätter den bit av käkbenet som är förstört.

Hela denna krävande operation kan nu ersättas av en ny metod, nämligen stamcellskirurgi.
Det låter otroligt, men är sant. Man tar helt enkelt blod från patienten och kör detta i en form av centrifug. Stamcellerna för ben skiljs ut och denna blodmassa placeras och ersätter käkbenet. När detta stelnat kan man skruva fast titanskruvarna och sätta dit nya tänder.

Fakta för denna artikel har jag fått från Prima Dental Clinic.
Detta är en tandläkarmottagning här i Torrevieja, ägd av tandhygienisten Birgitta Andersson. Hon har nu inlett ett samarbete med Dr. Leo Allasia. Han är en berömd forskare med implantat- stamcellskirurgi som specialitet. Han kan utföra hela processen på Prima Dental Clinic. Unikt!

Ps 1. Oavsett tänder måste man ju äta. Normalt rekommenderar jag aldrig restauranger. Smaken är olika och några månader senare har de bytt kock. Nu gör jag ett undantag. En ganska ny restaurang har öppnat här i Torrevieja. Den heter ¿Que tal?. Ligger bakom kyrktorget, vid stora teatern. En blandning av svenska och spanska ungdomar(?) driver den. Mycket bra, besök den.

Påsken är oerhört stor här i Spanien.
Det handlar inte om att käka mycket ägg eller dricka snaps. Här dominerar de kyrkliga traditionerna hela påskveckan. Varje dag kan man följa en, eller till och med flera processioner varje dag under påskveckan. Processionerna är stora, går genom städerna och kan ta upp till fyra timmar. Folk står längs gatorna eller sitter på stolar och applåderar vad som visas upp, fantastiska skulpturer, mycket konstnärligt gjorda. Det kan vara Jesus bärande på korset eller Jesus tillsammans med lärjungarna i Nattvarden eller jungfru Maria med Jesusbarnet. Varje skulptur vilar på ”plattformar” eller vad man skall kalla det, som bäres av ett stort antal bärare. För varje steg gungar de omväxlande till höger och vänster. Efter varje skulptur kommer en blåsorkester blandat av både äldre och yngre av båda könen. En del låter riktigt bra, en del låter. Det som förvånar är att man varje år kan få så många att ställa upp på allt. Det krävs ju absolut en stor arbetsinsats av bärare och musiker. Bakom bärare och musiker går både barn och vuxna, bärande mycket vackra dräkter i varierande färger, symboliserande olika skeenden i den bibliska berättelsen. Dräkterna kostar säkert mycket pengar och arbete att framställa. Flera hundra år av tradition är svaret.

Den här gången blandar vi lite Spanien och Norden.

En park för meditation.
En bit bort från mitt hus i Torrevieja finns en vacker park. Där växer rosor i många röda färger, en ljuvligt grön gräsmatta inbjuder till besök. Över alltsammans strävar palmer uppåt och ger skön skugga, när det blir för varmt. Mitt i denna idyll står en ensam bänk med plats för tre. Bänken är av trä och börjar se lite nött ut, liksom de som sitter där. Varje dag samlas tre äldre getlemen, för att lösa världens problem. Den här bänken finns över hela världen, i Sverige kallas den ofta ljugarbänk. Mycket beroende på, att allt som sägs där, är ibland något överdrivet.

De tre vise männen, Erik, Finn och Pedro.
En av männen kommer från Sverige. Han heter Erik och skall snart fylla 74, vilket han förmodligen har glömt. Hans hemort är en liten by i Lapplands inland, kallad Myrssteinschlösen.
Detta namn är fullständigt omöjligt att både uttala och skriva, varför alla kallar den för Byn. Allt fungerade bra i fyrtiotvå år, tills det kom en ny, ung brevbärare. Han kom från Hälsingland och var bandyfantast. För honom fanns bara en Byn i världen och det var Edsbyn (helt korrekt, för övrigt). All post till Myrssteinschlösen sändes nu till Edsbyn. Nåja, allt ordnade sig. Den unga brevbäraren blev omplacerad och är nu någon sorts postdirektör i Umeå. Han gör väl minst skada på en sådan post.
Nästa medlem i ljugargänget är Finn från Bergen, således förstår inte många vad han säger. Erik påstår till och med att Finn måste ha tolk, när han kommer till Oslo. Det kan väl ändå inte vara sant, eller? Det är klart, när jag lyssnar till min granne Nilsen, blir jag tveksam (också från Bergen). I vilket fall är han 73 år (Finn alltså) och som alla norrmän – trevlig, glad, gemytlig, har mycket pengar och vill inte vara med i EU.

Pedro, ett språkgeni, eller?
Den tredje medlemmen är Pedro, ålder okänd. Han jobbade i Sverige, som invandrare, under 60-talet. Även om hans grammatik kan orsaka, att en språklärare gråter floder, så är han lättast att förstå. När Erik drar igång sin dialekt, måste man erkänna att Finn i jämförelse, låter som en glasklar fjällbäck.
Erik och Finn funderade en gång hur Pedro hade lärt sig svenska. De hade ju själva gjort av med tonvis av euros på kurser i spanska och lärt sig – Hola que tal? Förklaringen var enkel och naturlig:

– Jag komma Sverige onsdag kväll, Gåtebårg. Tårsdag jag stå Vålvå. Ams-utbildning 35 minotes, sen jag måntera hjul på Vålvå. Rast kåmma Kålle, bjuda kaffe , fråga jag tipppa. Inte veta tipppa, men betala. Nu lärt mig svenska ord, tipppa. Nästa rast Kålle säga, följa med fotboll manjana. Jättekul, blåvit mössa och halsduck. Jag skrika Heja Blåvitt, jävla AIK. Lära många svenska ord. Sen dricka skitöl, heta Lätt. Svenska flicka vara…..
– Gick du ingen kurs för invandrare?
– Jo, fan, Kålle bra kårs.
– Det var bättre förr Finn, vi ses i morgon.
– Ja, om vi lever, hasta luego grabbar (se där, lite spanska i alla fall).