Sonen Magnus och jag har gjort en fisketur i den Jämtländska vildmarken. Vi började med att bära vår lilla båt 7 km genom skogen sjungande den käcka scoutsången Jopphejdi jopphejda. Eftersom mina ben börjar bli opassande för att bära båtar fick Magnus bära de sista sex kilometrarna själv, men jag sjöng (Jopphejdi…). När vi kom fram till sjön sjösatte vi båten, men nu sjöng vi I am sailing, som Frank Sinatra gjorde så populär i filmen Singing in the rain.

Sedan vidtog fisket. Med spinnare av olika utseende drog vi upp öringar på 1 kilo, se bild. Allt under 7 hekto kastade vi tillbaka i sjön. När vi var nöjda gick vi iland på en liten ö. Där byggde Magnus snabbt en liten koja (utan ritning). Han har ju jobbat på Gärdin och Pettersson och kan sånt. Se bild förresten.

Sedan kom det viktigaste, maten med tillbehör. När vi ätit oss mätta tog vi med oss tillbehöret till stranden, där vi gjorde en liten lägereld (se bild) och njöt av stillheten. När vi njutit tillräckligt av tillbehöret och stillheten tog vi fram kompassen för att hitta rätt till kojan och somnade.

Nästa dag gjorde vi en längre utflykt. En bit upp fanns två tjärnar, som skulle innehålla grymt mycket öring. De gjorde det säkert, men öringarna var inte intresserade av oss. Vi prövade allt, fluga, mask, spinnare, övertalning, men icke. Övertalning är ett gammalt hoande som indianerna lärde mig i Nordamerika. Det kostade 20 dollar, samt att man fick en keps som det stod New York Rangers på. Jag satte på mig kepsen och skrek, men icke. Nåja, vi hade ju med oss tillbehöret så turen var lyckad. Se bild förresten.

Tredje dagen missade vi morgonfisket. På grund av tillbehöret (kvällen före) sov vi till 8.30. Det spelade egentligen ingen roll, vi hade fisk så det räckte. Dessutom skulle ju Magnus bära båten tillbaka och jag fisken. Det blev på sätt och vis ganska jämt, eftersom tillbehöret var slut (som tur var).

Sammanfattning. Fint fiskeväder, blandat regn, sol,  svag vind och lite mygg. Alldeles otroligt roligt.