Vi har många namn för De annorlunda i Sverige. Utvecklingsstörd, förståndshandikappad. Ordet idiot används fortfarande i Norge, men har inte alls den störande mening som vi har i Sverige. Det finns flera namn, men jag behöver inte fler.

Ett härligt besök. Min sonhustru är lärare för elever som är lite annorlunda. Hon och hennes kollegor gjorde ett besök hos mig i min lilla stuga i Hoverberg. Eftersom jag själv, hela mitt lärarliv, ägnat mig åt elever med behov av visst stöd, trivdes jag i situationen. Det här var elever med Downs syndrom, autism med mera. De har en underbar öppenhet mot andra människor. Man får en kram, lite saliv på halsen, men en kram full av kärlek.

Vad heter du? bor du här? Jag berättar lite om mig själv, kortfattat. De berättar att de ska bo i tält i natt. Har du gjort det?

Jag har en fosterbror, som räknas som annorlunda (inte för mig). Han har aldrig sagt ett ont ord till mig. Tvärt om. Hans sociala intresse för andra är stort. När Margareta gick bort blev han ett stort stöd för mig. En av mina söner besökte honom och berättade att Margareta avlidit. Han stod länge och funderade, sen sa han: Men, hur mår Anders då?

Jag känner en kille, som heter Filip. Han har Downs syndrom. Den grabben innehåller mer kärlek än hela Bergspredikan. Han är positiv, framåt och ser alla medmänniskor som vänner.

Alltså, varför lägger vi miljoner på forskning, som gör att vi nu kan se, om barnet som föds är annorlunda? Vad blir nästa steg? IQ under 100, väck. Gamla som blir senila, väck. Det finns många annorlunda om vi tänker efter. Fan vet, om det inte finns flera annorlunda än perfekta. Tycker nog vi ska se upp, så inte stollen med mustasch och högerhanden i vädret dyker upp igen.