Det har varit ett kallt år. Först gick Margareta bort. Sedan barndomsvännen Lars och nu kämpen Klas Ingesson. Hjälten från 1994. Han hade inte Brolins begåvning, inte Therns passningsöga, men – ett enormt hjärta. Undrar hur många som förstår vad en sådan spelare betyder för ett lag (Tommy förstås).

Då händer det. En av mina nära vänner här nere. Han har haft det mycket jobbigt. Har nästan förlorat synen och mycket annat elände. Då får han veta att han äntligen fått ett barnbarn. De åker hem för att se lyckan. På samma gång gör han en av sina många undersökningar och allt kraschar. Han har cancer, mycket allvarlig. Han har en stor svulst i tjocktarmen. De opererar, tar bort svulsten, men kan tyvärr bara konstatera att chansen att överleva är liten. Han och hustrun planerar allt. Skriver om bankkonton, ändrar kreditkort m.m. Nu väntade ny undersökning av specialist och cellgiftbehandling. På samma gång skall man hälsa på barnbarnet och meddela släkt och vänner. Makan tar cykeln, men mannen tar bussen, för att senare mötas.

Trafikolycka. Bussen som mannen åker i måste stanna och vänta för en olycka. Mannen ser två ambulanser, polisbilar, blåljus. En rejäl krock, tänker mannen. När han kommer fram ser han inte sin hustru, varför han ringer henne. En sjukvårdare svarar och berättar att han sitter i ambulansen med hustrun, som blivit påkörd av en bil. Hon har frakturer i ansiktet, skadade revben samt mjukdelsskador i höften och benet.

Hur mycket orkar man?  Tiden går. Hustrun kommer hem, men mår inte bra. Maken skall nu träffa specialisten. Han sätter sig och väntar, på vad? tänker han.
– Jag har undersökt allt, blodvärden m.m. Det finns inte ett spår kvar av din cancer.

Chocken. Mannen berättar nu för mig. Chocken blev nästan värre, än när han fick första beskedet. Han var nästan rädd för att ringa hustrun. Han blev upprörd, jag som har planerat allt.

Nu sitter vi här i solen. Båda mår riktigt bra, men har ännu svårt att fatta allt. Vad hände egentligen på sjukhuset? Felbedömning? Knappast. Proverna var entydiga, cancern hade spridit sig och värdena var katastrofala. Mannen vet vad cancer innebär. Han skall stå under kontroll, men vill inte röra i frågan mer. Han och hustrun är tacksamma för livet, som gett dem en ny chans. De har stöttat mig i min sorg och jag känner en stor glädje för deras skull.

Dessutom mår barnbarnet utmärkt.