Fem månader – och jag börjar förstå. Jag börjar förstå att hon inte kommer tillbaka. Det är längre mellan gråtatackerna. Det är lättare att möta människor, eftersom de flesta vet och vi tidigare pratat. Dock, det händer att någon inte vet och blir bestört. Då tar det fart igen, men nästa gång vi ses är det lugnare, det vet jag. Långsamt förändras levnadsvanorna och tankarna.

Golf. Ja, golf må kallas för en snobbsport, men det är läkande. Främst alla vännerna, som nu vet och föredrar att prata om sina slag och ofta dråpliga händelser på banan. Då blir det skratt, vare sig man vill eller ej. Till skrattet och dråpliga händelse hör Lasse J. Han är 87 år (tror jag) och spelar på hcp 32. Han slutade köra bil, när han blev 85, varför han har färdtjänst. På banan kör han dock, ibland för fort. När han körde över min golfvagn gick det för fort, men vadå, det finns flera golfvagnar. Jag undrade om det inte fanns färdtjänst på golfbanan också, men icke. Lars berättade för mig, när hans hustru gick bort efter att ha varit gifta i 60 år. Det var ett samtal, som också var läkande.

Jag har fått ett nytt jobb, MANAGER. Mitt barnbarn Amanda har gått ut löpargymnasiet och gör nu sista året som junior. Resultaten hittills är lovande och tillsammans med sin tränare har hon bestämt sig för att göra en elitsatsning. Detta innebär att hon kan jobba max. 50 %, för att orka med hårdträningen. Vilket i sin tur innebär att ett visst ekonomiskt stöd behövs för att klara vardagen. Min tanke är att de som vill och är intresserade av idrott lämnar ett stöd på 500 kr per år. De som deltar blir informerade om hur träningen går och resultat. När det gäller företag blir det en annan nivå och upplägg, eftersom det måste gå genom hennes klubb. Är ni intresserade får ni gärna höra av er (anders@trense.se eller 070-2587136).

Sorgen innebär både det ena och det andra. I tidigare blogg har jag berättat om att barndomsvännen Lars gick bort någon månad efter Margareta. Hans hustru Annika och jag samtalar mycket och stödjer varandra. Människans beteende slutar aldrig att överraska. Äldre män läser dödsannonserna och ringer, i detta fall Annika. De erbjuder hemman och allt möjligt om hon ”tar hand om dem”.  Att begravningsbyråer ringer är ju helt legitimt, men kan ändå bli fel. Lars växte upp vid havet och ville att askan efter honom skulle spridas i havet. Detta genomfördes i en mycket vacker ceremoni.
Efter flera samtal började Annika bli både trött, ledsen och arg varför följande samtal utspelade sig:
– Vi beklagar sorgen och undrar om ni vill köpa en gravsten?
– Ja tack, om den flyter.
Tystnad
– Min man har fått sin sista vila i havet.
– Jaha, ja tack då.

Det måste finnas plats för både skratt och tårar i sorgen.