Ännu en begravning. En av de riktigt nära barndomsvännerna har fått vila. Lars fick MS i unga år. Han har kämpat mot en sjukdom, som alltid vinner till slut. Lars gjorde allt. Han tränade, ändrade kostvanor, prövade hälsokost – ja allt. En enorm vilja gjorde att han trots allt fick ett ganska långt liv. När benen tog slut, åkte han slalom i en specialbyggd kälke. Han tog sig upp en bit på fjället i rullstol. Det jag minns bäst är våra kvällar i augusti vid havet. Vi tände ett stearinljus och drack kask. Starkt kaffe och Renat nr. 1.
De sista månaderna orkade inte kroppen mer. Allt blev en plåga. Han ville vila och det fick han.

Bara ett par år och allt har förändrats. Förutom Margareta har mycket nära vänner gått bort. Nils-Olof – Torbjörn – Tobben från Bergen (granne i Torrevieja) – PO – Lars-Erik – Mona – Lars….

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit
(Nils Ferlin)

Men, mitt i den tunga saknaden….. Paulina tar lärarexamen i morgon (du måste komma farfar, naturligtvis) – Amanda tar studenten på löpargymnasiet (du måste ….) – Matilda går ut nian och är nöjd (då är det bra…) – Mehdi tentar stenhårt i matematik i Paris – Jonatan har bra jobb och skall gå på fjällvandring med mig – Felisia har tagit ett jättekliv mot vuxenvärlden och skall med pojkvän åka till vårt hus i Torrevieja (du bör inte komma farfar…)

Tänk vad underbart om alla var med.