Kan man hantera sorgen? Kan man kontrollera sig själv? Inte jag i alla fall.

Efter en vecka
Jag står i kön på Willys. Någonting ger mig ett minne av Margareta. Jag börjar gråta, det går inte att hejda. Skall jag slänga allt och springa ut? Jag står kvar. Tjejen i kassan ser oroligt på mig. Hon slår in några varor, sen ser hon upp.
– Hur är det?
Jag torkar tårarna och drar efter andan.
– Vill du ha hjälp?
Jag skakar på huvudet och säger:
– Det finns ingen hjälp.
Hon fortsätter att slå in varorna. Framför står en mamma med en liten flicka. Flickan har stora bruna ögon och ser på mig och vänder sig mot mamman.
– Farbron gråter mamma.
Jag torkar tårarna lite generat och försöker le mot flickan och säger med bruten röst:
– Det ordnar sig.

Efter två veckor
Jag förstår inte, hur det skall ordna sig. Alla säger att det gör det. Tiden, ett magiskt ord. Tiden läker. Två av mina vänner har gått igenom samma sak. Det tar ett år. Du måste gå igenom julen, påsken, midsommar, högtidsdagarna. Du måste acceptera sorgen, gråt bara, berätta, skriva….Om du försöker hålla emot, tar det bara längre tid.

Efter tre veckor
Jag åker upp till Fjället med Mats. Vi skall bygga på hans sportstuga. Det blir mycket prata i bilen. Jag har åkt den vägen många gånger med Margareta. På vägen stannar vid vår lilla stuga i Hoverberg, Jämtland, som Amanda döpt till Granlunda. Då brister allt. Margareta var trädgårdsmästaren. D.v.s. hon bestämde vilka växter som skulle planteras och var. Jag grävde.  En lång stund går jag bara omkring. Mats väntar. Så småningom åker vi vidare.
Dagarna i fjället är läkande. Det är de alltid, oavsett väder. Jag blir trött av allt jobb och sover bra och länge, mycket prat på kvällarna som också läker. Efter fyra dagar åker vi hem. Vi stannar åter vid Granlunda. Nu går det bättre, allt går lite bättre.

Begravningen
Solen lyste över Husby Ärlinghundras lilla kyrka, men det var aprilkyligt i luften. Jag och sönerna med familjer träffades tidigt för att gå in i kyrkan. Urnan stod på ett vackert glasbord, inramat av ljus. Några minuter av tystnad, när minnen och andra tankar fick ta plats hos var och en.  Sedan gick vi till församlingshemmet för en stunds förberedelse och samling. Vår präst Annika kom och gav trygghet med sin närvaro och enkla, men klara beskrivning om begravningen. Jag kan inte nog berömma Annika för ett så vänligt och professionellt  handlande. När klockorna ringde gick vi till kyrkan, där många vänner väntade.
Det blev en ljus högtid med musik. Barnbarnet Mehdi spelade piano. Jag kände att jag var med hela tiden, men avslutningen blev svår att bära. Mikael, Mats och Magnus framförde en av Margaretas älsklingssånger; Ett ögonblick i sänder av Bo Kaspers. Magnus hade skrivit två extra verser till Margareta och mig. I den stunden var jag på väg någon annanstans.
Magnus underbara verser:
Jag sjunger detta för min mamma, här idag
och för en farmor, som kan göra barnen glad
jag ska inte sakna tid jag inte får
för jag är lycklig för allting du gav i går
jag tar en dag, ett ögonblick i sänder…….

Pappa, lilla pappa du finns kvar
trots sorgen och all saknad, det blir bra
den resan, det äventyr ni gjort
det betyder allt, det är nåt riktigt stort
vi tar en dag, ett ögonblick i sänder……….

Att gå vidare
Påsken stod för dörren, uppenbarelsens tid. I Jämtland var det vårvinter, den bästa av årstider. Jag följde med Magnus upp till Östersund. Det blev en påsk med allt som hör därtill. Inte bara mat och dryck utan flera fjällturer. Fantastiskt  väder, varmt, kanske för varmt. Snön började lösas upp. Älvar och bäckar bröt igenom. Amanda hade alltför hög fart på skidorna och lyckades köra rakt ned i en bäck.  Det var längesen jag åkte skidor. Trötthet och mjölksyra gjorde sig påmind alldeles för fort. Dock, det var roligt och jag glömde för en stund. Livet är vår största gåva. Du har bara ett, ta vara på det.

Varför skriva?
För mig är det ett sätt att bearbeta sorgen. Kanske kan det vara en tröst för andra i samma situation att läsa mina tankar.

Minneslunden i Husby Ärlinghundra kyrka. Ibland bjuder det svenska vädret på överraskningar. 26 april och sommar i luften. En stund av kontemplation.