Jag fortsätter mjukstarten på min blogg. Den första handlade ju om pensionärer, vilket gav både kommentarer och många träffar, men inga mordhot eller löfte om stryk. Det bör ju inte heller ämnet barnbarn göra om någon inte är speciellt känslig eller är helt humorbefriad. Humor ska man nog inte skoja med. Det fick jag erfara som lärare, när jag skojade med en elev, som skrattade och förstod. Tyvärr berättade eleven det roliga för fadren, som inte alls förstod. Dock, det ämnet och den historien väntar vi med. I vilket fall hängde smockan i luften.

Alla barnbarn är söta, gulliga och så småningom mycket intelligenta. En del har en fallenhet för att bli världsmästare i någon sport. En del andra har stora förutsättningar för att kunna bli berömda konstnärer, storslagna musiker eller nobelpristagare i litteratur, i sämsta fall mottagare av fredspriset. Vilket som passar bestäms ofta av någon av far- eller morföräldrarna. Ibland uppstår problem, som exempel:

Barnbarnet ät totalt ointresserat av idrott, men farfar spelade bandy med Edsbyn på medeltiden. Denna konflikt kan sluta i att barnbarnet bara blir en normal trevlig människa, som bildar familj och jobbar som lärare i Säffle.

Nu ska vi inte gå händelserna i förväg och vara så pessimistiska. Utvecklingen från nyfödd till cirka fem år går för det flesta mycket lätt och utan konflikter. Föräldrarna är tacksamma när far- eller morföräldrarna tar hand om barnbarnet/en en söndagsmorgon efter en våt fest. Nu inträffar också, att föräldrarna ber barnvaktarna stanna kvar på middag, vilket tunnas ut med åren.

Under denna period utvecklas också barnbarnet som far- och morföräldrarna vill och gärna berättar för andra vuxna, tills dessa går på toaletten för att slippa höra mera. Nästan alla barnbarn börjar gå runt sex månader, de konverserar riktigt bra vid tre års ålder och kan läsa, skriva och klarar vissa uttryck på engelska när fyraårsåldern närmar sig. Det finns också en viss status i hur många barnbarn man har.

– Har ni några barnbarn?

– Ja, vi har ett, men hon är……

– Vi har sex, tre flickor och tre pojk…

– …..helt underbar, hon blev lucia på dagis, Gud vad…..

– Vi får hem alla till julen, mormors julkorv missar ingen.

– Julhysterin spolar vi, det blir nog Barbados i år, men alla följer med.

Plötsligt har något hänt. När far- och morföräldrarna kommer på besök möts de som vanligt av en kram. De hinner precis överlämna presenterna i form av (enligt expediten) moderna kläder som har fel färg, fel märke och för övrigt är supertöntiga. Hastigt får de en kram till, varefter den lilla varelsen talar om att hon åker till Jocke, ligger över och kommer hem i morgon kväll. Tjaoo (ljudenlig italienska).

Det är nu man inser att barnbarnet hellre lyssnar till skolsköterskan, än vill höra farfar läsa Bröderna Grimm.

Några tröstens ord till far- och morföräldrar som inte kommit ända fram. Mitt i alla besvikelser över uteblivna NHL-kontrakt, utslagen i Idol och medelbetyg på gymnasiet kommer belöningen. En mogen, varm och riktigt förståndig kille eller tjej i de sista tonåren träder fram. Hon skjutsar farmor till hälsocentralen och hjälper henne hela dagen. Hon berättar om planer på att åka till Spanien och jobba, för att bli bättre på spanskan. Lillponken, som nu är axelbred och två huvuden längre än farfar, ringer och undrar om vi skall ta en fisketur i fjällen.

– Jag bär hela packningen, om du bara visar de bästa fiskeplatserna, för det är du fortfarande bäst på.

Livet är bra skönt ändå.