Bloggaren själv – för några år sedan…..

Det här är min första blogg. Det känns spännande, lite konstigt. Debutera vid nästan -72 år, bätter lejt thän nävvör, som en av mina elever med grym dyslexi skrev, men det har gått bra för honom, jättebra faktiskt och det gör mig glad. Jag har skrivit böcker, kåserier och artiklar, men blogg? Vem skriver man för och vad skriver man? De som skriver en blogg, vill väl att så många som möjligt läser vad man skriver. Då skall man förmodligen provocera, göra många läsare förbannade eller glada, helst bådadera. Vilka ord, ämnen passar då?

Sverigedemokrater – invandrare – kungahuset – Svenska skolan – zigenare – vårdköer – muslimer – mutsystem (korruption) – vädret – pensionärer….

Pensionärer!!!??? Dessa snälla, trevliga, omtänksamma, barnbarnshysteriker. De skapar väl inga rubriker, eller?

Det känns liksom lagom (man är ju svensk), att börja med pensionärer. Drar jag igång med något av de andra alternativen blir jag kanske mordhotad, om inte annat bryter väl min gamla bärbara ihop när alla svaren rasslar in.

Alltså pensionärer. Jag har varit pensionär i sju år. Lika länge som Jacob fick jobba för att få  Rakel (Första Mosebok, som upplysning för mina ointulektuella läsare). Jacob blev ju senare blåst av Laban (Rakels farsa), men jag känner mig inte blåst efter sju år. Tvärtom. Det är helt ok att vara pensionär. Jag skall berätta hur en dag försvinner, sen får ni ungdomar bestämma er för, om det är någon mening med att bli pensionär eller kasta in handduken tidigare.

På vintern bor jag för det mesta i Spanien. Jag tar en typisk dag där. På morgonen vaknar jag, ännu så länge. När jag vaknat dricker jag kaffe, då är klockan tio. Tillsammans med min mujer (kärring på spanska) planerar vi vad som skall göras under dagen. När vi planerat färdigt är klockan tolv och vi upptäcker att vi missat frukosten, som är viktig för pensionärer. Vi beslutar då att i stället inta en så kallad brunch, som tar sin tid och klockan närmar sig två. Herre Gud, då är det siesta, affärerna stänger och alla går och lägger sig (fina vanor i det här landet). När siestan är slut börjar vi göra det vi planerade att göra. Vi har nästan hunnit med punkt 1 på listan, när vi ser att klockan är sex och det är dags att börja tänka på ett glas vin före kvällsvarden. Nåja, det kommer en dag i morgon också. Då skall vi plantera om växterna, skicka kort till alla vänner, som inte vill ha några kort, där vi berättar om sol och värme. Sen skall vi städa hela huset, som i och för sig är ganska litet, på spanskt vis,  samt eventuellt ta en promenad till bodegan. Detta skall vi göra i morgon eller kanske nästa vecka, åtminstone bodegan, säkert bodegan.

Nu ropar alla. Motion då! Ni måste träna. Tänk på alla värden. Kolesterolet, vikten, BNP, OMX…..ja Herre Gud vad många värden det finns att kontrollera.  Jag säger som vännen Valter sa till sin kompis, som kollade sina fjorton värden varje månad:

– Skillnaden mellan dig och mig är,  att när vi dör runt 80, har du bättre värden.

Killevippen på Er, vi möts nästa vecka, eller veckan efter, kanske på bodegan….

Anders Trense