Hon var inte bara min bästa vän, hon var min hustru. Vi hade varit gifta i 53 år. Hon gav mig tre barn och sex barnbarn. När livet plötsligt släckts under en tid av 30 sekunder blir allt tomt. Det går inte att fatta, det blir bara en djup, smärtfylld sorg. Trots 74 år kände vi en framtid, vi planerade.
Efter så många år tillsammans dominerar inte ungdomens förälskelse, även om den finns kvar i minnena. Man känner en själslig trygghet med varandra. När man nått så långt tycker man att den andres välbefinnande är viktigare än sin eget. Vi hade nått så långt. Detta innebär att när den andra dör, dör också en del av den som får leva vidare. I dagens samhälle är detta unikt, men jag är tacksam för att det blev så. Missuppfatta mig inte. Vi bråkade då och då som alla andra, kunde bli riktigt sura på varandra. Fast hela tiden visste vi, att vägen till försoning låg bakom hörnet.
Jag är inte rädd för döden längre. Förr var jag rädd för att lämna Margareta ensam, för att dö. Det är jag inte längre. Jag har inte någon tanke på att söka döden, inte alls. Livet är en fantastisk gåva, men jag är inte rädd längre. Min läkare sa att varje människa har sitt öde. Varför dör vissa när de är 74 år och vissa vid 94 år? Det är meningslöst att söka det svaret, det finns inte. Viktigare är kanske att fundera på vad man gjort av livet. Där känner jag en stor tillfredsställelse. Vi hade gjort allt vi önskade och vi hade gjort det tillsammans.
I denna stund betyder vännerna allt. Mina barn och barnbarn samt alla vänner både i Torrevieja och i Sverige. Svenska kyrkan har en liten församling i Torrevieja. Margareta och jag var medlemmar. Vi var/är inte alls särskilt kyrkliga eller religiösa, men vi kände tryggheten, traditionen. Prästparet Michael (kyrkoherde) och Susanne (diakon) gav mig ett stort stöd. Våra församlingar i främmande länder betyder mer än de flesta förstår.
Att gå vidare. Det är 18 dagar och 3 timmar sedan Margareta gick bort. Jag har fortfarande lika svårt att förstå det.
Många vill ge en minnesgåva till Margareta genom Barncancerföreningen i Umeå. Tyvärr har fel postgironummer angivits i tidningen. Det rätta är 90 30 80 – 0
Bröllopsresa, Helags 1961
30 år senare
Lundörrspasset
Anders!
Jag beklagar verkligen sorgen!
Så oväntat och så tragiskt.
Lyckligtvis så förstår jag nog inte vad det innebär att missta en livskamrat på detta vis, men kan tänka mig att saknaden och tomheten är enorm.
Jag är så glad att jag och Filip fick uppleva de fantastiska dagarna i Granlunda tillsammans med dig och Margareta i somras.
oförglömliga stunder vid lägerelden och måltiderna.
Den helgen värmer en inombords under kalla vinterkvällar!
Jag och Filip(ja, resten av familjen också!) ser fram emot att träffa dig i sommar och dela de glada stunder vi haft tillsammans med dig och Margareta
Sköt om dig Anders, vi tänker på dig
Kramar
Michael Brovinger
Tack Michael. Just minnena du beskriver gör det lättare att gå vidare.
Men Anders, det här kom som en chock.
Beklagar verkligen sorgen och tänker på dig och de dina.
Många kramar från mig
Tack Moa, ja en chock har det varit för många. En liten tröst är att det gick så fort. Margareta hann aldrig förstå vad som hände.
Beklagar sorgen, Anders. Bilden från Lunndörrspasset är underbar! Hälsningar Pernilla och Henric
Det är en av tusen minnen från fjället. Vi gick upp alldeles för tidigt, efter midsommar. På natten kom en våldsam snöstorm, usch vad kallt det blev.
Tänker på dig farfar <3
Tack Paulina. Det värmer.
Tänkte på det där om att bli sur. .. du menar typ när du låste in henne i duschen i somras? 😉 det blev som många skratt av det också! Jag kommer att sakna henne så
Jag skulle också bli sur efter tredje gången jag blev inlåst.:)
Har så svårt att förstå attMargareta inte finns bland oss. När vi kommer till Granlunda kommer det kännas tom utan min svärmor. Men vi kommer att fixa det tillsammans. Hopas att vi kan träffa er på Granlunda i sommar.
Margareta kommer att vara med oss i Granlunda, alla blommorna, minnena…
Det är sådana minnen som ger skratt, som är så viktiga för att orka igenom.
Väldigt fint skrivet, Anders! En förmån att få läsa. Margareta lever vidare i den och i våra minnen. Många kramar till dig,
Kicki
Tack Kicki. Visst är det så, men det kommer att ta tid innan verkligheten hinner ifatt mig.
Beklagar verkligen sorgen!
Jag har försökt att läsa det du skriver. När jag kommer in i andra stycket har jag för mycket tårar i ögonen. Det gör ont när någon man älskar försvinner. Tur är att allt finns kvar i minnet.
Kram från Thomas
Tack Thomas, ja det har gått åt många tårar.
Jag känner inte dig eller din familj och du känner inte mig men jag hoppas du accepterar att jag känner mig berörd och sänder dig många styrkekramar. Ni verkar ha haft ett väldigt bra liv tillsammans med busstreck och humor, det ger fina minnen!
/Helen
Tack för dina ord, det ger mig styrka.
Såg annonsen i tidningen idag, hade ingen aning. Beklagar verkligen sorgen. Du skriver så vackert!! Är du i Spanien eller Sverige nu?! Sköt om dig! Kram Christina, Fjällgymnasiet.
Tack Christina. Jag är i vår lägenhet i Märsta och har många vänner runt mig. Barn och barnbarn ger också ett stort stöd, men det är tungt och svårt att fatta.
Åh Anders! Mina tankar går till dig och till de dina som nu är kvar på denna jord utan en av era ledstjärnor! Sist vi träffades berättade du om framtidsplaner du och Margareta gjorde upp, du talade med en sådan värme om Margareta så er kärlek kunde ingen ta miste på. Jag är ledsen att Margareta inte kan fastna på fler fina bilder men de bästa orden som någon sagt när jag mist en nära det är min lilla Evas ord ”Hon är inte här nu hon är i luften”. Inte i himlen som så många säger utan i luften, den luft vi andas -därför finns hon för alltid kvar hos oss, i oss, med oss, i de ljusaste minnen bevarad! Styrkekramar till dig i massor och till de dina!!!
Margareta kommer alltid att vara i min närhet. Hon finns i allt jag ser och minnena kan ingen ta ifrån oss.
Vi är så ledsna Anders över det som hänt. Vi pratar ofta om när ni var till oss i somras och om vilka härliga dagar vi hade i Torrevieja. Det kommer vi fortsätta att göra. Hoppas vi ses snart så vi får ge dig en stor varm kram. Sven-Erik, Åsa, Evelina och Jenny
Tack Åsa med familj. Det känns svårt att åka ensam till Granlunda (Hoverberg), men jag får stöd, så jag kommer.
Åh så tråkigt att höra om Margaretha, att mista sin fru och bästa vän är hårt.
Men att minnas alla ljusa stunder och den tid ni fick tillsammans ger styrka.
Tänker på dig Anders och din familj genom att skicka styrkekramar och är glad att vi vid flera tillfällen fått träffa fina Margaretha.
Heléne Lyxell med familj
Tack Helen. Visst är minnena viktiga och de ger tröst, men just nu är det tungt och svårt att fatta vad som hänt.
Det är med stor sorg vi försöker förstå att Margaretha inte längre finns. Vi minns henne dock med glädje. För några år sedan när jag o Gabriel var i T-vieja i mitten av december blev vi bjudna på Margarethas pepparkakor o glögg.Det var så mysigt.
Vi tänker på dig.Kram från Anette o Gabriel Ibañez
Tack Anette och Gabriel.Visst minns jag den stunden. Minnas är det enda jag gör just nu, men ett stort stöd från barn, barnbarn och vänner gör att jag sakta börjar förnimma en framtid.
Jag tänker på dig!
Tack Solveig. Har pratat med Sverre. Han gick ju igenom samma sak. Vi var överens om att vännerna är mycket viktiga.