Saltets historia och betydelse för Torrevieja del 5

Salt på spanska = Sal

Saltet är och har alltid varit enormt viktigt för livet på jorden.

Jesus sade till sina lärjungar:
Ni är jordens salt.

På romartiden användes salt som pengar. Lön på spanska heter salario.
Vad har du i lön? ¿Que salario tienes?

Torrevieja var helt enkelt Saltstaden
I förra avsnittet berättade jag hur produktionen av salt ökade från början av 1800-talet fram till vår tid. Sättet att utvinna saltet och föra det vidare ut till skeppen förändrades inte så mycket. Näringslivet dominerades totalt av saltet. Visserligen fanns fisket och byggandet av båtar, men dessa näringsgrenar hade inte alls lika stor betydelse som saltproduktionen. Dessutom hade byggandet av båtar långsamt gått ned i och med att ångbåtarna gjorde sitt inträde i början på 1920-talet.
Vid början av 1950-talet var större delen av Torreviejas befolkning beroende av saltproduktionen. Saltbolaget var nästan en stat i staten. Detta skulle inom några år bli en chock för människorna, när saltproduktionen snabbt moderniserades och arbetslösheten blev total.

Kampen att få en hamn
Denna kamp hade egentligen pågått i flera hundra år. Cartagena och Alicante hade något bättre naturliga hamnar, vilket som bekant saknas i Torrevieja. Redan på 1700-talet begärde Orihuela stad av kung Felipe V att en hamn skulle byggas i Torrevieja. Det hade ingenting med saltet att göra, utan gällde råvaror från inlandet som måste forslas till Alicante eller Cartagena. Det var stora avstånd och blev mycket dyrt. Naturligtvis motarbetade Alicante och Cartagena detta.
Trots att två så starka näringsgrenar behövde en hamn hände ingenting.

1887 bildades en kommission för att genomföra ett hamnbygge
1888 låg över 200 skepp för ankar utanför Torrevieja, väntande på att lasta salt och råvaror från inlandet. Trots detta kom inte något hamnbygge i gång. Däremot började järnvägsbolaget lägga sig i debatten. Järnvägen hade nu nått Torrevieja och varför inte forsla allt på räls till andra hamnar?
1907 kom nya löften om hamnbygge, men som vanligt blev det stoppat. Arbetslösheten var nu stor i Torrevieja och en massiv demonstration för ett hamnbygge ringlade sig genom Torrevieja. Under tiden förbättrade Alicante och Cartagena sina hamnar, vilket ledde till att många skepp sökte sig till dessa hamnar.

Äntligen, men nu är det 1920-talet
Planeringen och ritningar var klara 1921, men det dröjde ända till 1929, då huvudarbetet med den stora, 1140 meter långa piren började. I dag är det en av Torreviejas mest berömda attraktioner. Varje dag promenerar folk längs denna vackra pir och imponeras av de stora stenblock som skapat Paseo Dique De Levante, som den heter på spanska eller Eastern Dock på engelska.
Mycket förseningar inträffade under åren, inte minst inbördeskriget 1936-1939 och vi är ända framme på 1950-talet innan allt var färdigt. I skydd av denna enorma vågbrytare kunde sedan det moderna hamnområdet innanför byggas.

Den nya saltpiren, Dique de Poniente eller The Western Dock
Saltpiren kunde nu börja byggas i skydd av den stora piren. Den byggdes rakt ut från stranden och lämnade en öppning på 200 meter mot den stora piren. Där kunde alla båtar, inklusive skeppen som skulle lasta salt, segla in. Byggandet av saltpiren verkar ju enkelt, men så var det inte. Man stötte på stora problem, när man skulle gräva ut botten för de djupgående skeppen. Nästa steg blev att bygga ett transportband från saltsjön ut på piren till skeppen. Lastningen av salt var nu nästan helt automatiserat.

Fullständig arbetslöshet
Vi är nu i slutet av 1950-talet och nästan alla jobb försvann inom saltproduktionen. Nu kom chocken jag nämnde tidigare. Tusentals familjer måste flytta för att få jobb. Staden var nedgången, men runt hörnet väntade en ny stor näring, som skulle förändra allt – turismen. Torrevieja var på grund av saltet och fisket van vid ”invandrare”. Det gjorde att turismen snabbt blev accepterat och gav staden den framgång vi nu kan se.

Här står jag längst ut på saltpiren, Dique de Poniente eller The Western Dock. I bakgrunden slutet på stora piren, Paseo Dique De Levante. Sundet mellan är 200 meter. Här seglar båtarna in till hamnområdet, inklusive saltbåtarna för att lassa salt.

Saltpiren med en båt som lassar.

Det behövs stora stenar för att stå emot havet.

Hamnområdet innanför pirerna. I bakgrunden saltpiren med en båt som lassar.

Närbild på en båt som lassar salt.

Stora piren, Paseo Dique De Levante 1140 meter lång.