Vad då glad, har jag vunnit på tips – eller? Nej, inte alls, men. Ovanför södra La Mata stranden, pågår just nu ett stort bygge. Området är stort som sex fotbollsplaner, så det är i sanning ett stort bygge. Jag knallade förbi och tittade på arbetet. Där stod en murare med – hjälm och säkerhetslina. Därför blev jag glad. För elva år sedan gick jag också förbi ett bygge. Där stod fyra jobbare utan någon som helst säkerhetsutrustning. De stod på två plankor, fästade med rep i vardera ändan. Repen gick upp till två block fyra våningar upp. Två av jobbarna drog hela ekipaget upp längs väggen. Otroligt.

Vad mera? Jo, utanför vårt hus höll man på att bygga poolen. Där stod en gästarbetare i gymnastikskor med en rondell och sågade av en järnbalk. Inga glasögon eller hörselkåpa. Sorgligt.

Det här ser du inte längre. Därför är jag glad. Mitt i eländets elände i Spanien, kan man konstatera att det händer saker trots allt.

Ekonomin då? Här är väl allt åt hel…..? Nja, inte allt. Jag har lyssnat på ett föredrag om byggkrisen, euron, arbetslösheten. Allt är inte som tidningarnas svarta rubriker, det händer saker (positiva) även här, men det skall jag berätta om i nästa blogg.

Killevippen på Er!

Torreviejas stolthet. Krubban som sätts upp varje år till advent.

Den här bloggen skall handla om vårt barnbarn Matilda. Hon har varit hos oss i tio dagar, otroligt roligt. Matilda läser spanska i skolan och har haft sin prao här. Dessutom har hon arbetat på en ganska mastig svenskuppgift. Till detta skall läggas en tuff friidrottsträning, som delvis har förlagts till stranden. Det är suverän träning att löpa barfota längs vattnet kilometer efter kilometer.

En gång var Matilda liten. En gång var alla våra barnbarn små, sen gick jag och lade mig och när jag vaknade var alla stora. Något överdrivit, men så kändes det. Matilda var det sista?? och som jag tidigare berättat kunde hon inte säga R.  Har jag tur kanske jag får uppleva barnbarnsbarn, som inte kan säga R. En gång ringde Matilda och jag skrev sedan ned vår konversation, håll till godo:

Hej fajfaj, de e jag!
Hej Matilda, hur mår du?
Bja.
Vad gör du då?
Pjataj i telefon.
Jo, det förstås, men annars då?
Lekej. Jag vill bli pansjo, som du å fajmoj.
Jaså, varför då?
Ni behövej inte gå upp, näj ni äj tjötta.
Det behöver väl inte du heller?
Jo, till dagis. Haj ni möjkt?
På natten, men inte nu.
Äj det vajmt och sol hos ej?
Ja, det är….
Näj blij jag pansjo?
Det dröjer länge det.
I mojgon?
Det d…
Pappa sa att du fått en fjakt.
En infarkt.
E de joligt?
Nej, det gör ont.
Ska du dö nu?
Nej, det tror jag inte.
Bja, jag vill inte att du skall dö, inte föje jul i alla fall.
Nej, inte jag heller.
Kommej du och fajmoj hem till jul? jag vill det.
Det var roligt att höra.
Jag längtaj efter ej.
Vi längtar efter dig också.
Vajföj gjåtej du?
Jag gråter inte, jag är lite snuvig.
Lite gjåtej du.
Ja, kanske lite.
Vajföj, e de fjakten?
Nej, jag blir så glad när du ringer.
Va bja, nu vill jag pjata med fajmoj.
Hej då..

.

Stressen lyser i ögonen på våra vänner pensionärer. I går uppträdde en av Sveriges populäraste pensionärer, Barbro Lillbabs Svensson. Det var knökfullt på Palacio de Musica och alla var mer än nöjda. Kort sagt, succé. Nu gäller det att vila och ta några glas rött, så att blodtrycket sjunker till rätt nivå för

På onsdag kommer Ingemar Nordström och Sven Åke Norrman. De spelar i den Svenska kyrkan. Jo då, vi har en fin församling med egen kyrka, präst och diakon. För att inte glömma alla frivilliga som gör ett jättejobb. Det vi förr kallade sjömanskyrkorna har haft stor betydelse för svenskar i främmande länder.

När vi klarat av detta blir det mera rörlig aktivitet. Dans på gamla Los Arcos. För att alla skall vara med till slutet börjar man klockan två (på dagen).

Tyvärr får inte alla vara med. Några av våra många absolut bästa vänner flyger hem till Sverige. Varför förstår jag inte, men det är inte min sak, det är mycket jag inte förstår. Det som är positivt med dessa vänner är att de inte kan planera. De köper en massa till kylskåpet och barskåpet, sen upptäcker de att kylskåpet och barskåpet är fullt och att de måste åka hem. Då finns vi som en vän i nöden. Här finns plats, både i kylskåp och barskåp. Man släpar inte hem en halv liter Linjeakvavit eller ändå värre, en kvarts liter Jack Daniels. Flyger man dessutom med Ryan, där man får betala en förmögenhet för ett halvt kilo övervikt, är det ekonomiskt att åka till Trenses. Vi ställer alltid upp, det skall man göra för vänner i nöd.

För övrigt börjar den heliga veckan för oss på måndag. Då kommer Matilda. Ett av våra älskade barnbarn. Hon läser spanska i skolan och skall ha prao här.

Det går lite föööör fort, för en gammal hjärna. Att skifta från frost till +32 grader på några timmar är påfrestande. Enligt experter (de som är från en annan kommun, sa vi på studiedagarna) är blodet för tjockt och trögflytande och vätskebalansen är fel. När man dessutom betalar med en svenska krona, som hamnat fel, är krisen total. Dock, grannarna är lika trevliga, datorn och teven fungerar liksom spanskan, inte ett verb hamnar rätt, men det fungerar ändå.

Dags att gå på upptäcktsfärd. Det har alltid hänt något nytt i Torrevieja. Där det fanns en skoaffär ligger nu en bodega. Den ekonomiska krisen märks hela tiden, men bodegorna lever kvar, precis som Systembolaget hemma. Dock, här kör man inte hem drickat, det gäller att tänka på innevånarnas hälsa, motion är bra.
Torreviejas marknad, som verkligen är stor, ligger mitt i stan. Varje fredag blir det parkeringskaos. De som bor i marknadsområdet  får hålla sig hemma eller åka till farmor på landet. Nu skall marknaden flyttas och även tivolit. Ett jättestort område bredvid sportarenorna håller på att förberedas. Frågan är hur alla äldre, som knallar till marknaden för att handla, skall ta sig dit.

Vad gör ni därnere? Det är en ständigt återkommande fråga. Nu skall jag berätta Vad vi gör härnere.

På morgonen vaknar jag, än så länge. När jag vaknat dricker jag kaffe, då är klockan tio. Tillsammans med min mujer planerar vi vad som skall göras under dagen. När vi planerat färdigt är klockan tolv och vi upptäcker att vi missat frukosten, som är viktig för pensionärer. Vi beslutar då att i stället inta en s.k. brunch, som är färdig till två. Då är det siesta och alla stänger. När siestan är slut, börjar vi att göra det som vi planerade att göra. Vi har nästan hunnit med punkt 1 på listan, när vi ser att klockan är sex och det är dags att börja tänka på kvällsvard. Nåja, det kommer en dag i morgon också. Då skall vi plantera om växterna, skicka kort till alla vänner, som inte vill ha några kort, där de måste läsa om sol och värme. Sen ska vi städa hela huset, som i och för sig är ganska litet på spanskt vis, samt ev. ta en promenad till bodegan. Detta skall vi göra i morgon eller kanske nästa vecka, åtminstone bodegan.

Snart kommer ett av våra barnbarn. Det är bra, för då får vi skärpa oss. Tonåringar sover länge, men sen blir det ett jäkla drag. Allt skall hända under en vecka. Det är då man förnyar sitt språk och får reda på en massa saker som anses viktiga. Ett av våra barnbarn är inte ens tonåring längre, hon har fyllt 20 år. Det är då man inser att det var några år sedan jag gjorde 11,1 på 100 m. Enligt expertis (en annan kommun) är det 10,7 på dagens banor, men jag kom inte med i Finnkampen ändå, men det finns det ju andra i släkten som gör.

Högtrycket består härnere, men det börjar bli kallare, bara +27 i går….

Killevippen på Er

Torrdasset inte lika charmigt längre. Inga flugor och mygg, men kallt och mörkt. Berget är lika vackert, men frosten ligger i dalen. Utemöblerna ser inte så inbjudande ut längre. Mera negativt? Inget positivt? Jo, gräsmattan växer inte. Dags att göra vinterservice på klipparen. Kratta löv, positivt? Ja, man blir varm. Mera positivt? Ja, man får ställa undan golfklubborna, det har gått risigt hela sommaren, men det är ju inte klubbornas fel, som en del tror.

Sommaren blev kort. Ledin fick rätt igen, men inte i Härjedalen. Där blev det ingen sommar alls, inte ens kort. Jo, det är sant. Åtminstone om vi skall tro på SMHI. För att det skall vara sommar enligt SMHI, skall vissa temperaturer uppfyllas, och det gjorde det inte på hela sommaren, som inte var någon sommar, vad heter det då då? Nästan sommar? Nåja, mujeren och jag hade en jättefin sommar. Det var lika ljust och vackert som alltid. Därför tyvärr i rubriken.

Innan vi och flyttfåglarna drar söderut, måste vissa saker genomföras.
Sista båtturen. Fantastiskt väder, totalt vindstilla, men kallt. Vi strök Viggelandet och fick en harr.

Sen ska båten tas upp och rengöras. Det fick Magnus göra. Han har ju betalt båten.

Varför krattar man löv? Det kommer ju nya och snart täcks allt av något vitt och vackert.

OBS               OBS          OBS          OBS     Jag har lagt ut min tredje bok här på bloggen för fri kopiering. Den heter Eld i berget och finns ej i lager. Jag kontaktade Lärartidningen för att de skulle skriva en blänkare om detta. Det finns väl elever med lässvårigheter i dag också och lärare som söker litteratur för dessa elever, dessutom helt gratis. Det ansåg inte Lärartidningen, jo det är sant. Därför ber jag Er läsare att sprida budskapet.

Hasta luego Amigos, nästa blogg blir från Torrevieja, Spanien.