Jag tänkte berätta lite om Torrevieja, staden där jag haft mitt spanska hem i snart 11 år. Alla städer har sin historia. En del är mycket gamla och är berömda för någon katedral eller stort slott. En del städer är relativt unga, men har byggnader som är spektakulära och berömda på sitt sätt. Många städer har sin ”Gamla stan”. Dit hör vårt fantastiska Stockholm, som är en liten storstad, men unikt vacker tack vare vattnet, som omger och strömmar genom staden.

Torrevieja då? Ja, inte finns det mycket att skryta med om man jämför med andra städer som Spanien kan visa upp. Här finns ingen Gamla stan, inget slott, inget fotbollslag i La Liga. Dock, vi har ett handbollslag i högsta serien och en helvetes massa salt, som vi säljer till hela världen. Detta tack vare två mycket unika saltsjöar med historia sedan år noll och tidigare. Dessa sjöar samt havet och bergen runt gör att vi har ett av världens bästa klimat (sagt av WHO och då är det sant).

Torrevieja, en liten fiskeby. Ja, så var det faktiskt för bara 60-70 år sedan och så saltet förstås. Saltet och fisket drog till sig säsongsarbetare av varierande nationalitet och bakgrund, men man vande sig vid människor som uppträdde och pratade annorlunda och det fick stor betydelse när turismen exploderade i slutet av 60-talet. Nu har vi runt 144 nationaliteter i Torrevieja och det går bra. Inga huliganer eller rasister. Det enda som stör ordningen är norrmännen den 17 maj. Det respekterar vi svenskar (som kanske är lite avundsjuka till och med). Övriga 142 nationaliteter tror förmodligen att det är något helgon från 1012 som skall ihågkommas, det är man bra på här nere.

Byggnadsnämnd? Jag vet inte vad det heter på spanska, jag hittar inget namn i lexikonet. Med tanke på hur fritt man bygger kanske det inte finns någon. Höga hus blandas med pyttesmå egnahem. Mycket av detta beror på den oerhört starka rätten till sin egendom som finns i hela Spanien. Det är nästan omöjligt för myndigheter att ta bort eller expropriera ett hem, hur kraftiga skälen än må vara. Det finns tomter som är max. fem meter breda, inklämda mellan två stora hus. Där bygger ägaren ett litet, nästan dockhem, för han vill inte ha något mera. Han skulle kunna bygga ett hus på sex våningar och tjäna pengar, men icke. Ganska underbart tycker jag. Jag har knallat runt och fotat en del, så ni förstår vad jag menar.

Spansk Burger King (se skylten till vänster)

Vi fortsätter med litet annat stuk, men inget lik något annat

Det var länge sedan man fick köpa en cerveza här, men porten är bevarad

Så här tog man upp saltet ända fram till -50 talet. Nu är allt maskinellt.Torreviejas julkrubba är berömd – och stor. Kan beskådas på kyrktorget före jul

Kära vänner miljontalsläsare av min blogg. Nu åker jag hem till Granlunda i Jämtland. Där finns mycket att göra, så det kan bli en liten paus i bloggandet. Först är det några hundra öringar, som skall dras upp. Sen väntar, inte hundra men många, pensionerade golfare på att bli besegrade av undertecknad (det är betydligt enklare än det där med öringarna). För det tredje så verkar det som om gräsmattan blir större för varje år.

Jämtland är också vackert, men husen skiljer sig något från de i Torrevieja.

Saludos – Andres (och glöm inte att klicka på annonserna)

För att inga missförstånd skall uppstå. Många av mina vänner här nere är norrmän. Den bästa av alla bor ovanför oss. Därför, ha humorhumöret på, både svenskar och norrmän – Brödrafolken.

Norge är alltid bättre, inte bara i skidåkning. Här i Torrevieja har vi två norska tidningar, vi har en, bara det. En av dem heter Vikingposten, som kommer ut varje vecka, verkligen bra jobbat. Där finns en kollega till mig som skriver kåserier, han heter Terje och är bra, ibland för bra. Eftersom många norrmän saknar humor, har Terje ofta fått på käften. Det finns svenskar som inte heller har humor, men han flyttade till Röros.

Till slut retade Terje upp mig. 1905 upplöstes unionen mellan Norge och Sverige. För de som gått i skolan före 1980 och kan räkna plus, blev det alltså 100 års jubileum 2005. Här i Torrevieja blev det ett förskräckligt firande och flaggviftande bland norrmännen över detta. Det var väl ok, man kan ju sitta inne och göra något annat. Dock, sen började karln skriva och tjata varför inte svenskarna var ute och firade och gapade. I Sverige nämndes det på nyheterna kl. 23, eftersom det blev tider över.

Historieförfalskning. Terje antydde nu att Norge blivit fria från Sverige och även Danmark. Att vi var några elaka jäklar som hade behandlat Norge som vi ville. Ibland var det Danmark och ibland Sverige, som sög ut Er. Det var ju precis tvärt om. Vi tog ju hand om Er, fast det kostade på. Därför kommer här den historiskt korrekta beskrivningen om vad som hände.

Än slank dom hit och än slank dom dit och än slank… Ibland hörde Norge till Danmark, ibland till Sverige. Det var inget krigande om Norge, tvärt om. Både Sverige och Danmark ville bli av med problemet. Vid ett hemligt möte i Kalmar 1534 på Menlösa barns dag, ställde kung Kristian ultimatum till kung Gustav Wasa (skidåkarn, ni vet).     ”Nu är det förb….mig din tur att ta hand om Norge. Vi har inte råd att föda dem längre. Det är ju bara snö, fjäll och vackert där, men det lever ingen på!”      Gustav som hade det taskigt ställt och var osams med kyrkan tvekade. Kristian såg Gustavs tvekan och körde på som en svensk fackföreningstorped eller SAF dito. Du, Gurra ”lite social verksamhet får väl du också ägna dig åt”. Gustav suckade ”ok då, men inte nu. Jag tar över senare, jag lovar, dom har ju det inte så lätt”

Ja, så där fortsatte det. Då kom en kung Karl. Han blev skitsur på detta tjatande och nästan exploderade vid ännu ett hemligt möte, i Köpenhamn denna gång. Nya kung Kristian var inte så tuff som farsan, tyrannen ni vet. Han vek sig direkt och suckade. ”Ja, ja. Jag tar hand om dem, men då ger du fan i Skåne.”      Det lovade Karl, men bröt snart löftet och grabben hans (tolvan), for fram som en galning över hela Europa, men det är en annan historia.

Efter att Sverige sopat till danskarna i Lund och befriat Skåne, Blekinge och Halland var det slut med Danmarks sociala vilja. Beskedet var enkelt och klart: ”Aldrig mer Norge, nu får ni reda upp eländet”     Som lök på laxen tvingade de på oss Jämtland också. Tyvärr drogs gränsen fel. Två mil västerut och Northug hade varit svensk.

Åren gick och det blev värre och värre. Trots höjda bidrag och plats på vår synnerligen vackra blågula fana, klagade normännen ständigt. Kung Oskar var både troende 0ch vänlig, att överge en vän i nöd var svårt för honom. Fast danskarna glömt Lund vid det här laget, var de benhårda, vi ställer inte upp. Med blödande hjärta kunggjorde Oskar 1905: Nu får ni klara Er själva. För att inte hela Norge skulle tömmas på folk, som ville till Sverige, förlade man armén längs gränsen. Det var en ovärdig handling av ett humanitärt land, men tyvärr nödvändigt.

Många ångrar i dag att vi drog bort armén från gränsen. Se bara hur det ser ut vid Svinesundsbron och Storlien i juni och juli. Snacka om invasion. Å andra sidan tycker många, att det kan vi väl bjuda på, så länge en liten öl på Karl Johan kostar 110 kr och en varm korv utan senap 65 kr – por pipel!

Alltså, man kan inte fira när man varit så taskig . Förlåt oss, men ni har ju i alla fall Holmenkollen, Linjeakvavit (dyr), olja och ingen stadsskuld.

Allvarlig avslutning. Vikingposten tog faktiskt in hela detta mitt svar till Terje. Dessutom blev reaktionerna mer hjärtliga än sura. Så någon brist på humor saknar inte grannen, men det visste jag ju.

Den här bloggen blir en hyllning till Paulina, vårt äldsta barnbarn, som i dag tar studenten.

Eftersom vi befinner oss utomlands kan vi inte vara med och fira dig Paulina, men present får du, det är fixat. I sådana här stunder minns man.

Umeå BB, det minns du inte, men vi.

Minns du, när vi gick ut i skogen för att klättra upp på den stora stenen. Vi närmade oss den mystiska trollstubben, som konstigt nog var full av godis, när vi hälsade på. Vi minns.

Minns du, när vi var i Fagerviken och rodde ut till Nyckelpigsön och jagade pirater, som kom seglande från havet? Vi minns.

Minns du, när vi var i Furuvik på allsång. 500 personer i publiken och du gick ensam upp på scen och sjöng solo? Vi minns.

Minns du, när vi fjällvandrade uppför Lundörrsfjället. Det var +27 grader i passet och du badade i en liten fjällsjö. På kvällen drog du upp din första öring, som du stekte och bjöd oss på. Vi minns.

Minns du, när vi satt vid lägerelden i Granlunda och älgarna kom fram bland dimmorna nere i dalen? Vi minns.

Minns du, när du första gången flög själv ned till oss i Spanien. Du gick fram och kramade en palm. Vi minns.

Minns du, när vi åkte bil upp på en liten skogsväg bakom Malåsberget för att fiska. Du satt i mitt knä och fick köra hela vägen. Två gånger på väg ned i diket, men det gick bra. Vi minns.

Nu är du på väg ut i vuxenlivet, som kan vara tufft ibland. Ta minnena med dig och lycka till. Vi älskar dig.

Farfar och farmor.

Bunkervärldsrekord eller……………

Konstiga, spektakulära, roliga, egendomliga…..GOLFSLAG

Zeppo Marx var en hängiven golfare: Det svåraste slaget är ett inspel åttio meter från green, när bollen måste spelas mot stammen på en ek, för att studsa tillbaka ner i en bunker, träffa en sten så att den kan studsa upp på green och sedan rulla ner i koppen. Det slaget är så svårt, att jag bara klarat det en gång.

Jag är medlem i 350 meters klubben. Det är alltså en liten klubb av golfare, som slagit ett slag längre än 350 meter. För min del hände det på Marquesa golfklubb på Costa Blanca i Spanien. Sista hålet på denna bana är ett par fem hål. Längs högra sidan av hålet löper en väg med vackra hus innanför. Mina spelkompisar var några ringrostiga Östersundare, dessutom Frösöspelare, som redan passerat 115 slag (brutto), så segern var redan klar. Jag tog ett alldeles för starkt grepp på drivern och klämde till för Juan Carlos och hela kungariket. Eftersom jag slår från rätt håll, alltså från vänster, gick bollen som ett spjut till höger upp mot lyxvillorna. Vi väntade och väntade. Ingen glasruta krossades, inget barn började illtjuta och ingen BMW-ägare började hysteriskt tuta……………………   Efter en provisorisk drive och en taskig träfemma ser jag green. I fairwaykanten till höger ligger en boll. Vi går dit och kollar. Jodå, det är min första boll, märkt med ett T. Eftersom vi var två före detta lärare och en psykolog, klarade vi av att räkna minus från flaggan. Slaget var 352 meter långt. Bollen hade alltså träffat någon mur, studsat ut på vägen och rullat nedåt, framåt och ut på banan. Tack för kaffet.

Det mest spektakulära slaget var på min hemmabana i Jämtland, Storsjöbygden (länets bästa bana). Detta hände när nuvarande sjuan, fortfarande var sjuan. Den har haft nummer sexton en tid också. Nu spelar det ingen roll för mig, jag slår alltid bollen i vattnet när jag kommer fram. Till höger om sjuan hade Harald avverkat skog. Ute på hygget låg en stor rishög. Jag slog även då från rätt håll, alltså från vänster. Jag satsade lika friskt, men då för Carl Gustav och hela kungariket. Det blev en historisk ”hälträff”, varför bollen gick nästan mellan mina ben ut på hygget. Där flyger den rakt in i rishögen och nu kommer det otroliga. Det smäller till och som skjuten ur en kanon kommer bollen farande ut och landar mitt på fairway. Det var väl inte så otroligt, tänker ni, sånt händer. Jo, det var det, för bollen som gick in i rishögen var en gul Cougar, men bollen som studsade ut, var en vit Topflight.

Nu uppstod en vild palaver. Var det verkligen en gul Cougar du slog?Jag var stensäker, men Pelle tvekade, vilket inte var så konstigt. Han stod alltid och pratade eller pinkade, för det mesta bådadera. Nåväl, ingen spelare bakom. I samlad trupp går vi till rishögen och gör en djupdykning. Där ligger min gula Cougar, märkt med mitt T. Kul för dig, sa P-O, spela rätt boll nu.

Att göra en alligator. Många golfare har gjort en birdie. Inte lika många har gjort en eagle. Få är de som skjutit en albatross, men hur många har gjort en alligator? Lars, kompis i Torrevieja, var på semester i Florida. När hans kompis peggade upp, såg de en alligator i fairwaykanten hundra meter bort. En toppad drive träffade alligatorn i kistan. Vrålet var grymt liksom vattenplasket, men bollen låg kvar. Det fick den göra.

Apropå säkra slag. Jag spelade med vännen Staffan Jönsson. När han skulle slå ut, stod ett rådjur mitt på fairway framför oss. Vi hoade och visslade, men rådjuret stod kvar. Då förstod jag. Det var ett ovanligt intelligent djur. Platsen mitt på fairway var med 100 procents säkerhet det tryggaste stället på banområdet.

Väl mött i sommar alla golfvänner

och – glöm inte att klicka på annonserna.

Golfsäsongen har nu startat på allvar i Sverige. För de som funderar på att börja med denna sport, vill jag ärligt och brutalt tala om vad de ger sig in i.

Golf, ett spel för självplågare. En nära vän till mig vill så gärna sluta att röka, men det går bara inte. I sitt desperata sökande efter hjälp blev hon rekommenderad en medicin, som skulle hjälpa. En liten stund var hon glad, tills hon läste biverkningarna av medicinen. Jag studerade dessa och upptäckte plötsligt att det var samma biverkningar som golf orsakar. Har ni iakttagit en golfare, när han/hon skall slå ut på första tee? Bakom står övriga och väntar på sitt fiasko. Muntorrhet, illamående och magont känner alla av. Den som skall slå ut är redan i stadiet av oro, ångest och svettningar. När samma person fullbordar sin fyrputt på andra green kommer huvudvärken smygande tillsammans med skakningar och yrsel.

”Han njuter av det fullkomliga lugnet, den obeskrivliga inre frid, som fullt ut bara kan upplevas av den som slutat spela golf” P.G. Wodehouse.

Mindre vanliga biverkningar: Kraftlöshet, bröstsmärta, hjärtklappning, förhöjt blodtryck, rodnad, förvirring, aptitlöshet, öronsus och synstörning. Av dessa mindre vanliga är flera vanliga hos golfare. Jag menar hjärtklappning, förvirring, öronsus och synstörningar lyser lång väg om den stackare som hamnat i en bunker och tycks bli kvar där.

”Om du håller en golfare tätt intill örat, som en snäcka, och lyssnar kommer du helt visst att höra en bortförklaring” Fred Beck.

Sällsynta biverkningar då? Svimning, krampanfall, muskel- och ledvärk. Detta är ju rena vardagsmaten för de flesta golfare. Några har det gått bra för fram till hål 13 ungefär. Där finns den stora dammen. Alla dyra kurser i positivt tänkande skall nu betala sig. Vilket vatten? du ser inget vatten, ta din järnsexa och slå upp bollen på green. Äntligen en utmaning, som inspirerar och höjer din mentala nivå flera steg. Det här är roligt. I helvete heller! Krampanfallen känns i både händer och hjärna. Du är totalt kraftlös och känner bröstsmärta. Efter att du dränkt tre bollar i havet framför dig går klubban samma väg, s.k. psykisk kollaps.

En liten skara golfare, som kostat på sig monumentala penningsummor i mental träning, ligger på par eller under när de slår ut på hål 18. De har segervittring. Om de beror på kurserna eller att de glömt drivern hemma är alltid lika svårt att avgöra. Tre av dessa fem klappar i regel ihop redan på tee. Mot koncentrationssvårigheter och klåda hjälper inga kurser i världen. När de försöker dricka, smakar vattnet diesel. Ingen kurs har lärt dem, att det bästa för deras hälsa vore att skriva 10 slag direkt och sedan gå in i klubbhuset och ta en iskall dusch.

”Golf är ett spel där kurage, djävlaranamma  och total hängivenhet inte ger något annat resultat än magsår” Tommy Bolt.

Trots allt. Två spelare har klarat sig ända fram till green på hål 18. Båda ler artigt mot varandra och berömmer inspelet, men hoppas att den andre kanske spelat på fel boll, eller åtminstone, att bollen rullat ned i vattnet bakom. Spelare 1 har ett slag för att vinna. Hon ligger 17 meter från flaggan. Spelare 2 har tre slag och ligger 1 meter från hålet. Kvinnan slår till utan att ens läsa greenen. Bollen går spikrakt mot hålet. När hon ser att bollen kommer att gå i, stiger blodtrycket. En kraftig rodnad sprider sig över armar och ansikte och när det klingar till i koppen svimmar hon. Bortdomnad slipper hon uppleva, när den andra spelaren gör en femputt med påföljande kräkanfall och senare får en kronisk depression, som ändar i en långvarig förstoppning.

Ok, visst får man kondition och går ned i vikt, men till vilket pris?

Ett stort tack till Staffan, Åke, P-G, Sverker och Sverre, vars golfspel(?) inspirerat till detta kåseri.

(och glöm inte att klicka på annonserna)