Den här bloggen blir en hyllning till Paulina, vårt äldsta barnbarn, som i dag tar studenten.

Eftersom vi befinner oss utomlands kan vi inte vara med och fira dig Paulina, men present får du, det är fixat. I sådana här stunder minns man.

Umeå BB, det minns du inte, men vi.

Minns du, när vi gick ut i skogen för att klättra upp på den stora stenen. Vi närmade oss den mystiska trollstubben, som konstigt nog var full av godis, när vi hälsade på. Vi minns.

Minns du, när vi var i Fagerviken och rodde ut till Nyckelpigsön och jagade pirater, som kom seglande från havet? Vi minns.

Minns du, när vi var i Furuvik på allsång. 500 personer i publiken och du gick ensam upp på scen och sjöng solo? Vi minns.

Minns du, när vi fjällvandrade uppför Lundörrsfjället. Det var +27 grader i passet och du badade i en liten fjällsjö. På kvällen drog du upp din första öring, som du stekte och bjöd oss på. Vi minns.

Minns du, när vi satt vid lägerelden i Granlunda och älgarna kom fram bland dimmorna nere i dalen? Vi minns.

Minns du, när du första gången flög själv ned till oss i Spanien. Du gick fram och kramade en palm. Vi minns.

Minns du, när vi åkte bil upp på en liten skogsväg bakom Malåsberget för att fiska. Du satt i mitt knä och fick köra hela vägen. Två gånger på väg ned i diket, men det gick bra. Vi minns.

Nu är du på väg ut i vuxenlivet, som kan vara tufft ibland. Ta minnena med dig och lycka till. Vi älskar dig.

Farfar och farmor.