För att inga missförstånd skall uppstå. Många av mina vänner här nere är norrmän. Den bästa av alla bor ovanför oss. Därför, ha humorhumöret på, både svenskar och norrmän – Brödrafolken.
Norge är alltid bättre, inte bara i skidåkning. Här i Torrevieja har vi två norska tidningar, vi har en, bara det. En av dem heter Vikingposten, som kommer ut varje vecka, verkligen bra jobbat. Där finns en kollega till mig som skriver kåserier, han heter Terje och är bra, ibland för bra. Eftersom många norrmän saknar humor, har Terje ofta fått på käften. Det finns svenskar som inte heller har humor, men han flyttade till Röros.
Till slut retade Terje upp mig. 1905 upplöstes unionen mellan Norge och Sverige. För de som gått i skolan före 1980 och kan räkna plus, blev det alltså 100 års jubileum 2005. Här i Torrevieja blev det ett förskräckligt firande och flaggviftande bland norrmännen över detta. Det var väl ok, man kan ju sitta inne och göra något annat. Dock, sen började karln skriva och tjata varför inte svenskarna var ute och firade och gapade. I Sverige nämndes det på nyheterna kl. 23, eftersom det blev tider över.
Historieförfalskning. Terje antydde nu att Norge blivit fria från Sverige och även Danmark. Att vi var några elaka jäklar som hade behandlat Norge som vi ville. Ibland var det Danmark och ibland Sverige, som sög ut Er. Det var ju precis tvärt om. Vi tog ju hand om Er, fast det kostade på. Därför kommer här den historiskt korrekta beskrivningen om vad som hände.
Än slank dom hit och än slank dom dit och än slank… Ibland hörde Norge till Danmark, ibland till Sverige. Det var inget krigande om Norge, tvärt om. Både Sverige och Danmark ville bli av med problemet. Vid ett hemligt möte i Kalmar 1534 på Menlösa barns dag, ställde kung Kristian ultimatum till kung Gustav Wasa (skidåkarn, ni vet). ”Nu är det förb….mig din tur att ta hand om Norge. Vi har inte råd att föda dem längre. Det är ju bara snö, fjäll och vackert där, men det lever ingen på!” Gustav som hade det taskigt ställt och var osams med kyrkan tvekade. Kristian såg Gustavs tvekan och körde på som en svensk fackföreningstorped eller SAF dito. Du, Gurra ”lite social verksamhet får väl du också ägna dig åt”. Gustav suckade ”ok då, men inte nu. Jag tar över senare, jag lovar, dom har ju det inte så lätt”
Ja, så där fortsatte det. Då kom en kung Karl. Han blev skitsur på detta tjatande och nästan exploderade vid ännu ett hemligt möte, i Köpenhamn denna gång. Nya kung Kristian var inte så tuff som farsan, tyrannen ni vet. Han vek sig direkt och suckade. ”Ja, ja. Jag tar hand om dem, men då ger du fan i Skåne.” Det lovade Karl, men bröt snart löftet och grabben hans (tolvan), for fram som en galning över hela Europa, men det är en annan historia.
Efter att Sverige sopat till danskarna i Lund och befriat Skåne, Blekinge och Halland var det slut med Danmarks sociala vilja. Beskedet var enkelt och klart: ”Aldrig mer Norge, nu får ni reda upp eländet” Som lök på laxen tvingade de på oss Jämtland också. Tyvärr drogs gränsen fel. Två mil västerut och Northug hade varit svensk.
Åren gick och det blev värre och värre. Trots höjda bidrag och plats på vår synnerligen vackra blågula fana, klagade normännen ständigt. Kung Oskar var både troende 0ch vänlig, att överge en vän i nöd var svårt för honom. Fast danskarna glömt Lund vid det här laget, var de benhårda, vi ställer inte upp. Med blödande hjärta kunggjorde Oskar 1905: Nu får ni klara Er själva. För att inte hela Norge skulle tömmas på folk, som ville till Sverige, förlade man armén längs gränsen. Det var en ovärdig handling av ett humanitärt land, men tyvärr nödvändigt.
Många ångrar i dag att vi drog bort armén från gränsen. Se bara hur det ser ut vid Svinesundsbron och Storlien i juni och juli. Snacka om invasion. Å andra sidan tycker många, att det kan vi väl bjuda på, så länge en liten öl på Karl Johan kostar 110 kr och en varm korv utan senap 65 kr – por pipel!
Alltså, man kan inte fira när man varit så taskig . Förlåt oss, men ni har ju i alla fall Holmenkollen, Linjeakvavit (dyr), olja och ingen stadsskuld.
Allvarlig avslutning. Vikingposten tog faktiskt in hela detta mitt svar till Terje. Dessutom blev reaktionerna mer hjärtliga än sura. Så någon brist på humor saknar inte grannen, men det visste jag ju.