Kommer ni ihåg Sterling? Det var ett tryggt flygbolag som fraktade oss svenskar till och från Spanien. När vi skulle åka ned till solen inträffade följande och jag skrev ett kåseri, som jag sedan fick äta upp.

Älskade Sterling, fler förseningar tack! Jag reser alltid med Sterling. Jag är nästan lika trogen Sterling, som min hustru. Jag vet inte om Sterling är bäst. Jag har inte flugit med någon annan, men jag vet att Sterling finns kvar. Mina vänner skryter ofta att de hittat en skitbillig biljett på ett nytt flygbolag. När de sedan skall åka finns inte bolaget kvar, konkurs kallas det.

Men även solen har sina fläckar. När jag, min hustru och en nära vän skulle flyga från Arlanda till Alicante ändrades vårt flyg. Ok. det var väl inte så farligt. En dag hit eller dit var ingen katastrof för oss pensionärer. När vi just fått nya tider kom ett SMS. Starten är försenad från 09,10 till 20,00 – tekniska problem. Det kallar jag försening, inget småhattande med 45 minuter. Nej, ska det vara, så ska det vara ordentligt. Ok, det löste sig det med. Tålmodiga pensionärer hetsar inte upp sig för småsaker. Dessutom skulle vi stanna till i maj, så 10 timmar  och 50 minuter var ju en baggis, som barnbarnen säger.

Incheckning som gav angenäma problem. Vi förstod ju att det skulle bli en lång natt. Därför åt vi ordentligt, innan vi åkte upp till flygplatsen. Damen i incheckningen bad om ursäkt fyrahundra gånger, varefter hon  gav oss matkuponger för 900 kr!! Dessa måste utnyttjas före start och fick inte bytas mot kontanter. Nu var goda råd dyra. Vi var ju fullmatade, men också pensionärer. De låter aldrig en krona gå förlorad. Nej, pengarna skall man ha kvar till barnbarnen. Det gick ju inte i det här fallet, men inget får förfaras.

Var fanns dyraste restaurangen? Den fann vi, men käka för 900 kr var uteslutet, alltså måste vi ta till spriten, som vi säger i Norrland. Nu uppenbarade sig det riktigt stora problemet. Min vän är nykterist och min fru tog mediciner som förbjuder alkohol. Det var inte första gången jag blivit problemlösare och fått offra mig, fast den här gången kändes det länge.

Dagen efter kom ett mail. En av de högsta bossarna på Sterling, Michael T Hansen, mailar till mig, som är en obetydlig pensionär! Med tanke på titeln, som var förfärligt lång och på engelska (så man inte begriper), måste han vara stor, viktig alltså. Han ber också om ursäkt, fast sexhundra gånger. Därefter kommer det ofattbara. Han erbjuder mig, min hustru och min nära vän (som är nykterist) tre nya biljetter gratis, för att flyga hem till Arlanda när vi vill.

Dear Michael. Nästa gång ni blir försenade (hoppas det inte dröjer för länge). Kan du inte ringa mig i god tid? Vi är ju brevvänner och nästan polare nu. Då behöver vi inte äta i förväg och min hustru kan låta bli medicinerna. Nykteristen stannar nog hemma.

En månad senare, när kåseriet publicerats, slår blixten ned. Sterling går i konkurs! Gissa om jag fick några mail. Dock, livet gick vidare, men något svar från Michael fick jag inte.