Det gamla gänget är en egendomlig samling av personer. De äldsta är jag och min fru, vi är förskräckligt gamla. Den yngsta är en flicksnärta som inte ens blivit fyrtio. Däremellan varierar ålder och utseende. Visserligen säger ICA-handlaren att jag ser ut som högst femtio, vilket kan stämma, men det kan också bero på att han själv just passerat 50 och också vill stanna där.

Det gamla gänget samlas bara en gång om året. Orsaken är ett spel som heter golf. För många år sedan började vi med golf på samma gång. Vi tog grönt kort och sänkte snabbt våra handikapp från 36 till 34. En i gruppen förslog då i ett sinnesförvirrat ögonblick, att vi skulle åka på ett träningsläger till en vacker golfbana i fjällvärlden, för att förbereda oss för vidare tourspel. Något tourspel blev det inte, men däremot träffas vi varje år på denna plats för att spela och ha trevligt. Golfspelet har nu mattats av för oss alla, men denna träff har blivit en ljuvlig tradition. ICA-handlaren har mattats av mest. Han spelar bara en gång om året och det är på denna träff. Nu förstår ni att hans spelkvalité inte precis har stegrats under åren. Däremot har han ett frejdigt humör och ett solitt självförtroende.

Att göra en birdie. För de lyckliga människor som inte spelar golf, krävs här en kortare förklaring. I golf är en birdie inte en fågel. De flesta vet att man från en plats på banan (kallas tee) slår till en vit boll så att den till slut hamnar i ett hål, där det står en flagga. För de flesta brukar det gå många slag innan bollen hamnar i detta hål. Om man slagit för många slag får man helt sonika ta upp bollen och gå till nästa hål, för att de som väntar bakom inte skall bli vansinniga, vilket trots detta är en vanlig företeelse bland golfare. ICA-handlaren bör ta upp bollen oftare, men so what. Det vanliga är att skickliga spelare slår i bollen på 4 slag. Proffsen slår ibland i på 3 slag. Det kallas för birdie.

Nu händer det otroliga. ICA-handlaren greppar drivern och får ett perfekt utslag. Bollen går spikrakt och långt, med andra ord en historisk händelse. Det blir värre. När ICA-handlaren kommer fram till bollen tar han en järnklubba utan tanke på nummer. Snabbt drar han till och ser i fjärran hur bollen hamnar på green (platsen där flaggan och hålet finns). När vi kommer fram ligger bollen två meter från hålet. På kvällen låg bollen fyra meter från hålet. Om några år kommer förmodligen bollen att ligga tio meter från hålet eller till och med i bunkern.

Nu är goda råd nästan lika dyra som en biff på ICA. Putten är svår. Greenen lutar och det är utför. Vi andra visar hur ICA-handlaren skall sikta, hur hårt han skall slå och att han inte får titta upp. ICA-handlaren hör säkert ingenting, håller andan och slår till. Bollen går åt fel håll, men viker av, gör ett varv runt hålet och ramlar i.

Bönen inleds. ICA-handlaren faller ned på knä i en typisk muslims böneställning. Ur strupen kommer underliga stönande ljud, men knappast böner. För den delen är han inte heller vänd mot Mecka, snarare Röros. Senare på kvällen förklarade han att upplevelsen liknade den han ändå senare på kvällen upplevde när han kröp ned till hustrun i sängen och genomförde sina äktenskapliga plikter. Se där vad en birdie kan åstadkomma.

Kvällen blev som vanligt med det gamla gänget. Efter badtunna och en fin middag samlades vi runt hotellets piano. ICA-handlaren är sjuhelsikes fingerfärdig, även på piano. Han spelar lika bra som jag, fast mera. Alla övriga är sångnödiga och ingen håller igen. Vi brukar börja med Sjöberg (inte Patrik), Dan Andersson, mycket Beatles, sen Ted, ABBA, Cornelis m.m. Nästa dag står vi fräscha och välmående på tee klockan åtta, trots den sena sången.

Allt detta, bara för något så meningslöst som golf.

Ps. Glöm inte att klicka på annonserna. Det lönar sig, åtminstone för mig.