Varje natt drömmer jag om Margareta, om barnen när de var små, om skolan. Det är som om jag går igenom livet. Det värsta är att jag alltid gör bort mig, skämmer ut mig. Jag vaknar kallsvettig och mår dåligt. När det är som obehagligast är det nära att ta tåget.

Efter morgonkaffet känns det lite bättre. Sen gör jag min träningsrunda. Promenad är väl rätta ordet, men det känns liksom tuffare med träningsrunda. Två stora backar ingår i rundan. Flåset är bra nu liksom vikten, men. Det är den här delen som sitter mitt på, kallas magen. Den blir inte mindre, tvärtom. Ser ut som en spärrballong, liknande de som användes över London under kriget. Dessutom innehåller denna varelse förfärligt mycket luft. Nåja, magen är väl detsamma. Jag tränar enbart för att orka 18 hål och slå Staffan Jönsson. Hål 8 är det inga problem med, där slår han i vattnet. Dock, de andra 17 är jag lite orolig för.

Efter dusch och havregrynsgröt försvinner molnen. Allt känns bättre. I dag är det en stor dag (och i morgon). SM i stafett går på Sollentuna IP. Amanda deltar i både senior- och juniorklassen. Jag kommer att vara med båda dagarna (ja, inte tävla…). Det lyfter mig att träffa Amanda och alla trevliga ungdomar.

Som avslutning är det travet klockan sex. Jo, ni såg rätt. Jag har blivit intresserad av hästar, trots att jag nyser när de kommer nära. Vännerna Bengt och Kicki lärde mig mycket om dessa varelser. Att de hade fyra ben och svans visste jag, men. Det är skillnad på hästar och hästar. En del springer alldeles gruvligt fort. Spelar man på den som springer fortast vinner man pengar. Kicki har en annan taktik. Hon spelar bara på kuskarna. Det är de som sitter bakom hästen och vilar sig. Hon spelar alltid på en som heter Örjan och en som heter Goop. Där hajade jag till. Goop minns jag från min ungdom. Han måste ju vara nästan 80 år, som jag. Förklaringen var att det var sonen eller sonsonen. Å andra sidan spelar det väl mindre roll om en gammal kusk ramlar av ekipaget. De är mycket noggrannare med hästarna. De får inte starta om de saknar ett ben, är halta, alltför brunstiga (kuskarna?).

Avslutningen på kvällen blir någon timme med Jo Nesbö. Ja, sen börjar skiten.