Knepig fråga till mig själv.
Vi har precis landat på äpplet 33 B. Vår urbanizacion heter Larrosa-Manzana (äpple) och vårt lilla radhus har nummer 33 B. Det är 31 grader varmt, solen lyser från molnfri himmel och vattnet i poolen är ljummet. Men, är det hemma? Ja, på ett sätt. Korten av barnbarnen står på bokhyllan. Prylarna för övrigt är våra. Teven visar Rapport, men halkar ibland in på spanska program, mest fotboll. Men, är det hemma? riktigt hemma? Njaaa, hemma kommer nog alltid att vara Sverige. Vi har bott här till och från i tretton år. Många bekanta har blivit gamla, svårt att klara sig själva och då kommer det: Vi blir nog tvungna att flytta hem.

Nu vet jag vad många tänker och en del säger. Jaha, det går bra att komma hem nu, när krämporna sätter in. Så här är det kära läsare. De flesta svenskar som flyttar hit har skattat hela sitt liv i Sverige. De flesta skriver inte ut sig ur Sverige utan fortsätter att skatta i Sverige som pensionärer. Vi skattar till och med mer än vanliga löntagare (fråga Borg varför).

Vi kan vända på frågan. Egentligen skulle väl alla boende här skatta i Spanien. Jo visst, men då skall man bo mer än sex månader om året. Det gäller hela Europa, oavsett vilket land du bor i. Dock, alla ”ytlänningar” som bor här under vinterhalvåret tillför den spanska ekonomin stora summor. Ett enkelt exempel. I grova siffror har Spanien en arbetslöshet på 25-27 procent. Här i Torrevieja ligger den på runt 12 procent, beroende på att det bor så många ”ytlänningar” här. Sen skattar vi ganska mycket ändå till Spanien, för bostaden kommunal och statlig skatt, för bilen m.m.

Väldigt vad allvarlig och tråkig den här bloggen blev. Nästa måste bli ett kåseri. Blir den för rolig får jag väl berätta vad det kostar att dö här, det ska man passa sig för.

Killevippen på Er!

Några bilder från Torrevieja:

Vårt poolområde

Regnstormen 2007, som förstörde mycket och till och med tog liv.