Kan man ha semester, när man inte jobbar? Det kändes så, när jag drog iväg. Först tre dagar till mitt underbara Långörn. Skäret utanför fiskelägret Fagerviken i norra Uppland. I år blir det sommar nr. 86 som jag vistas här. Första gången var 1939. Jag var tre månader. Ett svartvitt kornigt foto visar mig liggande på gistvallen. Sen fortsatte det med mina föräldrar, så småningom med min egen familj, några år med Margareta och jag – och nu ensam.
Det blev tre underbara dagar. Värmen hade slagit till. Folk pustade och suckade. På Långörn var det runt +23 grader. Havet kyler ned med en svag vind. Med andra ord perfekt. Två, tre dopp om dagen, +20 grader i vattnet. Några spänstiga hopp från bryggan är numera historia. Jag klättrar försiktigt ned från en stege tills vattnet når huvudet. Där står jag i några minuter, sedan lika försiktigt upp.
En mycket rolig händelse bjöds jag på denna gång. Monika, ett barnbarn, som numera äger gården med sjöbod hade fest. Hennes dotter fyllde 20 år och de hade bjudit in släkten. Jag blev också inbjuden. Några kände jag igen. I vilket fall blev jag ordentligt utfrågad om hur det var förr, -40 talet och framåt. Det var trevligt och kul för mig.

Långörn 1982
Nästa semestermål var Jämtlandsfjällen och fiske. Jag hämtade upp sonen Magnus i Gävle och drog vidare mot Arådalen och Glens sameby. Där mötte sonen Mats upp. Barnbarnet Jonatan kunde inte vara med i år. Han har just blivit pappa och har viktigare saker för sig. Sex kilometer vandring upp till Glensjön och +27 grader. Utan packning klarar jag det, men då måste grabbarna bära allt. Jag pratade med samerna, som körde upp packningen på en fyrhjuling för en godtagbar kostnad.
Det blev en annorlunda fjällupplevelse. Blå himmel, ingen vind, myggfritt (jo, det är sant) och varmt i vattnet. Vi satt ute och åt i skuggan. Jag minns sommaren -82. Då var det liknande värme i fjället under flera veckor. Renarna stod samlade på glaciären vid Sylarna för att slippa myggen. Glaciären sprack och ett stort block rullade ned i sjön. Jag tyckte det var häpnadsväckande och trodde det skulle uppmärksammas i tidningarna. Inte en rad, inte ens i ÖP (Östersundsposten). Det hände alltså saker med klimatet förr också, men fick inte samma nyhetsvärde.

Problemet var naturligtvis fisket. Fiskarna verkar lika slöa av värmen som vi. De hugger inte, nafsar lite och släpper lätt. Dock, vi gav inte upp. Dessutom var det helt underbart ute på sjön. Blankvatten och en bedövande utsikt åt alla håll. Efter tre dagar hade vi åtta öringar och en röding, vikt runt ett halv kilo var. Helt godkänt. Eftersom vi hade gitarren med blev det mycket sång och lite sömn.

Nästa semestermål var Dalarna. Jag tänkte hälsa på ”spanienvännerna” Kicki och Bengt. Tyvärr började bilen krångla. Jag tordes inte köra ensam 12 mil över Finnskogarna, utan vände kosan hem till Sigtuna. Här väntade golfveckan på Sigtuna GK med en bana i toppskick. Sammanfattningsvis gick fisket bättre än golfen…
Anders Trense