![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image1_2.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Det finns s\u00e5 m\u00e5nga dumma, neds\u00e4ttande ord om vissa m\u00e4nniskor.
\nF\u00f6r mig \u00e4r G\u00f6ran en j\u00e4ttefin kille. Han har klarat sig sj\u00e4lv n\u00e4r han fick chansen. Han \u00e4r social och har en stor empati.<\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen om G\u00f6ran Lindberg<\/strong><\/p>\n 1943 intr\u00e4ffade en dramatisk f\u00f6dsel p\u00e5 L\u00f6wenstr\u00f6mska lasarettet. En kvinna f\u00f6dde tvillingar, tv\u00e5 pojkar. Det mesta gick fel. B\u00e5da barnen fick hj\u00e4rnskador. Den ena pojken n\u00f6dd\u00f6ptes och avled efter tre timmar. Den andra pojken \u00f6verlevde, men blev kallad utvecklingsst\u00f6rd. Mamman blev l\u00e4mnad ensam med sitt barn och flyttade in till Stockholm, fader ok\u00e4nd. Det var h\u00e5rda tider och kvinnan avled i fattigdom 1945. Samh\u00e4llet tog hand om barnet.<\/p>\n Jag f\u00f6ddes 1939 och fick inga syskon. Pappa var fabriksarbetare p\u00e5 S\u00e4ngfabriken i \u00d6rbyhus. Mamma var hemmafru. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar gav mig en fri och lycklig barndom. 1961 gick jag p\u00e5 seminariet i Uppsala f\u00f6r att bli l\u00e4rare. Det \u00e5ret kom att betyda mycket i mitt liv. Den viktigaste h\u00e4ndelsen var att jag gifte mig med en flicka som blev min livskamrat i 57 \u00e5r. Den andra h\u00e4ndelsen var att jag fick en bror.<\/p>\n Jag gick i femte klass i byskolan vid \u00d6rbyhus g\u00e5rd. Skolan l\u00e5g och ligger \u00e4nnu intill slottet. Min l\u00e4rare hette M\u00e5rtensson. En duktig magister som b\u00e5de kunde h\u00e5lla ordning p\u00e5 tre klasser i samma klassrum, men \u00e4ven l\u00e4ra oss en massa. M\u00e5rtensson avancerade sedan och blev rektor\/chef f\u00f6r Rickomberga v\u00e5rdhem i Uppsala. D\u00e4r tog man hand om barn med utvecklingsst\u00f6rningar. Genom m\u00e4nniskor som arbetat inom denna v\u00e5rd f\u00f6rst\u00e5r jag att milj\u00f6n kunde vara h\u00e5rd. Ibland en n\u00e4stan brutal uppfostran. Jag har inte tr\u00e4ffat M\u00e5rtensson, men jag f\u00f6rst\u00e5r att han ville f\u00f6r\u00e4ndra villkoren f\u00f6r dessa barn. Han ville helt enkelt f\u00e5 ut barnen fr\u00e5n institutionsmilj\u00f6n till vanliga hem. Eftersom han varit l\u00e4rare och hade kvar sina klasslistor, ringde han upp sina gamla elevers f\u00f6r\u00e4ldrar och fr\u00e5gade om de kunde ta hand om eller r\u00e4ttare sagt, om de ville ge en ung m\u00e4nniska en ny chans i livet. Mamma och pappa var naturligtvis tveksamma, men tackade till slut ja. Detta var allts\u00e5 1961.<\/p>\n G\u00f6ran var 18 \u00e5r n\u00e4r han kom till \u00d6rbyhus. Han var mycket h\u00e4mmad, n\u00e4stan r\u00e4dd. Eftersom han hade en talst\u00f6rning ville han inte s\u00e4ga mycket. Han tittade ned i marken, v\u00e4nde sig ofta bort. Han visade en besv\u00e4rlig aggression mot min<\/p>\n mamma. Detta fick jag senare en f\u00f6rklaring till. V\u00e5rdarna p\u00e5 alla institutioner han varit p\u00e5 var n\u00e4stan alla kvinnor. De gjorde s\u00e4kert sitt b\u00e4sta, men den uppfostran som d\u00e5 anv\u00e4ndes kunde vara ganska h\u00e5rd. Pappa fick ofta s\u00e4ga till honom \u201datt vara sn\u00e4ll mot mamma\u201d. G\u00f6ran f\u00f6r\u00e4ndrades mycket snabbt. Han k\u00e4nde v\u00e4rmen och k\u00e4rleken i en normal familj. Pappa fr\u00e5gade ledningen f\u00f6r S\u00e4ngfabriken om han fick ta med G\u00f6ran till \u201djobbet\u201d f\u00f6r att k\u00e4nna p\u00e5 milj\u00f6n. Det var ett lyckokast. Arbetarstammen p\u00e5 fabriken var fina m\u00e4nniskor. De hejade p\u00e5 G\u00f6ran, pratade med honom. Enkelt sagt, behandlade honom som en medm\u00e4nniska. Landstinget betalade fabriken f\u00f6r att G\u00f6ran skulle bli anst\u00e4lld och utf\u00f6ra enklare uppgifter. Det tog inte l\u00e5ng tid f\u00f6rr\u00e4n man uppt\u00e4ckte att G\u00f6ran inte alls var utvecklingsst\u00f6rd n\u00e4r det g\u00e4llde praktiska uppgifter. Han var duktig p\u00e5 siffror, l\u00e4rde sig m\u00e4ta, hur man st\u00e4llde in maskiner och hur de fungerade. Efter n\u00e5gra \u00e5r fick han fast anst\u00e4llning. T\u00e4nk er sj\u00e4lva, att G\u00f6ran med sin bakgrund, pl\u00f6tsligt f\u00e5r egen l\u00f6n och blir betraktad som en av alla andra p\u00e5 jobbet. Jag m\u00e4rkte vilken oerh\u00f6rd f\u00f6r\u00e4ndring G\u00f6ran genomgick under dessa \u00e5r.<\/p>\n ———————————————————<\/p>\n \u00a0I januari 1962 intr\u00e4ffade en sv\u00e5r h\u00e4ndelse. Min pappa blev p\u00e5k\u00f6rd av en bil och sv\u00e5rt skadad. Senare f\u00f6rstod jag att detta p\u00e5verkade G\u00f6ran p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Han trodde att han inte skulle f\u00e5 vara kvar hos oss. Hans \u00e4ngslan, som han inte kunde f\u00f6rklara f\u00f6r mig, gjorde att han fick mags\u00e5r. Han blev inlagd p\u00e5 sjukhus, men allt ordnade upp sig till slut. N\u00e4r han f\u00f6rstod att han skulle f\u00e5 vara kvar i min familj blev han lugn och n\u00e5got problem med magen \u00e5terkom aldrig.<\/p>\n ———————————————————-<\/p>\n Jag f\u00f6rmodar att mina f\u00f6r\u00e4ldrar fick betalt f\u00f6r att ta hand om G\u00f6ran. Ers\u00e4ttning f\u00f6r mat och \u00f6vriga kostnader. Vi talade aldrig om detta. Vad jag f\u00f6rst\u00e5r var det v\u00e4l Landstinget som hade ansvaret f\u00f6r G\u00f6ran. Mamma ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att det kom ut tv\u00e5 damer i p\u00e4ls (som hon sa). Det var naturligtvis deras skyldighet<\/p>\n att kontrollera varje hem, men mamma tyckte det var obehagligt. Min uppfattning \u00e4r att det h\u00e4r var en kulturkrock. Mamma hemmafru och arbetarhustru, bes\u00f6karna var kuratorer och hade ett annat spr\u00e5k. Mamma ville veta G\u00f6rans bakgrund, var han kom ifr\u00e5n. \u201dDet skall inte fru Eriksson bry sig om\u201d. Det h\u00e4r \u00e4r mammas ord, s\u00e5 jag vet inte, men hon var bitter.<\/p>\n —————————————————————<\/p>\n Hela familjen, julen 1967. G\u00f6ran med Magnus.<\/p>\n I varje litet samh\u00e4lle finns en avundsjuka, som drabbade mina f\u00f6r\u00e4ldrar. N\u00e5gra spred rykten att G\u00f6ran inte fick tillr\u00e4ckligt med mat. Jag har ber\u00e4ttat hur G\u00f6ran fick jobb och egen l\u00f6n. Allting var ju nytt f\u00f6r G\u00f6ran. Till det h\u00f6rde Bengtssons kiosk. En samlingsplats mitt i \u00d6rbyhus f\u00f6r ungdomar. H\u00e4r fanns b\u00e5de grillad och kokt korv och andra godsaker. G\u00f6ran var glad i mat och detta var n\u00e5got helt<\/p>\n nytt. Med egen l\u00f6n kunde han k\u00f6pa det han ville. Det blev b\u00e5de tv\u00e5 och fem korvar p\u00e5 en kv\u00e4ll. Mer beh\u00f6vdes inte f\u00f6r att starta upp skitprat. Pappa brydde sig inte om pratet, men mamma blev ledsen.<\/p>\n —————————————————————–<\/p>\n Jag och Margareta fick tre s\u00f6ner. G\u00f6ran blev farbror. Han \u00e4lskade grabbarna och de honom. Att G\u00f6ran var lite annorlunda p\u00e5verkade inte grabbarna det minsta. Tv\u00e4rt om. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att de tidigt fick en mogen syn p\u00e5 m\u00e4nniskor som \u00e4r n\u00e5got annorlunda. Det h\u00e4r g\u00e4llde hela livet de v\u00e4xte upp med G\u00f6ran. Jag kan v\u00e4lja en h\u00e4rlig h\u00e4ndelse fr\u00e5n n\u00e4r vi \u00e5kte slalom i Kl\u00f6vsj\u00f6. G\u00f6ran l\u00e4rde sig \u00e5ka skidor, men slalom var om\u00f6jligt. Dock, han var alltid med. G\u00f6ran var ju teknisk och hade skaffat sig b\u00e5de kamera och senare videokamera. Liftk\u00f6n var l\u00e5ng d\u00e4r grabbarna stod. G\u00f6ran skulle filma dem, men n\u00e5got hakade upp sig. D\u00e5 skrek G\u00f6ran s\u00e5 halva Kl\u00f6vsj\u00f6 kunde h\u00f6ra: ——————————————————————–<\/p>\n Mamma och Pappa var med i IOGT, nykterhetslogen Linn\u00e9a. G\u00f6ran gick med i Logen och fick m\u00e5nga v\u00e4nner d\u00e4r. Det fanns en inre krets medlemmar som ofta tr\u00e4ffades privat. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar h\u00f6rde dit och G\u00f6ran blev en given medlem. De spelade kort och hade allm\u00e4nt trevligt. V\u00e4rt att n\u00e4mna \u00e4r att TVn var ny, med en svar-vit kanal som inte s\u00e4nde s\u00e5 m\u00e5nga timmar p\u00e5 dygnet. Med andra ord, det fanns tid f\u00f6r annat umg\u00e4nge. Det var m\u00e5nga medlemmar som betydde mycket f\u00f6r G\u00f6ran. Trots det m\u00e5ste jag n\u00e4mna ett namn. Henry Tengvall. Han var en idol f\u00f6r mig som ton\u00e5ring. En hedersman p\u00e5 alla s\u00e4tt. Han och hans fru Inga bj\u00f6d hem G\u00f6ran p\u00e5 kaffe en onsdagskv\u00e4ll. N\u00e4r G\u00f6ran skulle g\u00e5 hem s\u00e5g han p\u00e5 Henry och undrade: \u00d6IF, \u00d6rbyhus Idrottsf\u00f6rening. De flesta som var med i fotbollslaget jobbade p\u00e5 fabriken. G\u00f6ran var ju kompis med alla. De tog med honom p\u00e5 matcherna, b\u00e5de hemma och borta. Han blev \u201dtrunkb\u00e4rare\u201d. Vi anv\u00e4nde det ordet om v\u00e4skorna med tr\u00f6jor och byxor. Ordf\u00f6rande i f\u00f6reningen var G\u00f6te Eriksson. Han och hans fru Valborg tog ofta hand om G\u00f6ran. N\u00e4r inte G\u00f6ran var hos mig p\u00e5 julen, var de alltid julmiddag hos Valborg och G\u00f6te. De hade sommarstuga p\u00e5 \u00c5land. Tillsammans med Henry och Inga Tengvall tog de med G\u00f6ran dit. En ny v\u00e4rld f\u00f6r G\u00f6ran.<\/p>\n ——————————————————————–<\/p>\n I b\u00f6rjan p\u00e5 -70 talet kom den stora sammanslagningen av kommuner i Sverige. Vendels kommun skulle g\u00e5 upp i Tierps kommun. N\u00e4stan alla sm\u00e5 kommuner som skulle f\u00f6rsvinna passade p\u00e5 att \u201dt\u00f6mma kassan\u201d f\u00f6re sammanslagningen. Vendels kommun byggde Vendelbadet. Ett mycket imponerande bygge. 50-meters bass\u00e4ng med hopptorn, innebad och kaffeteria. Vendelbadet blev G\u00f6rans andra hem. —————————————————————–<\/p>\n 1974 orkade inte pappa och mamma med att sk\u00f6ta sin villa l\u00e4ngre. De flyttade till en trea p\u00e5 Blomsterv\u00e4gen. G\u00f6ran fick under de h\u00e4r \u00e5ren g\u00e5 en hel del kurser f\u00f6r att l\u00e4ra sig grunderna f\u00f6r att klara sig sj\u00e4lv. Han hade naturligtvis l\u00e4rt sig mycket hos mamma och pappa, men de h\u00e4r kurserna var mycket bra. Han l\u00e4rde sig l\u00e4sa hj\u00e4lpligt. Klarade rubriker. Han l\u00e4rde sig mycket om matlagning, tv\u00e4tta sj\u00e4lv, betala med bankgiro m.m. Nu fick G\u00f6ran en egen liten l\u00e4genhet bredvid mamma och pappa. En milstolpe i G\u00f6rans liv. Pappa hj\u00e4lpte honom fortfarande med sv\u00e5rare saker som att deklarera, men det mesta sk\u00f6tte han str\u00e5lande. G\u00f6ran med Magnus.<\/p>\n ————————————————————————-<\/p>\n N\u00e4r pappa k\u00e4nde att han inte orkade l\u00e4ngre pratade han med v\u00e4nnen S\u00f6ren Forsling om att ta \u00f6ver ansvaret f\u00f6r G\u00f6ran. S\u00f6ren och hans fru Marianne blev n\u00e4ra v\u00e4nner till G\u00f6ran. S\u00f6ren kunde ekonomi och planerade p\u00e5 ett ansvarsfullt s\u00e4tt G\u00f6rans ekonomi. G\u00f6ran var mycket medveten om, att man inte skulle g\u00f6ra av med mer pengar \u00e4n man hade. S\u00f6ren \u00f6ppnade bankkonton med bra r\u00e4nta d\u00e4r G\u00f6ran sparade varje m\u00e5nad. Aktier eller riskfyllda placeringar var uteslutet. G\u00f6ran tj\u00e4nade ju bra och detta gjorde att hans konton v\u00e4xte. N\u00e4r han k\u00f6pte n\u00e5got var det alltid kontant. Jag hade bra kontakt med S\u00f6ren och litade p\u00e5 honom till 100 procent. Ett \u00e5terkommande inslag var kaffe varje l\u00f6rdag kl. 15 hos Marianne och S\u00f6ren. Efter att S\u00f6ren g\u00e5tt bort fortsatte G\u00f6ran detta \u00e4nda tills Marianne flyttade in p\u00e5 Vendelg\u00e5rden.<\/p>\n —————————————————————————-<\/p>\n G\u00f6ran var helt ointresserad av kvinnor och sex. Det hade sin naturliga f\u00f6rklaring. Han f\u00f6ddes 1943. Ute i Europa h\u00e4rskade Nazisterna. Deras ideologi var att alla avvikande m\u00e4nniskor skulle tas bort. Den h\u00e4r synen var nog ganska stark bland vissa \u00e4ven i Sverige. De skulle inte tas bort, men inte fortplanta sig. G\u00f6ran blev helt enkelt kastrerad. Han funderade s\u00e4kert \u00f6ver det h\u00e4r med barn och deras tillkomst, men inte n\u00e5got djupare. G\u00f6ran hade ju video. Han hyrde filmer av olika slag. Jag s\u00e5g att han hade porrfilm och fr\u00e5gade honom vad han tyckte om den. Konstigt, tokig gymnastik var hans svar. Ja, s\u00e5 kan man ju se det. —————————————————————————<\/p>\n 1984 avled pappa Birger. Vi hade begravning i Tegelsmora kyrka. Det var mycket folk. V\u00e4nner fr\u00e5n IOGT, representanter fr\u00e5n arbetarr\u00f6relsen, m\u00e5nga sl\u00e4ktingar. Pappa hade tolv syskon, inte alla i livet. Jag och Margareta, mamma och G\u00f6ran satt l\u00e4ngst fram. Jag m\u00e4rkte att G\u00f6ran reagerade mycket starkt. Han hade aldrig varit med om n\u00e5gon begravning, sett en kista s\u00e5 n\u00e4ra. Han b\u00f6rjade gr\u00e5ta och skaka. F\u00f6rmodligen k\u00e4nde han sig generad \u00f6ver sitt beteende, fast det ju var helt naturligt. Att n\u00e5got h\u00e4nde ins\u00e5g jag senare. G\u00f6ran v\u00e4grade att g\u00e5 p\u00e5 n\u00e5gon begravning. —————————————————————————–<\/p>\n Julen 1989 ————————————————————————-<\/p>\n 1993 fyllde G\u00f6ran 50 \u00e5r. Jag pratade med G\u00f6rans alla v\u00e4nner och vi ordnade en stor fest. De som gjorde mest och fixade allt med mat var \u201dh\u00f6norna\u201d p\u00e5 badet, men m\u00e5nga andra hj\u00e4lpte ocks\u00e5 till. Det k\u00e4ndes som om hela \u00d6rbyhus var d\u00e4r. Det var m\u00e5nga tal och presenter. Mina s\u00f6ner \u00e4r alla musiker. Magnus kan verkligen h\u00e5lla ig\u00e5ng. Han skojade med G\u00f6ran p\u00e5 scenen, den ena tjejen efter den andra dansade med G\u00f6ran, som verkligen var i form. Alls\u00e5ng och spex hela kv\u00e4llen. Det var h\u00f6gt i tak, men inte en droppe alkohol.<\/p>\n ——————————————————————————<\/p>\n Fj\u00e4llvandringen<\/p>\n Margareta och jag var vana fj\u00e4llvandrare, b\u00e5de sommar och vinter. Vi funderade p\u00e5 om vi kunde ta med G\u00f6ran. Han kunde \u00e5ka skidor riktigt bra p\u00e5 l\u00e4ngden, men om det blev f\u00f6r brant gick han p\u00e5 n\u00e4san. Han hade mycket d\u00e5lig koordination, men bra kondition. V\u00e4dret p\u00e5 fj\u00e4llet kan vara mycket varierande. Det kan sl\u00e5 om snabbt. Skulle han klara en storm? Vi pratade med G\u00f6ran. Han ville absolut. Vi besl\u00f6t att ta den klassiska turen i J\u00e4mtlandsfj\u00e4llen. Storulv\u00e5n \u2013 Bl\u00e5hammaren \u2013 Sylarna – Storulv\u00e5n. De \u00e4r sn\u00e4lla fj\u00e4ll med vindskydd p\u00e5 alla lederna. Vi hade tur med v\u00e4dret n\u00e4r vi startade. Sol och m\u00e5ttlig vind. Fr\u00e5n \u00a0Storulv\u00e5n till Bl\u00e5hammaren g\u00e5r leden mest upp\u00e5t. Det gick hur bra som helst. Vi ber\u00f6mde G\u00f6ran och han var p\u00e5 str\u00e5lande hum\u00f6r. N\u00e4sta dag samma v\u00e4der. Bl\u00e5hammaren \u2013 Sylarna \u00e4r ganska l\u00e5ngt, 22 km. I b\u00f6rjan \u00e4r det l\u00e5nga utf\u00f6rsl\u00f6por, inte branta, men det kan bli h\u00f6g fart om man sl\u00e4pper p\u00e5. Jag \u00e5kte sakta och tittade p\u00e5 fj\u00e4llen runt. D\u00e5 s\u00e5g jag G\u00f6ran sticka iv\u00e4g i st\u00f6rtloppsst\u00e4llning. Vinterlederna g\u00e5r alltid rakt tills de sv\u00e4nger tv\u00e4rt. Vi hade medvind och bra skidor. G\u00f6ran kunde inte bromsa, farten \u00f6kade. Till slut kom han fram d\u00e4r leden \u00e4ndrade riktning. Han fortsatte rakt fram ut i l\u00f6ssn\u00f6n. Jag s\u00e5g ett sn\u00f6moln som n\u00e4stan f\u00f6rm\u00f6rkade himlen. N\u00e4r vi kom fram s\u00e5g vi en sn\u00f6gubbe som fr\u00e4ste av ilska. Toppluva, stavar och skidor l\u00e5g utspridda \u00f6ver fj\u00e4llet. Han pekade p\u00e5 mig och skrek: Sylstationen \u00e4r en stor och fin anl\u00e4ggning. En h\u00e4rlig matsal med utsikt mot massivet. D\u00e4r finns duschar och bastu. G\u00f6ran tyckte om att bada bastu. Det fanns tre tider f\u00f6r dusch och bastubad. F\u00f6rst gemensamt f\u00f6r kvinnor och m\u00e4n, sedan bara kvinnor och sedan m\u00e4n. G\u00f6ran ville inte v\u00e4nta. Han stegade iv\u00e4g och jag m\u00e5ste h\u00e4nga p\u00e5. Jag s\u00e5g att Margareta hade sv\u00e5rt att h\u00e5lla sig f\u00f6r skratt. Nu var det inte vilka kvinnor som helst. Norska skidlandslaget var d\u00e4r. Det var snygga tjejer och hade tydligen inget emot att visa upp sig. G\u00f6ran reagerade inte det minsta (naturligtvis), men jag fick problem. \u00c4ven om man \u00e4lskar sin fru har man ju hormoner som inte g\u00e5r att styra \u00f6ver. G\u00f6ran bastade p\u00e5, jag v\u00e4ntade vid duscharna, v\u00e4nd mot v\u00e4ggen.<\/p>\n Sylarna<\/p>\n ——————————————————————–<\/p>\n 1979 k\u00f6pte G\u00f6ran en l\u00e4genhet inne i centrum. Det var en n\u00e5got st\u00f6rre etta p\u00e5 tredje v\u00e5ningen. I samma omr\u00e5de blev det 1993 nya tv\u00e5rummare till salu. Det var fina l\u00e4genheter. G\u00f6ran ville ha en l\u00e4genhet p\u00e5 nedre v\u00e5ningen. Han fick hj\u00e4lp av Swedbank, d\u00e4r anst\u00e4llda k\u00e4nde G\u00f6ran v\u00e4l. Det var lite snack bland hans v\u00e4nner. Skall du verkligen k\u00f6pa, du bor ju bra i din etta. Allt i v\u00e4lmening. Jag svarade G\u00f6ran att vill du s\u00e5 k\u00f6p. Det var redan d\u00e5 en bra Brf med god ekonomi. G\u00f6ran var mycket intresserad av blommor. Nu skulle han f\u00e5 plats f\u00f6r sina odlingar. G\u00f6ran \u00e5kte ned till Fyris\u00e5n och h\u00e4mtade vatten. Han hade l\u00e4rt sig att det var b\u00e4st f\u00f6r blommorna. Han sk\u00f6tte allt exemplariskt. Det var en fr\u00f6jd att se s\u00e5 fint han ordnade allt.<\/p>\n ——————————————————————–<\/p>\n G\u00f6ran tog ofta ut en vecka semester i september, n\u00e4r han h\u00e4lsade p\u00e5 oss. Vi eldade huset med ved. G\u00f6ran hj\u00e4lpte till n\u00e4r vi avverkade. Vi hade mycket roligt hela dagarna. P\u00e5 kv\u00e4llen blev det god mat och olika spel. En kv\u00e4ll h\u00e4nde n\u00e5got underligt n\u00e4r vi lagt oss. Vi hade sl\u00e4ckt och b\u00f6rjade somna. D\u00e5 h\u00f6rde vi att G\u00f6ran r\u00f6rde p\u00e5 sig. Han kom in till oss i m\u00f6rkret och satte sig p\u00e5 min s\u00e4ng. G\u00f6ran p\u00e5 bes\u00f6k. Julen 1988.<\/p>\n ——————————————————————————-<\/p>\n Vi blev kallade till juristbyr\u00e5n. G\u00f6ran var mycket sp\u00e4nd. Han satt alldeles tyst och lyssnade. De ber\u00e4ttade f\u00f6ljande: G\u00f6ran satt helt stilla och lyssnade uppm\u00e4rksamt.<\/p>\n Den som var chef p\u00e5 Rickomberga v\u00e5rdhem var en f.d. folkskoll\u00e4rare som hette M\u00e5rtensson. Han ville att barnen p\u00e5 v\u00e5rdhemmet skulle f\u00e5 \u201driktiga\u201d hem, varf\u00f6r han kontaktade m\u00e4nniskor som ville ta hand om barnen. Nu skall du f\u00e5 h\u00f6ra n\u00e5got mycket intressant. Denne M\u00e5rtensson hade varit l\u00e4rare f\u00f6r din fosterbror Anders, n\u00e4r han gick i femte klass p\u00e5 \u00d6rbyhusg\u00e5rds byskola, vid slottet. Byskoll\u00e4rarna p\u00e5 den tiden hade god kontakt med alla f\u00f6r\u00e4ldrar. M\u00e5rtensson mindes Anders och visste att han nu skulle vara 22 \u00e5r. Han ringde Anders f\u00f6r\u00e4ldrar, Birger och Aina Eriksson. De sa ja och du fick ett hem. Du kom till \u00d6rbyhus sommaren 1961.<\/p>\n G\u00f6ran s\u00e5g p\u00e5 mig och Margareta, t\u00e5rarna rann nedf\u00f6r kinden. Margareta kramade honom. Det h\u00e4r var ett mycket starkt \u00f6gonblick f\u00f6r oss alla.<\/p>\n Juristen fortsatte: —————————————————————-<\/p>\n Som ni f\u00f6rst\u00e5r var det sv\u00e5rt f\u00f6r G\u00f6ran att fatta allt detta. Vi fick papper p\u00e5 allt och kunde repetera f\u00f6r G\u00f6ran n\u00e4r vi var hemma. Han fr\u00e5gade om och om igen om olika saker. N\u00e4sta dag fr\u00e5gade vi G\u00f6ran om han ville bes\u00f6ka sin familj. Det blev ett stenh\u00e5rt Nej. Han ville absolut inte ha n\u00e5gra kontakter. ———————————————————————————<\/p>\n 1999 k\u00f6pte Margareta och jag ett boende i Spanien (Torrevieja). Vi avs\u00e5g att bo d\u00e4r st\u00f6rre delen av \u00e5ret. F\u00f6r att inte helt tappa kontakten med J\u00e4mtland k\u00f6pte vi med Magnus familj ett sommarboende i Hoverberg. Byn dit vi kommit 1964. D\u00e4r kunde vi tr\u00e4ffas med alla v\u00e4nner under sommaren. Vi pratade med G\u00f6ran om detta, men han var inte alls orolig, tv\u00e4rt om. Nu kunde han ju f\u00e5 \u00e5ka till Spanien. Allt knallade ju ocks\u00e5 p\u00e5 som vanligt i \u00d6rbyhus. G\u00f6ran simmade p\u00e5. Alla fina v\u00e4nnerna som hj\u00e4lpte honom var fortfarande pigga trots stigande \u00e5lder. Datoriseringen gjorde att jag kunde ringa p\u00e5 Skype utan st\u00f6rre kostnad. Vi h\u00f6ll kontakten varje vecka. Det blev m\u00e5nga bes\u00f6k i Spanien. F\u00f6r det mesta f\u00f6ljde han med n\u00e5gon av s\u00f6nerna m.fam. N\u00e4r han blev van \u00e5kte han sj\u00e4lv med assistans. Ett roligt minne var n\u00e4r jag v\u00e4ntade p\u00e5 honom p\u00e5 Alicante flygplats. Pl\u00f6tsligt d\u00f6k han upp sj\u00e4lv. Det viktigaste som h\u00e4nde under den h\u00e4r tiden var att S\u00f6ren Forsling inte orkade l\u00e4ngre. Han pratade med H\u00e5kan Andersson som var vaktm\u00e4stare d\u00e4r G\u00f6ran bodde. H\u00e5kan var en mycket fin m\u00e4nniska och kom att betyda mycket f\u00f6r G\u00f6ran. Inte bara H\u00e5kan utan \u00e4ven hans fru Anna-Lena blev ett stort st\u00f6d f\u00f6r G\u00f6ran. Jag fick mycket god kontakt med H\u00e5kan och visste att G\u00f6ran var i goda h\u00e4nder.<\/p>\n —————————————————————————-<\/p>\n G\u00f6ran firar 70 \u00e5r i v\u00e5rt hem i Torrevieja, Spanien.<\/p>\n ——————————————————————————–<\/p>\n Den 10 mars 2014 avled min hustru Margareta i v\u00e5rt hem i Torrevieja. Det f\u00f6r\u00e4ndrade mitt liv totalt och kanske \u00e4ven G\u00f6rans, som haft f\u00f6rtroende och tyckte om Margareta. Problemet f\u00f6r mig var hur jag skulle ber\u00e4tta f\u00f6r G\u00f6ran. Jag ville inte ringa. Det var inte s\u00e4kert att han skulle f\u00f6rst\u00e5. En av mina s\u00f6ner \u00e5kte till G\u00f6ran, som blev glad f\u00f6r bes\u00f6k. N\u00e4r de pratat en stund ber\u00e4ttade Mikael f\u00f6r G\u00f6ran vad som h\u00e4nt. ———————————————————————–<\/p>\n V\u00e5ren 2015 blev G\u00f6ran p\u00e5tagligt s\u00e4mre. En morgon n\u00e4r H\u00e5kan bes\u00f6kte honom l\u00e5g han p\u00e5 golvet och kunde inte resa sig. Han m\u00e5dde illa och ville kr\u00e4kas. H\u00e5kan ringde mig och jag \u00e5kte \u00f6ver till G\u00f6ran. N\u00e4r det h\u00e4r h\u00e4nde hade G\u00f6ran ingen hemhj\u00e4lp. Han sk\u00f6tte allt sj\u00e4lv. Lagade mat, handlade, st\u00e4dade och betalade r\u00e4kningar \u00f6ver Bg. N\u00e4r jag kom var G\u00f6ran mycket s\u00e4mre. H\u00e5kan hade sitt arbete att sk\u00f6ta och m\u00e5ste avvika. Jag beslutade att ta G\u00f6ran i min bil och \u00e5ka till Tierps sjukhus. G\u00f6ran h\u00f6ll i en hink som han kr\u00e4ktes i med j\u00e4mna mellanrum. —————————————————————–<\/p>\n Jag f\u00f6rstod att G\u00f6ran skulle f\u00e5 det sv\u00e5rt att helt klara sig sj\u00e4lv, varf\u00f6r jag kontaktade ansvariga p\u00e5 Tierps kommun. Fr\u00e5n f\u00f6rsta kontakt fick jag ett mycket v\u00e4nligt och kunnigt mottagande. L\u00e5ng\u00f6rn, Upplands Fagerviken<\/p>\n —————————————————————–<\/p>\n \u00c5ren som f\u00f6ljde var jobbiga. G\u00f6ran fick stora problem med balansen. Han ramlade tv\u00e5 g\u00e5nger och br\u00f6t l\u00e5rbenshalsen. Kisseriet fungerade inte och han fick katet. Hj\u00e4lpen ut\u00f6kades hela tiden, \u00e4ven nattbes\u00f6k. Dock, allt fungerade utm\u00e4rkt. En fantastisk personal och ledning gjorde sitt jobb. Jag hade god kontakt med alla och k\u00e4nde trygghet. V\u00e5ren 2024. ——————————————————————–<\/p>\n Under den h\u00e4r perioden har det b\u00f6rjat h\u00e4nda saker. Det har kommit barnbarnsbarn. G\u00f6ran \u00e4r mycket intresserad och vill tr\u00e4ffa dem. Han fr\u00e5gar mig hela tiden hur de m\u00e5r. F\u00f6r\u00e4ldrarna (barnbarnen) s\u00e4nder bilder, som hamnar p\u00e5 v\u00e4ggen i G\u00f6rans sovrum, men han vill ju tr\u00e4ffa dem ocks\u00e5. F\u00f6rst kom Aline. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrar bor i G\u00e4vle, s\u00e5 det var enkelt. Sen kom Ellinor. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrar bor i Lule\u00e5. Det l\u00f6ste sig ocks\u00e5. Paulina och Markus besl\u00f6t sig f\u00f6r att h\u00e5lla dopet i Gamla Uppsala kyrka. Mycket f\u00f6r att de hade mycket av sina v\u00e4nner i Uppsala. G\u00f6ran var med p\u00e5 dopet och festen efter\u00e5t. Kort d\u00e4refter kom Birger Elton, lillebror till Aline, G\u00e4vle allts\u00e5. Observera namnet Birger, det hette min pappa. Birger Eriksson i \u00d6rbyhus. Den 20 mars 2025 f\u00f6ddes det fj\u00e4rde barnbarnsbarnet, en pojke som heter Aston.<\/p>\n G\u00f6ran och Aline m\u00e5lar tillsammans.<\/p>\n Ellinors dop i Gamla Uppsalas kyrka. Aline vilar tryggt p\u00e5 G\u00f6ran. Barnbarnet Matilda h\u00e5ller i Ellinor som G\u00f6ran stryker p\u00e5 armen lite f\u00f6rsiktigt.<\/p>\n G\u00f6ran med lilla Birger Elton.<\/p>\n ———————————————————————-<\/p>\n I maj 2024 intr\u00e4ffade det som inte f\u00e5r h\u00e4nda. G\u00f6ran ramlade och fick en spricka p\u00e5 b\u00e4ckenbenet. Han v\u00e5rdades p\u00e5 Akademiska och fick sedan komma till ett korttidsboende p\u00e5 Vendelg\u00e5rden i \u00d6rbyhus. Den h\u00e4r olyckan tog h\u00e5rt p\u00e5 G\u00f6ran, han blev klart s\u00e4mre \u00e4n f\u00f6rr. G\u00f6ran trivdes p\u00e5 korttidsboendet. Han hade folk runt sig hela tiden och \u201dmaten var god\u201d. Efter tre veckor fick G\u00f6ran flytta hem. Tack vare den utm\u00e4rkta hemtj\u00e4nsten fungerade det mesta bra. Problemet var att g\u00e5 i trappan f\u00f6r att komma ut. P\u00e5 nyss n\u00e4mnda Vendelg\u00e5rden finns ocks\u00e5 ett \u00e4ldreboende, som G\u00f6ran k\u00e4nde till. G\u00f6ran fr\u00e5gade mig om han kunde f\u00e5 flytta dit. Det best\u00e4mmer du, sa jag, men vi kan kontakta kommunen om du vill. G\u00f6ran har ett bra minne. Han ber\u00e4ttade saker som jag gl\u00f6mt. Det jag skrivit l\u00e4ste jag f\u00f6r honom och fick \u201dgodk\u00e4nt\u201d.<\/p>\n Det kan s\u00e4kert f\u00f6rekomma faktafel i ber\u00e4ttelsen. Allt \u00e4r ju minnen fr\u00e5n mig och G\u00f6ran. V\u00e4rre \u00e4r om jag gl\u00f6mt n\u00e4mna personer som hj\u00e4lpt och betytt mycket f\u00f6r S\u00e5 h\u00e4nde det som inte fick h\u00e4nda. Allt var ju s\u00e5 positivt. G\u00f6ran trivdes verkligen p\u00e5 Villa Siggbo. Vi hade till och med ett barnbarnsbarns-kalas d\u00e4r med G\u00f6ran. Det var barnbarnet Amanda som med sina barn Aline och Elton firade Alines fem\u00e5rsdag med G\u00f6ran p\u00e5 Villa Siggbo. Sigtuna den 29\/9 2025<\/p>\n Anders Trense.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det finns s\u00e5 m\u00e5nga dumma, neds\u00e4ttande ord om vissa m\u00e4nniskor. F\u00f6r mig \u00e4r G\u00f6ran en j\u00e4ttefin kille. Han har klarat sig sj\u00e4lv n\u00e4r han fick chansen. Han \u00e4r social och har en stor empati. Ber\u00e4ttelsen om G\u00f6ran Lindberg 1943 intr\u00e4ffade en dramatisk f\u00f6dsel p\u00e5 L\u00f6wenstr\u00f6mska lasarettet. En kvinna f\u00f6dde tvillingar, tv\u00e5 pojkar. Det mesta gick … Forts\u00e4tt l\u00e4sa G\u00f6ran<\/span>
\nJag och G\u00f6ran fann varandra direkt. Jag vet inte varf\u00f6r, men p\u00e5 n\u00e5got vis st\u00e4mde personkemin. Detta gjorde ocks\u00e5 att han tyckte om min fru Margareta, trots att hon var kvinna. Hon pratade enkelt och v\u00e4nligt med honom. En f\u00f6rklaring kunde ju ocks\u00e5 vara att vi kom hem n\u00e5gon dag och gjorde roliga saker. Mamma och pappa fick ju ta hand om vardagen och dess bekymmer.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image2_1.jpeg\")
<\/p>\n
\n– Manus, sn\u00f6trom i kameran, hj\u00e4lpa, kom.
\nMagnus skidade ur k\u00f6n upp till G\u00f6ran, st\u00e4llde in sk\u00e4rpan och skidade ned. G\u00f6ran tittade i kameran.
\n– V\u00e4nta, nu bra, \u00e5k.
\nDe sk\u00e4mdes aldrig f\u00f6r G\u00f6ran, vilken situation det \u00e4n kunde vara.<\/p>\n
\n– N\u00e4ta onsdag, sju?
\n– Naturligtvis.
\nJag tror att det blev n\u00e4stan 40 \u00e5r och inte en missad onsdag.<\/p>\n
\n
\nN\u00e4r badet invigdes \u00f6ppnade kommunen f\u00f6r en t\u00e4vling. Den som hade simmat l\u00e4ngs under sommaren skulle f\u00e5 pris. Om han inte bes\u00f6kte oss var han p\u00e5 badet. Damerna i kaffeterian blev hans b\u00e4sta v\u00e4nner. G\u00f6ran d\u00f6pte dem till \u201dh\u00f6norna\u201d. G\u00f6ran \u201df\u00f6rst\u00f6rde\u201d hela t\u00e4vlingen. Han vann \u00f6verl\u00e4gset varje \u00e5r. Den enda som kom i n\u00e4rheten av G\u00f6rans simning var Rut Nilsson. Hon m\u00e5ste ha varit mycket gammal, men simmade varje dag. Jag har ett protokoll fr\u00e5n Vendelbadet. D\u00e4r st\u00e5r att G\u00f6ran fr\u00e5n 1975 till 2009 hade simmat 858 mil.
\nUnder den h\u00e4r perioden var G\u00f6ran med i Vinterbr\u00f6derna. En hurtfrisk skara m\u00e4n som tr\u00e4ffades varje vecka och badade vinterbad. Det h\u00e4r visar ocks\u00e5 vilken fin sammanh\u00e5llning det fanns i \u00d6rbyhus. G\u00f6ran blev alltid inbjuden att vara med. En stor del av hans utveckling finns i detta.<\/p>\n
\nEn stor h\u00e4ndelse var \u00e5r 1978 n\u00e4r G\u00f6ran k\u00f6pte moped. Det fungerade hur bra som helst. Nu kunde han \u00e5ka l\u00e5nga str\u00e4ckor och uppt\u00e4cka nya vyer. Det kunde vara fotbollsmatcher, fester och allehanda saker som intresserade honom.
\nKurserna G\u00f6ran gick gjorde att han n\u00e4stan blev en \u201dn\u00f6rd\u201d p\u00e5 att sk\u00f6ta sin kropp. F\u00f6rutom simningen promenerade han l\u00e5nga str\u00e4ckor. Han var noga med att \u00e4ta r\u00e4tt. Varje dag kollade han vikten. Han rakade sig och duschade varje dag.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image3_1.jpeg\")
<\/p>\n
\nSenare togs den fr\u00e5gan upp i Sverige. M\u00e4nniskor som blivit tv\u00e5ngssteriliserade fick ers\u00e4ttning fr\u00e5n staten. Jag pratade med G\u00f6ran om detta. F\u00f6rklarade att han kunde f\u00e5 ers\u00e4ttning, men han var helt emot detta. Han ville absolut inte blanda in n\u00e5gra myndigheter.<\/p>\n
\nMamma Aina blev sv\u00e5rt dement bara n\u00e5gra m\u00e5nader efter pappas bortg\u00e5ng. Hon fick plats p\u00e5 en sluten avdelning. Jag och Margareta h\u00e4lsade p\u00e5 henne, men G\u00f6ran ville inte f\u00f6lja med. Hon avled inom tv\u00e5 \u00e5r. N\u00e4r mamma flyttade m\u00e5ste vi s\u00e4ga upp l\u00e4genheten och ta reda p\u00e5 m\u00f6bler och andra saker. Jag fr\u00e5gade G\u00f6ran om det var n\u00e5got han ville ha. Han tittade p\u00e5 mig:
\n– G\u00f6ran inte \u00e4jva.
\nJag f\u00f6rklarade att han hade r\u00e4tt, men att det kunde vi best\u00e4mma sj\u00e4lva. M\u00f6bler beh\u00f6vde han inte, men vissa saker tyckte han om. S\u00e4rskilt tavlan Grindslanten och n\u00e5gra klockor.
\n– Annes och Magajeta d\u00f6da, Fj\u00f6na \u00e4rva?
\nHan kallade tidigt s\u00f6nerna Fr\u00f6na n\u00e4r de var sm\u00e5. Jag nickade, men s\u00e5g att han funderade, f\u00f6rklaringen kom m\u00e5nga \u00e5r senare.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image4_1.jpeg\")
<\/p>\n
\nG\u00f6ran och Mats kl\u00e4r granen<\/p>\n
\n– Jag och Majeta g\u00e5j ned, Annes \u00e5ka sj\u00e4lv.
\nJag tror det \u00e4r enda g\u00e5ngen som han varit riktigt arg p\u00e5 mig. Sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet hade f\u00e5tt sig en kn\u00e4ck och n\u00e5gon m\u00e5ste ju r\u00e5 f\u00f6r det. Margareta hj\u00e4lpte G\u00f6ran med all sn\u00f6n och grejerna. Hon h\u00f6ll med G\u00f6ran. Vi g\u00e5r tillsammans ned och \u00e5ker skidor upp, det blir bra. Det tog bara n\u00e5gra minuter, sen var allt bra igen.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image5_1.jpeg\")
<\/p>\n
\n– \u00c4r det n\u00e5got fel G\u00f6ran? fr\u00e5gade jag.
\nTyst l\u00e4nge, sedan b\u00f6rjade G\u00f6ran prata.
\n– Jag har mamma och pappa och bror i Kateholm (Katrineholm). Jag var inte riktig s\u00e5 jag fick inte stanna.
\nDet var tyst, det var m\u00f6rkt. Margareta reste sig, uppr\u00f6rd.
\n– Det kan inte vara sant G\u00f6ran.
\n– Jo, G\u00f6ran inte riktig.
\n– Sn\u00e4lla G\u00f6ran. Du \u00e4r visst riktig. S\u00e5 f\u00e5r man inte g\u00f6ra i Sverige. Vi har lagar som skyddar barn.
\nJag harklade mig och tog i G\u00f6ran.
\n– Vill du veta din bakgrund? Det g\u00e5r att ta reda p\u00e5 allt.
\n– Annes g\u00f6ra?
\n– Nej, vi anlitar en juristbyr\u00e5. Du vet vad advokat \u00e4r?
\n– Kosta pengar?
\n– Ja, men det fixar vi.
\n– S\u00e5 g\u00f6ra, bla.
\nG\u00f6ran gick in till sig och somnade. Margareta och jag pratade l\u00e4nge. Vi var ganska uppstressade.
\nN\u00e5gonting hade h\u00e4nt med G\u00f6ran. En kv\u00e4ll senare, n\u00e4r vi satt och drack kaffe fr\u00e5gade han:
\n– Fr\u00f6na \u00e4va Annes och Maleta, l\u00e5ng paus. Vem \u00e4va G\u00f6ran?
\nDet h\u00e4r blev sv\u00e5rt. Hur skulle jag p\u00e5 ett enkelt s\u00e4tt f\u00f6rklara detta.
\n– Du har inga barn. Du har ingen sl\u00e4kt, s\u00e5 vitt vi vet. D\u00e5 g\u00e5r pengarna till staten.
\nG\u00f6ran n\u00e4stan exploderade.
\n– Staten! Jag vill inte staten \u00e4va, aldjig.
\n– Det finns ett annat s\u00e4tt. Du kan skriva ett testamente.
\n– Jag kan inte skriva.
\n– Du beh\u00f6ver inte skriva. Vi pratade om jurist, advokat h\u00e4rom kv\u00e4llen. En s\u00e5n skriver och du s\u00e4ger vad du vill.
\nSenare bes\u00f6kte vi en juristbyr\u00e5. De fick i uppdrag att ta reda p\u00e5 G\u00f6rans historia. P\u00e5 samma g\u00e5ng pratade de med G\u00f6ran och uppr\u00e4ttade ett testamente. Sen \u00e5kte vi ut och \u00e5t p\u00e5 restaurang. G\u00f6ran var mycket n\u00f6jd.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image1_3.jpeg\")
<\/p>\n
\nDu f\u00f6ddes p\u00e5 L\u00f6wenstr\u00f6mska sjukhuset, utanf\u00f6r Uppland V\u00e4sby 1943. Ni var tvillingar. Det blev en mycket sv\u00e5r f\u00f6dsel. Din bror skadades s\u00e5 sv\u00e5rt att han avled efter tre timmar. Ditt huvud kl\u00e4mdes ocks\u00e5. D\u00e4rf\u00f6r har du besv\u00e4r att l\u00e4ra dig vissa saker och att tala. Du och din mamma flyttade till Stockholm. D\u00e4r avled hon 1945. Du var allts\u00e5 tv\u00e5 \u00e5r och samh\u00e4llet tog hand om dig eftersom du inte hade n\u00e5gra f\u00f6r\u00e4ldrar. Du flyttades till ett hem f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa barn i Katrineholm. Senare flyttades du till Rickomberga v\u00e5rdhem i Uppsala.<\/p>\n
\nDu har en pappa. Han \u00e4r mycket gammal. Han har en familj med tre vuxna barn, dina halvsyskon allts\u00e5.<\/p>\n
\n– Hal familj, beh\u00f6vel inte mera.
\nSenare avled hans pappa. V\u00e5r jurist sk\u00f6tte om allt. G\u00f6ran fick sitt arv, men var helt ointresserad. Han ville \u00f6verhuvud inte prata n\u00e5got om detta. Helt klart var G\u00f6ran mycket l\u00e4ttat, nu n\u00e4r han visste sin bakgrund.<\/p>\n
\n– Inte v\u00e4nta asitant, hitta sj\u00e4lv.
\nN\u00e4r han fyllde 70 \u00e5r hade vi fest i Torrevieja. Han fyller \u00e5r i februari. Polen \u00e4r \u00f6ppen, men ingen badar d\u00e5, jo G\u00f6ran! Spanjorerna gjorde stora \u00f6gon, men ingen stoppar en medlem av vinterbr\u00f6derna fr\u00e5n \u00d6rbyhus.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image6_1.jpeg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image7_1.jpeg\")
<\/p>\n
\nG\u00f6ran satt tyst ganska l\u00e4nge. Mikael sa ingenting. D\u00e5 s\u00e5g G\u00f6ran p\u00e5 Mikael:
\n– Annes d\u00e5? M\u00e5 bla?
\nDet h\u00e4r har gripit mig djupt. Det visar vilket socialt patos G\u00f6ran har. Han har ofta \u00f6verraskat med empati f\u00f6r andra, mer \u00e4n vad m\u00e5nga s.k. normala visat.
\nMargareta kremerades i Torrevieja. Vi hade sedan begravning hemma i Sverige. G\u00f6ran ville inte vara med. Han orkade inte. Jag f\u00f6rstod honom.
\nTiden i Spanien var nu \u00f6ver. Jag flyttade hem och bosatte mig i Sigtuna. P\u00e5 det viset kom jag n\u00e4ra G\u00f6ran.<\/p>\n
\nDet h\u00e4r var en ny situation f\u00f6r mig, vilket f\u00f6rklarar mitt handlande. Jag skulle naturligtvis ha ring 1177 eller 112 och f\u00e5tt en ambulans. Gjort \u00e4r gjort, vi kom till akuten p\u00e5 Tierps sjukhus och blev v\u00e4l omh\u00e4ndertagna. D\u00e4remot var det problematiskt f\u00f6r dem att konstatera var det var med G\u00f6ran. Till slut besl\u00f6t de att s\u00e4nda G\u00f6ran vidare till Akademiska, eftersom det kunde vara en hj\u00e4rtinfarkt, vilket Akademiska senare konstaterade.
\nG\u00f6ran fick \u00e5ka ambulans och jag k\u00f6rde efter i min bil. P\u00e5 Akademiska var det l\u00e5ng k\u00f6. G\u00f6ran fick v\u00e4nta i en s\u00e4ng, d\u00e4r jag satt bredvid honom. Det tog halva natten innan G\u00f6ran skrevs in och jag kunde \u00e5ka hem.
\nEfter denna h\u00e4ndelse beslutade Akademiska att G\u00f6ran skulle f\u00e5 en pacemaker.<\/p>\n
\nI b\u00f6rjan var G\u00f6ran negativ till att ta emot hj\u00e4lp. Han tyckte han kunde klara sig sj\u00e4lv. Vi hade m\u00f6ten med ansvariga p\u00e5 Tierps kommun, som f\u00f6reslog \u00e5tg\u00e4rder, men G\u00f6ran ruskade p\u00e5 huvudet. Vid ett m\u00f6te sa H\u00e5kan och jag ifr\u00e5n p\u00e5 skarpen. Du kan inte beg\u00e4ra att vi skall hj\u00e4lpa dig med allt, vi hinner inte och kan inte. Vid detta m\u00f6te var \u00e4ven en sjuksk\u00f6terska med. Hon f\u00f6rklarade lugnt och v\u00e4nligt saker som hon m\u00e5ste utf\u00f6ra. G\u00f6ran lyssnade och f\u00f6rstod. G\u00f6ran ins\u00e5g nu sin situation. Det var viktigt f\u00f6r mig att G\u00f6ran var positiv till hj\u00e4lp och inte tvingades till sina beslut.
\n\u00c5ren som f\u00f6ljde var trots allt ganska positiva. Bra l\u00e4karhj\u00e4lp gjorde att han fick r\u00e4tt mediciner och fungerade bra. Han orkade \u00e5ka med mig till mitt hem i Sigtuna, d\u00e4r vi firade midsommar. Likas\u00e5 bes\u00f6kte vi mitt barnbarn i \u00d6stersund, n\u00e4r hon tog studenten. En bit fr\u00e5n \u00d6rbyhus vid kusten ligger Fagerviken. Genom v\u00e4nner har jag tillg\u00e5ng till en stuga, d\u00e4r vi bodde n\u00e5gra dagar. F\u00f6r \u00f6vrigt gjorde vi sm\u00e5 dagsturer till platser i Uppland. Vi hade med oss rullstol och noggranna instruktioner n\u00e4r det g\u00e4llde mediciner m.m. G\u00f6rans mentala h\u00e4lsa hade inte f\u00f6r\u00e4ndrats. B\u00e5de jag och G\u00f6ran tyckte det var roligt.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/1-e1762592538269-1024x768.jpg\")
<\/p>\n
\nDet mest fantastiska var att G\u00f6ran var s\u00e5 positiv. Han tyckte det var roligt n\u00e4r personalen kom. De skojade med honom och han h\u00e4ngde med.
\nEn dag ber\u00e4ttade H\u00e5kan att han blivit sjuk. Han hade f\u00e5tt cancer. Ett tag trodde vi att H\u00e5kan skulle klara sig, men det gick inte. G\u00f6ran reagerade precis som n\u00e4r Margareta gick bort. Han sa ingenting, tog det lugnt, men ville inte g\u00e5 p\u00e5 begravningen. Det k\u00e4ndes tungt f\u00f6r mig, eftersom H\u00e5kan var en trygg v\u00e4n att ringa till.<\/p>\n
\nG\u00f6ran har f\u00f6rs\u00e4mrats succesivt. Han k\u00e4nner sj\u00e4lv av detta och \u00e4r klarsynt i sina beslut. Han vill inte \u00e5ka bort \u00f6ver natten, men g\u00e4rna sm\u00e5 turer. Dock vill han sitta kvar i bilen, eftersom benen hela tiden blir s\u00e4mre. N\u00e5got han till varje pris vill forts\u00e4tta med \u00e4r lunchbes\u00f6ken p\u00e5 restaurangen P\u00e4rlan. P\u00e5 helgerna serverar de fj\u00e4llr\u00f6ding. G\u00f6ran f\u00e5r sin fj\u00e4llr\u00f6ding vilken dag det \u00e4n \u00e4r. Det otroliga \u00e4r att G\u00f6ran hela tiden \u00e4r s\u00e5 positiv och glad. Han klagar aldrig. \u00c4n en g\u00e5ng m\u00e5ste jag framh\u00e5lla personalen inom hemtj\u00e4nsten. De \u00e4r positiva, glada och har humor. F\u00f6r G\u00f6ran \u00e4r de som goda v\u00e4nner som h\u00e4lsar p\u00e5. Det har blivit lika f\u00f6r mig. Jag har l\u00e4rt k\u00e4nna de flesta och ser dem som v\u00e4nner.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image9_1.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image10_1.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/anderstrense.se\/wp-content\/uploads\/2025\/11\/image11_1-e1762592659392-768x1024.jpeg\")
<\/p>\n
\nVi har nu tr\u00e4ffat ansvariga p\u00e5 kommunen och gjort en ans\u00f6kan om att f\u00e5 flytta till Vendelg\u00e5rden. Problemet \u00e4r att det inte finns plats p\u00e5 Vendelg\u00e5rden. Det kan r\u00f6ra sig om l\u00e5ng v\u00e4ntan. I Tierp fanns \u00e4ldreboendet Villa Siggbo. Jag fr\u00e5gade G\u00f6ran om vi skulle \u00e5ka dit och se p\u00e5 boendet. G\u00f6ran tyckte detta \u00e4ldreboende var fint, varf\u00f6r vi ans\u00f6kte om att bo d\u00e4r. Nu bor G\u00f6ran p\u00e5 Villa Siggbo och trivs utm\u00e4rkt.<\/p>\n
\nG\u00f6ran. Det \u00e4r l\u00e4tt gjort n\u00e4r man skall minnas m\u00e5nga \u00e5r bak\u00e5t. I s\u00e5 fall ber jag dem om urs\u00e4kt.
\nJuni 2025
\nAnders Trense<\/p>\n
\nG\u00f6ran ramlade och slog sig i armen och huvudet. G\u00f6ran lades in p\u00e5 N\u00e4rv\u00e5rdsenheten p\u00e5 Tierps sjukhus. Skadorna var f\u00f6r sv\u00e5ra och G\u00f6ran avled l\u00f6rdagen den 27\/9 10.03. Jag och Mats var med honom. Vi f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 kontakt med honom genom att prata h\u00f6gt. D\u00e5 tittade han upp, f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4ga n\u00e5got, men orkade inte. Sen sl\u00f6t han \u00f6gonen och somnade in.<\/p>\n