Varje natt dr\u00f6mmer jag om Margareta, om barnen n\u00e4r de var sm\u00e5, om skolan. Det \u00e4r som om jag g\u00e5r igenom livet. Det v\u00e4rsta \u00e4r att jag alltid g\u00f6r bort mig, sk\u00e4mmer ut mig. Jag vaknar kallsvettig och m\u00e5r d\u00e5ligt. N\u00e4r det \u00e4r som obehagligast \u00e4r det n\u00e4ra att ta t\u00e5get.<\/p>\n
Efter morgonkaffet k\u00e4nns det lite b\u00e4ttre. Sen g\u00f6r jag min tr\u00e4ningsrunda. Promenad \u00e4r v\u00e4l r\u00e4tta ordet, men det k\u00e4nns liksom tuffare med tr\u00e4ningsrunda. Tv\u00e5 stora backar ing\u00e5r i rundan. Fl\u00e5set \u00e4r bra nu liksom vikten, men. Det \u00e4r den h\u00e4r delen som sitter mitt p\u00e5, kallas magen. Den blir inte mindre, tv\u00e4rtom. Ser ut som en sp\u00e4rrballong, liknande de som anv\u00e4ndes \u00f6ver London under kriget. Dessutom inneh\u00e5ller denna varelse f\u00f6rf\u00e4rligt mycket luft. N\u00e5ja, magen \u00e4r v\u00e4l detsamma. Jag tr\u00e4nar enbart f\u00f6r att orka 18 h\u00e5l och sl\u00e5 Staffan J\u00f6nsson. H\u00e5l 8 \u00e4r det inga problem med, d\u00e4r sl\u00e5r han i vattnet. Dock, de andra 17 \u00e4r jag lite orolig f\u00f6r.<\/p>\n
Efter dusch och havregrynsgr\u00f6t f\u00f6rsvinner molnen. Allt k\u00e4nns b\u00e4ttre. I dag \u00e4r det en stor dag (och i morgon). SM i stafett g\u00e5r p\u00e5 Sollentuna IP. Amanda deltar i b\u00e5de senior- och juniorklassen. Jag kommer att vara med b\u00e5da dagarna (ja, inte t\u00e4vla…). Det lyfter mig att tr\u00e4ffa Amanda och alla trevliga ungdomar.<\/p>\n
Som avslutning \u00e4r det travet klockan sex. Jo, ni s\u00e5g r\u00e4tt. Jag har blivit intresserad av h\u00e4star, trots att jag nyser n\u00e4r de kommer n\u00e4ra. V\u00e4nnerna Bengt och Kicki l\u00e4rde mig mycket om dessa varelser. Att de hade fyra ben och svans visste jag, men. Det \u00e4r skillnad p\u00e5 h\u00e4star och h\u00e4star. En del springer alldeles gruvligt fort. Spelar man p\u00e5 den som springer fortast vinner man pengar. Kicki har en annan taktik. Hon spelar bara p\u00e5 kuskarna. Det \u00e4r de som sitter bakom h\u00e4sten och vilar sig. Hon spelar alltid p\u00e5 en som heter \u00d6rjan och en som heter Goop. D\u00e4r hajade jag till. Goop minns jag fr\u00e5n min ungdom. Han m\u00e5ste ju vara n\u00e4stan 80 \u00e5r, som jag. F\u00f6rklaringen var att det var sonen eller sonsonen. \u00c5 andra sidan spelar det v\u00e4l mindre roll om en gammal kusk ramlar av ekipaget. De \u00e4r mycket noggrannare med h\u00e4starna. De f\u00e5r inte starta om de saknar ett ben, \u00e4r halta, alltf\u00f6r brunstiga (kuskarna?).<\/p>\n
Avslutningen p\u00e5 kv\u00e4llen blir n\u00e5gon timme med Jo Nesb\u00f6. Ja, sen b\u00f6rjar skiten.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Varje natt dr\u00f6mmer jag om Margareta, om barnen n\u00e4r de var sm\u00e5, om skolan. Det \u00e4r som om jag g\u00e5r igenom livet. Det v\u00e4rsta \u00e4r att jag alltid g\u00f6r bort mig, sk\u00e4mmer ut mig. Jag vaknar kallsvettig och m\u00e5r d\u00e5ligt. N\u00e4r det \u00e4r som obehagligast \u00e4r det n\u00e4ra att ta t\u00e5get. Efter morgonkaffet k\u00e4nns det … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Dr\u00f6mmar och m\u00f6rka moln<\/span>