{"id":1807,"date":"2015-04-21T20:11:45","date_gmt":"2015-04-21T19:11:45","guid":{"rendered":"http:\/\/anderstrense.se\/?p=1807"},"modified":"2015-04-21T20:11:45","modified_gmt":"2015-04-21T19:11:45","slug":"en-tid-av-forandring","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/anderstrense.se\/?p=1807","title":{"rendered":"En tid av f\u00f6r\u00e4ndring"},"content":{"rendered":"<p><strong>Avslut.<\/strong><strong>\u00a0<\/strong>P\u00e5 s\u00f6ndag, 26\/4, \u00e5ker jag och tv\u00e5 v\u00e4nner till Torrevieja f\u00f6r att \u00a0&#8221;st\u00e4da ut&#8221;. Det k\u00e4nns vemodigt, men ocks\u00e5 r\u00e4tt. Som jag sagt tidigare, det var v\u00e5r grej, inte min. Sorgen \u00e4r fortfarande tung, men jag kan se fram\u00e5t.<\/p>\n<p><strong>En annons.\u00a0<\/strong>Sigtuna golfklubb hade \u00f6ppet hus i l\u00f6rdags. De bj\u00f6d p\u00e5 bollar, korv och kaffe. Ja, varf\u00f6r inte. Korv och kaffe \u00e4r ju aldrig fel. Mycket v\u00e4nligt mottagande. De flesta var pension\u00e4rer. Vi pratade och jag uppt\u00e4ckte att flera var eller hade varit i min situation, allts\u00e5 mist sin livskamrat. Egentligen \u00e4r det ju naturligt, n\u00e4r vi n\u00e5r slutspurten. En man med fru och hennes v\u00e4ninna satte sig hos mig. Jag surrade lite om Norrland, Spanien och att Margareta g\u00e5tt bort. Hennes f\u00f6r\u00e4ldrahem ligger faktiskt n\u00e4stan granne med golfbanan. Men var kommer du ifr\u00e5n d\u00e5? fr\u00e5gar mannen.<br \/>\nEtt litet samh\u00e4lle i Norduppland. Det heter \u00d6rbyhus.<\/p>\n<p><strong>Tystnad, l\u00e5ng tystnad<\/strong>.\u00a0Men det g\u00f6r ju jag med s\u00e4ger mannen, d\u00e5 m\u00e5ste vi ju k\u00e4nna varandra, men Trense minns jag inte.<br \/>\nJag hette Eriksson d\u00e5 och bodde vid&#8230;.<br \/>\nAnders Eriksson som blev l\u00e4rare?<br \/>\nJa, men &#8230;.hur vet du det, fr\u00e5gar jag.<br \/>\nLasse \u00e4r ju min bror, s\u00e4ger han.<br \/>\nDe trevliga damerna k\u00e4nner nu sp\u00e4nningen stiga och slutar nu prata med varandra (bara det&#8230;)<\/p>\n<p>B\u00e4sta kompisen p\u00e5 Seminariet (numera L\u00e4rarh\u00f6gskola). Vi satt bredvid varandra i fyra svettiga \u00e5r. Vi pratade minnen, n\u00e4r lektorerna blev alltf\u00f6r tr\u00e5kiga, vilket h\u00e4nde ofta. Han var bonnson och jag socialist, men vi var aldrig osams. Mycket tack vare Margareta som var bonndotter och h\u00f6ll med Lasse hela tiden. Dessutom var hon suver\u00e4n p\u00e5 mat. Jag tror inte Lasse missade m\u00e5nga torsdagar hos oss (pannkakor). Senare gifte sig Lasse med Gunilla. De h\u00e4lsade p\u00e5 oss i J\u00e4mtland. Man kan inte s\u00e4ga att vi umg\u00e5tts, men vi har h\u00e5llit kontakten p\u00e5 ett fint s\u00e4tt.<\/p>\n<p><strong>Fotboll och musik<\/strong>.\u00a0Lasse var en mycket duktig m\u00e5lvakt och jag en habil v\u00e4nsterytter. Vi platsade b\u00e5da i Uppsalas l\u00e4rarlag och n\u00e5dde semifinalen i l\u00e4rarSM tre \u00e5r i rad. Lasse var och \u00e4r \u00e4nnu en duktig violinist. Seminariet hade en ganska bra orkester som leddes av den legendariska musikl\u00e4raren Oldermark. Lasse spelade f\u00f6rsta fiol. Jag tror det var avslutningen efter fyra \u00e5r. Aulan var full och st\u00e4mningen h\u00f6g. Jag spelade trumpet, betydligt s\u00e4mre \u00e4n fotboll, vilket s\u00e4ger allt, men \u00e4nd\u00e5..jag fick ju vara med. Oldermark var stor och lite yvig i sina r\u00f6relser. N\u00e4r vi kom till solot v\u00e4nde han sig mot Lasse och slog in honom. Tyv\u00e4rr tr\u00e4ffade han Lasses notst\u00e4ll, som fl\u00f6g rakt upp och gjorde en fin b\u00e5ge ut i publikhavet (utm\u00e4rkt chip egentligen). Noterna singlade som sn\u00f6flingor \u00f6ver orkestermedlemmarna.<\/p>\n<p><strong>Fenomenalt.\u00a0<\/strong>Lasse r\u00f6rde inte en min. Han spelade hela solot utantill och perfekt. Jag skrattade hejdl\u00f6st och fick inte fram en ton (vilket kanske var lika bra). Efter konserten kom Oldermark fram till Lasse och tackade kandidaten. Man sa inte du d\u00e5.<\/p>\n<p><b>Mera problem och bekymmer.\u00a0<\/b>\u00a0Min kamrat, kompis, plastbrorsa, ja allt &#8211; G\u00f6ran &#8211; har f\u00e5tt en hj\u00e4rtinfarkt. Vi trodde inte f\u00f6rst att det var s\u00e5 allvarligt. Jag \u00e4r evigt tacksam till den s\u00e5 v\u00e4nliga personalen p\u00e5 Tierps sjukhus och framf\u00f6rallt l\u00e4karen, som \u00e4rligt sa att fallet var sv\u00e5rbed\u00f6mt och besl\u00f6t att s\u00e4nda G\u00f6ran vidare med ambulans till Akademiska. Det kommer nog att ordna sig, men \u00e5terigen blir vi p\u00e5minda om att \u00e5ren g\u00e5r och kr\u00e4mporna kommer, som G\u00f6ran brukar s\u00e4ga. Han \u00e4r i alla fall mycket positiv och glad (fina h\u00f6nor h\u00e4r Anders &#8211; unga sk\u00f6terskor&#8230;)<\/p>\n<p><strong>S\u00e5 ringer telefonen.\u00a0<\/strong>En av barnbarnen, Felisia, meddelar gl\u00e4djestr\u00e5lande att hon klarat k\u00f6rkortet. Nu \u00e4r det fyra som kan k\u00f6ra farfar hem&#8230;bara tv\u00e5 kvar, sen \u00e4r den saken fullbordad. Livet g\u00e5r vidare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Avslut.\u00a0P\u00e5 s\u00f6ndag, 26\/4, \u00e5ker jag och tv\u00e5 v\u00e4nner till Torrevieja f\u00f6r att \u00a0&#8221;st\u00e4da ut&#8221;. Det k\u00e4nns vemodigt, men ocks\u00e5 r\u00e4tt. Som jag sagt tidigare, det var v\u00e5r grej, inte min. Sorgen \u00e4r fortfarande tung, men jag kan se fram\u00e5t. En annons.\u00a0Sigtuna golfklubb hade \u00f6ppet hus i l\u00f6rdags. De bj\u00f6d p\u00e5 bollar, korv och kaffe. Ja, &hellip; <a href=\"https:\/\/anderstrense.se\/?p=1807\" class=\"more-link\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"screen-reader-text\">En tid av f\u00f6r\u00e4ndring<\/span> <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-1807","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-osorterat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1807","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1807"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1807\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1807"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1807"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1807"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}