{"id":1585,"date":"2014-04-28T18:59:49","date_gmt":"2014-04-28T17:59:49","guid":{"rendered":"http:\/\/anderstrense.se\/?p=1585"},"modified":"2014-04-28T18:59:49","modified_gmt":"2014-04-28T17:59:49","slug":"att-hantera-sorgen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/anderstrense.se\/?p=1585","title":{"rendered":"Att hantera sorgen"},"content":{"rendered":"

Kan man hantera sorgen? Kan man kontrollera sig sj\u00e4lv? Inte jag i alla fall.<\/strong><\/p>\n

Efter en vecka<\/em><\/strong>
\nJag st\u00e5r i k\u00f6n p\u00e5 Willys. N\u00e5gonting ger mig ett minne av Margareta. Jag b\u00f6rjar gr\u00e5ta, det g\u00e5r inte att hejda. Skall jag sl\u00e4nga allt och springa ut? Jag st\u00e5r kvar. Tjejen i kassan ser oroligt p\u00e5 mig. Hon sl\u00e5r in n\u00e5gra varor, sen ser hon upp.
\n– Hur \u00e4r det?
\nJag torkar t\u00e5rarna och drar efter andan.
\n– Vill du ha hj\u00e4lp?
\nJag skakar p\u00e5 huvudet och s\u00e4ger:
\n– Det finns ingen hj\u00e4lp.
\nHon forts\u00e4tter att sl\u00e5 in varorna. Framf\u00f6r st\u00e5r en mamma med en liten flicka. Flickan har stora bruna \u00f6gon och ser p\u00e5 mig och v\u00e4nder sig mot mamman.
\n– Farbron gr\u00e5ter mamma.
\nJag torkar t\u00e5rarna lite generat och f\u00f6rs\u00f6ker le mot flickan och s\u00e4ger med bruten r\u00f6st:
\n– Det ordnar sig.<\/p>\n

Efter tv\u00e5 veckor<\/em><\/strong>
\nJag f\u00f6rst\u00e5r inte, hur det skall ordna sig. Alla s\u00e4ger att det g\u00f6r det. Tiden, ett magiskt ord. Tiden l\u00e4ker. Tv\u00e5 av mina v\u00e4nner har g\u00e5tt igenom samma sak. Det tar ett \u00e5r. Du m\u00e5ste g\u00e5 igenom julen, p\u00e5sken, midsommar, h\u00f6gtidsdagarna. Du m\u00e5ste acceptera sorgen, gr\u00e5t bara, ber\u00e4tta, skriva….Om du f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla emot, tar det bara l\u00e4ngre tid.<\/span><\/p>\n

Efter tre veckor<\/em><\/strong>
\nJag \u00e5ker upp till Fj\u00e4llet med Mats. Vi skall bygga p\u00e5 hans sportstuga. Det blir mycket prata i bilen. Jag har \u00e5kt den v\u00e4gen m\u00e5nga g\u00e5nger med Margareta. P\u00e5 v\u00e4gen stannar vid v\u00e5r lilla stuga i Hoverberg, J\u00e4mtland, som Amanda d\u00f6pt till Granlunda. D\u00e5 brister allt. Margareta var tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4staren. D.v.s. hon best\u00e4mde vilka v\u00e4xter som skulle planteras och var. Jag gr\u00e4vde. \u00a0En l\u00e5ng stund g\u00e5r jag bara omkring. Mats v\u00e4ntar. S\u00e5 sm\u00e5ningom \u00e5ker vi vidare.
\nDagarna i fj\u00e4llet \u00e4r l\u00e4kande. Det \u00e4r de alltid, oavsett v\u00e4der. Jag blir tr\u00f6tt av allt jobb och sover bra och l\u00e4nge, mycket prat p\u00e5 kv\u00e4llarna som ocks\u00e5 l\u00e4ker. Efter fyra dagar \u00e5ker vi hem. Vi stannar \u00e5ter vid Granlunda. Nu g\u00e5r det b\u00e4ttre, allt g\u00e5r lite b\u00e4ttre.<\/p>\n

Begravningen
\n<\/em><\/strong>Solen lyste \u00f6ver Husby \u00c4rlinghundras lilla kyrka, men det var aprilkyligt i luften. Jag och s\u00f6nerna med familjer tr\u00e4ffades tidigt f\u00f6r att g\u00e5 in i kyrkan. Urnan stod p\u00e5 ett vackert glasbord, inramat av ljus. N\u00e5gra minuter av tystnad, n\u00e4r minnen och andra tankar fick ta plats hos var och en. \u00a0Sedan gick vi till f\u00f6rsamlingshemmet f\u00f6r en stunds f\u00f6rberedelse och samling. V\u00e5r pr\u00e4st Annika kom och gav trygghet med sin n\u00e4rvaro och enkla, men klara beskrivning om begravningen. Jag kan inte nog ber\u00f6mma Annika f\u00f6r ett s\u00e5 v\u00e4nligt och professionellt \u00a0handlande. N\u00e4r klockorna ringde gick vi till kyrkan, d\u00e4r m\u00e5nga v\u00e4nner v\u00e4ntade.
\nDet blev en ljus h\u00f6gtid med musik. Barnbarnet Mehdi spelade piano. Jag k\u00e4nde att jag var med hela tiden, men avslutningen blev sv\u00e5r att b\u00e4ra. Mikael, Mats och Magnus framf\u00f6rde en av Margaretas \u00e4lsklingss\u00e5nger; Ett \u00f6gonblick i s\u00e4nder av Bo Kaspers. Magnus hade skrivit tv\u00e5 extra verser till Margareta och mig. I den stunden var jag p\u00e5 v\u00e4g n\u00e5gon annanstans.
\nMagnus underbara verser:
\nJag sjunger detta f\u00f6r min mamma, h\u00e4r idag
\noch f\u00f6r en farmor, som kan g\u00f6ra barnen glad
\njag ska inte sakna tid jag inte f\u00e5r
\nf\u00f6r jag \u00e4r lycklig f\u00f6r allting du gav i g\u00e5r
\njag tar en dag, ett \u00f6gonblick i s\u00e4nder…….<\/p>\n

Pappa, lilla pappa du finns kvar
\ntrots sorgen och all saknad, det blir bra
\nden resan, det \u00e4ventyr ni gjort
\ndet betyder allt, det \u00e4r n\u00e5t riktigt stort
\nvi tar en dag, ett \u00f6gonblick i s\u00e4nder……….<\/p>\n

Att g\u00e5<\/strong><\/em> vidare<\/strong>
\n<\/strong>P\u00e5sken stod f\u00f6r d\u00f6rren, uppenbarelsens tid. I J\u00e4mtland var det v\u00e5rvinter, den b\u00e4sta av \u00e5rstider. Jag f\u00f6ljde med Magnus upp till \u00d6stersund. Det blev en p\u00e5sk med allt som h\u00f6r d\u00e4rtill. Inte bara mat och dryck utan flera fj\u00e4llturer. Fantastiskt \u00a0v\u00e4der, varmt, kanske f\u00f6r varmt. Sn\u00f6n b\u00f6rjade l\u00f6sas upp. \u00c4lvar och b\u00e4ckar br\u00f6t igenom. Amanda hade alltf\u00f6r h\u00f6g fart p\u00e5 skidorna och lyckades k\u00f6ra rakt ned i en b\u00e4ck. \u00a0Det var l\u00e4ngesen jag \u00e5kte skidor. Tr\u00f6tthet och mj\u00f6lksyra gjorde sig p\u00e5mind alldeles f\u00f6r fort. Dock, det var roligt och jag gl\u00f6mde f\u00f6r en stund. Livet \u00e4r v\u00e5r st\u00f6rsta g\u00e5va. Du har bara ett, ta vara p\u00e5 det.<\/p>\n

Varf\u00f6r skriva?
\n<\/strong><\/em>F\u00f6r mig \u00e4r det ett s\u00e4tt att bearbeta sorgen. Kanske kan det vara en tr\u00f6st f\u00f6r andra i samma situation att l\u00e4sa mina tankar.<\/p>\n

Minneslunden i Husby \u00c4rlinghundra kyrka. Ibland bjuder det svenska v\u00e4dret p\u00e5 \u00f6verraskningar. 26 april och sommar i luften. En stund av kontemplation.<\/p>\n

\"Minneslund<\/a> \"Minneslund<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kan man hantera sorgen? Kan man kontrollera sig sj\u00e4lv? Inte jag i alla fall. Efter en vecka Jag st\u00e5r i k\u00f6n p\u00e5 Willys. N\u00e5gonting ger mig ett minne av Margareta. Jag b\u00f6rjar gr\u00e5ta, det g\u00e5r inte att hejda. Skall jag sl\u00e4nga allt och springa ut? Jag st\u00e5r kvar. Tjejen i kassan ser oroligt p\u00e5 mig. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Att hantera sorgen<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-1585","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-osorterat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1585","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1585"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1585\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1585"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1585"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/anderstrense.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1585"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}